Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Random thoughts efter att ha sett Sami Hyypiäs avskedsmatch på Canal+

24.05.2009 20.42 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (3 kommentarer)

– All heder åt Sami Hyypiä för ett starkt decennium i Premier League. Vi lyfter på den berömda hatten.

– All heder åt Rafael Benitez för hur han skötte Hyypiäs sista match. Låt fansen bli lite otåliga, få dem att sjunga lite fler Hyypiä-sånger och byt in honom som kapten i stället för Gerrard. Stiligt. Ingen orsak att av pity och emotionella skäl ha en spelare som normalt inte skulle platsa att spela från start.

– Mikko Innanens referat från Anfield var antagligen det sämsta i tv-mediets historia.

– Keith Armstrong förstärkte sin position som Västeuropas sämsta expertkommentator. Antti Niemi är däremot utmärkt.

– Liverpoolfansen var oväntat bleka. Ett snyggt Hyypiä-tifo före avspark och ett par sånger räddar inte det faktum att de redan småbesviket tagit sommarlov efter ännu en säsong utan pokaler.

– Harry Redknapp lyckades hyfsat med att se så sur ut som möjligt när Tottenham låg under. Egentligen skulle han ha velat dansa så kostymstrumporna sprack över att han inte behöver befatta sig med det sorgliga påhitt som är Uefa Europa League.

– Sluta tuta om hur enastående unik Liverpoolfansens ”You’ll Never Walk Alone” är. Till exempel Stokes ”Delilah” eller Sheffield Uniteds ”Annie’s Song” framförs med minst lika stort tryck, och dessutom med humor, självdistans och utan skitnödigt patos.

– Roligast på hela matchen var när speakern i den 72:a minuten högt meddelade att någon i publiken from Norway ska ta kontakt med närmaste säkerhetsvakt. Evertonfansen hävdar som bekant att de som håller på Everton kommer från Liverpool, medan Liverpoolsupportrarna i stan är på besök från Norge.

– Näst roligast under Canal +kvällen var att se Sunderlandfansens firande efter att Newcastle åkt ur. Sånt tryck har det inte varit på Anfield på hela våren. Och då hade deras Sunderland just förlorat med 2–3.

– Tredje roligast var att se Alex Fergusons min i Hull när han insåg att Newcastle har åkt ur. Jag är uppenbarligen inte den enda som myser över Newcastles bittra öde. Sorry KK.

– Att Hull höll sig kvar betyder förresten att det fortfarande finns en Premier League-arena jag inte varit på match på. Mest spännande när det nya ligaprogrammet offentliggörs i sommar blir alltså att se när Hull-Tottenham spelas.

– Tottenham kan nog bli ett lag för topp-4 nästa säsong. Om vi bara får 25 nya spelare, ny manager, ny attityd och ny tur. Som vanligt med andra ord.

,

Di Luca

22.05.2009 23.39 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Di Luca)

Ok, så jag hade helt fel i mina förhandsspekulationer – just nu är Ivan Basso inte bara långt från täten utan också bakom sin stallkompis Franco Pellizotti. Denis Menchov dominerade torsdagens tuffa tempoetapp, men jag tror Danilo Di Luca återtar den rosa ledartröjan.

Såpass stark har Di Luca varit, fast de bergsetapper som vi sett hittills varit rena barnleken mot vad som nalkas under veckoslutet och nästa vecka. Fråga inte sen vad Di Luca, tidigare dopingavstängd och ertappad med onaturligt låga (!) hormonnivåer – går på för medicin. Pasta, until proven otherwise.

Däremot tror jag inte mera på Levi Leipheimer. Skulle det avslutande tempoloppet i Rom nästa veckas söndag vara längre än 15 km så hade han haft sina chanser, men som det nu ser ut så glöm det.

Bassos hjälpryttare Kjell Carlström trodde optimistiskt att veckoslutets etapper är som gjorda för Basso.  För mig ser är etapperna upplagda för en tidig utbrytning av cyklister som inte tävlar om Rosa maglia, vilken sedan tas in före målgång av peloton, under veckoslutet med Menchovs Rabobank i spetsen. Det kan ske förändringar i täten, men i nte så stora att Basso kan ta in 2 minuter på Menchov och Di Luca.

Lance Armstrong har sett ut att ha det tungt i årets Giro, men i torsdagens tempo visade han att han blir att räkna med i Tour de France i juli. Han höll bra kadens hela vägen och såg stark ut – gav nästan en deja vu-känsla, fast han inte dominerade som förr.

Jättekul för britterna att de fått en ny stjärna i Mark Cavendish. Världens bästa sprinter för tillfället, sorry Alessandro Petacchi och Tom ”cocaine” Boonen.

Årets värsta floppelva

22.05.2009 18.11 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Årets värsta floppelva)

Premier League avslutas i helgen, och en massa All Stars-lag kommer att utses. TRÅÅÅKIIIIGT!
Betydligt roligare då att utse årets skamelva, med Premier Leagues största floppar. Håll till godo. 

Målvakt:
Scott Carson, WBA
Det är inte många år sedan Carson förutspåddes bli nästa landslagsmålvakt för England. Om någon föreslår detsamma i dag kan man lugnt utgå ifrån att personen i fråga kommer från Skottland. Går till historien som den spelare som har flest engelska U-21-landskamper. En merit han kan gotta sig åt under höstens resor till Peterborough och Plymouth.

Högerback:
Vedran Corluka, Tottenham
Hajpen var grym efter sommarens EM och Spursfansen nickade belåtet när kroaten blev den typ 19:e ytterbacken i Tottenhamtruppen. Det var före de märkte att han inte kan försvara bakåt, är totalt ofarlig framåt, inte vet ett skvatt om markeringsspel och är svag på huvudet. Och då har vi inte ens kommit in på hans dåliga sidor.

Mittback:
Tal Ben Haim, Sunderland
Inte många förstod varför Avram Grant envisades med att använda Ben Haim i Chelsea, och efter en säsong delad mellan Man City och Sunderland framstår Chelsea-sejouren som ett fullständigt mysterium. Cheltenham torde vara en mer lämplig nivå. Med spelare som den här på väg till klubben var det inte konstigt att Roy Keane fick till nerverna.

Mittback:
Fabricio Coloccini, Newcastle
Gjorde kring jul fler misstag på 90 minuter mot Liverpool är en normal mittback gör på en hel karriär. Att motståndarsupportrarna blev så glada av att se honom berodde faktiskt inte bara på hans fåniga höstack till frisyr, utan lika mycket på det faktum att han länge var fullständigt självskriven i Newcastles startelva.

Vänsterback:
Nicky Shorey, Aston Villa
Tänk att Shorey för bara ett par år sedan spelade mot Brasilien på Wembley och jagades av många klubbar. West Hams bästa transfer på hela säsongen blev sedan att de INTE köpte honom. Var borta när Villa spelade bra och radade upp segrar. Kom tillbaka när Villa tappade spelet och glömde bort hur man vann. Ser ni ett mönster?

Högermittfältare:
David Bentley, Tottenham
Värvades som en ”snabb och teknisk Arsenalhatare”, men kommer man inte under 17 sekunder på 100 meter och har ett personbästa på 13 tillslag i bolljonglering kan inte ens lite sunt Arsenalhat rädda en på White Hart Lane. Hans missade straff i ligacupfinalen på Wembley fick Spursfansen att lättat konstatera ”tur att det var just han”.

Central mittfältare:
Aaron Ramsey, Arsenal
Don’t believe the hype. Spelar ingen roll om man så är 11 år gammal, är man ens hälften så bra som Ramsey sades vara borde man få mera är typ 74 minuters speltid under en hel Premier League-säsong. Gör heller ingen nytta i traditionella lärlingssysslor som att polera pokalerna eftersom Arsenal som bekant inte vunnit sådana sedan nån gång på 1860-talet.

Central mittfältare:
Carlos Villanueva, Blackburn
En chilensk superstjärna, sades det. På Ewood Parks läktare undrar man fortfarande vem som hade satt vad i Paul Ince drink för att köpet skulle bli av. Tog flera veckor innan nya managern Sam Allardyce lärde sig vad han hette och ytterligare några månader innan han slängde in Villanueva på plan. Ett misstag han ogärna gör om.

Vänstermittfältare:
Ricardo Quaresma, Chelsea
I Quaresmas Wikipedia-entry står det följande om hans tid i Chelsea: ”Har stått för en del noterbara bidrag, som inlägget till Alex mål mot Coventry”. Säger i och för sig det mesta, men kunde också stå så här: ”Fullständigt slöseri med tid, pengar och resurser. Fick Florent Malouda att framstå som Pelé. Nya Cristiano Ronaldo my ass.”

Anfallare:
Afonso Alves, Middlesbrough
Som om inte invånarna i Middlesbrough skulle ha det tillräckligt jobbigt från förr. Men arbetslöshet, kriminalitet, ekonomisk nedgång, gruvdriftens kollaps, imperiets sammanbrott, ja till och med Margaret Thatchers år vid makten framstod som gynnsamma för staden i jämförelse med Afonso Alves bidrag i nedflyttningsstriden.

Anfallare:
Johan Elmander, Bolton
Frågan är vem det var mest synd om. Elmander som tvingades spela för Bolton eller Boltonfansen som tvingades se Elmander spela för Bolton. ”Jag värvades för att göra mål och fem mål under en säsong är inte tillräckligt bra för en anfallare” sammanfattade Elmander själv med en slutledningsförmåga som fick Lancashires samlade Mensaklubbar att skicka ut anmälningslappar.

,

Serieledare för att stanna

22.05.2009 01.31 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Serieledare för att stanna)

Helgdagen tillbringades på bästa möjliga sätt, med att kolla in serieledare på Bollis och Nordsjöplan. Allra mest imponerade en 21-årig svenska och en 37-årig uleåborgare.

Det finns 135.000 licensierade flick- och damspelare i Sverige, mer än det finns fotbollsspelare i Finland totalt. Finns alltså att välja bland, och en av de 135.000 var i en klass för sig när Åland United slog HJK med 3-1 och ryckte i damligan.
Ålands anfallare Elin Nilsen förde tankarna till Teddy Sheringham, och större komplimang än så är det ju omöjligt att få. Hon var överallt, mötte bollar på mittfältet, jobbade, slet och gjorde allt med teknik och finess. Och hennes nick fram till 2-0 var så stilig att luftrummets konung Sir Ted skulle ha nickat belåtet.

HJK behöver heller inte skämmas för sin insats i en väldigt bra match. 16-åriga speedkulan Nelli Back i rosa skor var värd att göra minst ett mål och med lite tur hade Klubi tagit poäng.

Satt förresten och myste på läktaren tillsammans med damlandslagets väldans trevliga tränare Michael Käld. Han kläckte ur sig en rätt skön kommentar när vi diskuterade Finlands kommande VM-kvalgrupp med Italien, Slovenien, Portugal och Armenien.
– Damfotboll i Jerevan kan bli ett äventyr, sade jag.
– Dessutom är det matchen som vi börjar hela kvalet med i höst. Matchen går bara åtta dagar efter att vi spelat i EM-finalen här i Helsingfors, sade Käld.

Absolut inget fel på sällskapet i Nordsjö heller. Satt mellan Hbl:s seriemördarreporter och tidningens politikledarskribent och såg deras kära Viikingit snöpligt tappa poäng mot AC Oulu. Några platser bort satt dessutom Antti Niemi med en väldigt livlig unge. Den före detta landslagsmålvakten åt förresten precis som jag två utmärkta Chef Wotkins-grillkorvar under första halvlek.

Efter paus bytte Oulu in en kille med det väldigt sköna namnet Donewell Yobo som mycket riktigt gjorde väl ifrån sig och satte fart på uleåborgarnas anfallsspel. Och när Oulu till slut kvitterade firade Donewell vid sidan av planen i en hög med de tolv tillresta Oulu-fansen. Sånt uppskattas.

Klart mest synlig på plan var ändå fenomenet Mika Nurmela. Veteranen var inblandad i det mesta och skällde som vanligt konstant på medspelare, motspelare och domare. En del felpassningar, visst, men vilket driv, vilken iver, vilken energi. Och Oulus 1-1-mål på frispark i slutminuterna gjordes givetvis av Nurmela. Med benäget bistånd av Viikingits traditionella målvaktsclown, Luffe ”Pizzamannen” Fernando.

Korta Kristi Himmelsfärds-analysen alltså: Två bra matcher, och om bara den där 21-åriga svenskan och den där 37-åriga uleåborgaren hålls friska tror jag faktiskt att både Åland United och AC Oulu kommer finnas kvar i tabelltopp hela långa säsongen.

, ,

Till salu: NHL-lag

21.05.2009 22.23 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Till salu: NHL-lag)

Diggar du ishockey och har du 212,5 miljoner dollar överlopps? Då kan du köpa dig en NHL-klubb – och på köpet får du världens bästa hockeyspelare.

Innan du tar fram kreditkortet så vill du kanske veta att Phoenix Coyotes gått med miljonförlust varje år sedan klubben flyttade till Arizona 1996 och att ägaren Jerry Moyes sökt laget i konkurs för att han inte kan betala de uppemot 100 miljoner dollars skulderna. Och att coach Wayne Gretzkys bäst-före-datum som spelare var 9.6.1993.

Låter inte så bra, men den hockeytokiga miljardären Jim Balsillie är intresserad. Han erbjuder sig att köpa klubben för 212,5 miljoner och flytta hela skräpet till Ontario i Kanada, där det garanterat finns tv-marknad och potentiella fans.  Blackberrymiljardären bryr sig inte om att han måste betala hundratals miljoner till staden Glendale för att bryta Coyotes 30-åriga hyresavtal med Jobing.com arena.

Men NHL gillar inte Balsillies planer (han försökte tidigare  köpa såväl Pittsburgh Penguins som Nashville Predators) och ligan slåss nu i domstol för att förhindra Moyes från att auktionera ut laget. Resten av klubbägarna vill inte att Coyotes flyttar till Kanada, där laget utan tvekan skulle mjölka pengar.

Det här låter sjukt, men småklubbarna som har problem med sin ekonomi vill inte att Coyotes och därmed ligans intäkter ökar. Det beror på att det nya kollektivavtalet som tecknades efter lockoutsäsongen 2004-2005 inte bara innehåller ett lönetak, utan ett lönegolv som är knutet till ligans intäkter. Ju större ligans intäkter, desto mer får de rika klubbarna betala sina spelare i lön – och desto mer måste de fattiga klubbarna minst sätta ut på spelarlöner.

I fjol betalade Coyotes sina spelare 40,1 miljoner och gjorde en 9,7 miljoners förlust. I år tvingades Coyotes ändå betala minst 40,7 miljoner i spelarlöner.

Toronto Maple Leafs som är en riktig sedelpress vill inte heller ha konkurrens i sitt revir, vilket är ironiskt för tusentals fans köar i åratal för att få köpa ett säsongskort till Air Canada Centre. Det skulle rymmas hur många NHL-klubbar som helst i Kanada, men att utvidga NHL till västra och södra USA var NHL-bossen Gary Bettmanns personliga, smått befängda, jakt. Bettmann har lyckats flerdubbla ligans intäkter sedan NHL-ägarna anställde honom 1993, men ibland tycks han inbilla sig att han fortfarande jobbar för sin före detta arbetsgivare, proffsbasketligan NBA. Basket kan vara business i USA, men frånsett New York och de stora sjöarna är hockey i USA som boboll i Helsingfors.

Och nästa höst har vi också NHL i Helsingfors, när Blackhawks möter Panthers i Böle. Men glöm allt huvudlöst snack om att utvidga NHL till Europa, showmatcherna i Europa är bara Bettmanns fixa idé att göra PR och skaffa nya fans i Europa innan ryssarnas KHL hinner sno marknaden. Lika sannolikt är det som att Premier League utvidgar till Kina, där de engelska fotbollsklubbarna spelat uppvisningsmatcher i åratal.

Lite fånigt att nämna NHL i samma stycke som Premier League. Premier League är nämligen en riktig sedelpress för klubbägarna. Att sätta sina pengar i NHL är som att sätta sedlarna i en pappersstrimlare.  Men det kvittar förstås för typer som Balsillie – enligt affärstidningen Forbes god för 1,7 miljarder dollar – 430:e rikast i världen.

Uefa-cupfinal, vem bryr sig?

19.05.2009 19.57 | Skriven av Jonas von Wendt i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Uefa-cupfinal, vem bryr sig?)

Dags för den näst största av fotbollsfinaler i Europa på onsdag kväll i Istanbul. Gruvarbetarna från Donetsk mot knappa förhandsfavoriten Werder Bremen som kan rädda en annars rätt medioker säsong med seger.

Petri Pasanen kan göra något en finländare inte gjort sedan Sami Hyypiä år 2001 sopade hem Uefa-cuptiteln med sitt Liverpool.  Pasanen är ingalunda given i startelvan i kväll men i varje land med tillstymmelse till fotbollskultur borde man kunna följa med matchen en vivo. Och visst kan vi det i Finland också. Eminenta Viasat Sport HD direktsänder finalen. Hur många har månntro den kanalen i Finland? 12 pers? Att Yle inte sänder den är ju inte att förundras över. Rättigheter saknas och efter att ha haft 100 pers nere i Schweiz i tre veckor måste väl journalisterna få pusta ut?

På tal om Hyypiä så gör ju backklippan sin sista match på Anfield på söndag. Dock inte sagt att kroniske surpuppan och allvetaren Rafa Benitez låter Hyypiä spela. Men visst får Hyypiä chansen att tacka av och bli avtackad av The Kop. Säkerligen ett av rätt känslosamt ögonblick. Däremot var herr Hyypiä inte intresserad av att ge kollegan Herberts typ 12 minuters audiens inför matchen. Inga mjukisfasoner som gäller i Liverpool inte. Det var kalla handen hela vägen så resan til Merseyside blev inställd den här gången.

Nå, Liverpool hade åtminstone den eminenta stilen att meddela att några intervjuer blir det inte. Lika proffsigt skötte sig inte Honka förra veckan då redaktör Borenius hade tänkt göra ett stort införpaket på HJK vs Honka. Vinklingen med Bah och Savage föll ihop på grund av att den sistnämnde blev sjuk. Sådant händer naturligtvis. Men kanske att den ärevördiga Esboklubben kunde ha meddelat tidningen lite tidigare om det?  Nu kom beskedet klockan 17 kvällen före match. Man undrar om de verkligen har råd att bete sig på det sättet? Ha sen mage att gnälla över att tidningarna inte skriver tillräckligt om inhemsk fotboll… It’s a two way street eller hur var det nu igen.

Lövkvist upp till bevis

18.05.2009 16.28 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Lövkvist upp till bevis)

Det är mycket möjligt att Giro d´Italia ganska långt avgörs under tisdagens brutala 250 kilometers etapp från Cuneo till Pinerolo – i varje fall kommer de främsta segrarkandidaterna att vilja visa de andra vem som bestämmer. Jag tror Liquigaskaptenen Ivan Basso snor ledartröjan av ex-Liquigaskaptenen, numera LPR Brakes kapten Danilo Di Luca. I torsdagens tuffa, 61,7 kilometers tempolopp har han sedan en ypperlig chans att utöka sin ledning – om inte Thomas Lövkvist skräller igen.

Svenskarna var förståeligt nog extatiska när Lövkvist lånade den rosa ledartröjan och han håller fortfarande fast i den vita tröjan som visar att han är bäst bland deltagare födda 1984 eller senare. Lövkvist hade inga problem alls i de lätta alpbranterna förra veckan och han har en bra stödtrupp i sitt stall.

Men Lövkvists tätposition grundar sig långt på att hans Team Columbia-High Road dominerade det inledande lagtempot förra veckans lördag. That said , det blir intressant att se hur Lövkvist klarar torsdagens tempo mellan Sestri Levante och Riomaggiore – i ett 20 kilometers tempolopp med lite liknande profil i Tirreno-Adriatico i mars klådde Lövkvist Basso med 53 sekunder.

Hittills har Giro undvikit större skandaler – frånsett att Astanas ryttare täckt över sin huvudsponsors logo i protest över att de inte fått sin lön, och att cyklisterna protesterade mot den farliga rutten genom att åka igenom söndagens etapp i promenadtempo.  Den här veckan får vi se om det blir några osannolika fantomutbrytningar á la Richard Virenques attack på Mont Ventoux 2002, eller Floyd Landis soloåk till Morzine 2006 – eller om Lövkvists framgång, såsom svenskarna förstås vill påstå, beror på att antidopningsmyndigheterna fått fusket i schack.