Kanske att han är den bästa anfallaren genom alla tider. Den oefterliknelige Ronaldo har gjort sin sista match. Det meddelade den 34-årige brassen på måndagen. Han borde möjligen ha avrundat lite tidigare för de sista åren i karriären blev inte en värdig avslutning trots att han klart överviktigt och matchotränad gjorde mål i ungefär varje match för Corinthians.

Facit i karriären är hisnande, snudd på overkligt. Han slog igenom i PSV där det blev 42 strutar på 45 matcher, i FC Barcelona satte han 34 mål på 37 matcher innan El Fenómeno flyttade till italienska jätten Inter. Också där öste han in mål trots att skadorna började störa honom på allvar. På fem år blev det knappt 70 matcher och 49 mål för Internazionale som dock inte vann några stora titlar om man bortser från Uefa-cupsegern 1998.
Knäskador störde Ronaldo som 1998 gick igenom sin allvarligaste kris. Nummer 9 hade i vanlig ordning varit effektiv under VM-turneringen i Frankrike och spottat in fyra mål för Brasilien som tagit sig till sin andra raka final. Men timmarna före finalen mot Frankrike insjuknade Ronaldo, Brasilien tappade all udd och Frankrike for iväg med guldet med klara 3-0. Vad som hände med Ronaldo den gången är inte helt känt men åren därpå led han av många skador. Det var främsta det ena knäet som inte riktigt ville hålla. Mentalt tog det honom länge att komma över debaclet i Paris.

2002, efter att han vunnit sitt andra VM-guld med Braslien, gick flyttlasset till den största klubben av dem alla, Real Madrid där han blev lagkompis med bland andra Figo, Zidane, Roberto Carlos och Raúl. Los Galacticos mönstrade det namnstarkaste laget någonsin och Ronaldo trivdes. Både på planen där han snittade strax över 0,6 mål per match och hemma i trädgården där han ordnade gigantiska fester för lagkamrater och vänner. Ronaldo kunde njuta av livet också utanför planerna och hans vikt var ett ständigt samtalsämne i den spanska huvudstaden. Fet eller inte, mål blev det. En vända till blev det till Italien och Milan innan han tröttnade på Europa och flyttade hem.

Ronaldo vann det mesta som kunde vinnas, både i klubb- och landslag. Och han gjorde det för det mesta med ett brett flin på läpparna. För honom var fotboll först och främst en rolig hobby. Att han sedan råkade ha en enastående talang är fotbollsvänner världen över tacksamma för.

Oj vad man kommer att sakna Ronaldos ryck där han sprang ifrån försvararna med bollen som klistrad vid fötterna för att någon sekund avsluta iskallt. En av de mest kompletta anfallarna är han genom alla tider. Tack för alla minnen. Hoppas han hittar något meningsfullt att göra som pensionär. Den stora tomheten efter fotbollen är inte alltid så lätt att bemästra.

p.s.1: Peter Forsberg. En av de största. Men nu är det slut. En gång för alla. Någon gång måste man ge upp.

p.s.2: Andreas Romar. Hur bra kan inte denna man bli? En finsk fartåkare i världsklass. Han är snart där.

p.s.3: Teemu Selänne. Hur kan en 40-åring vara så bra?

Satt själv fast på kontoret då nästan 40 000 pers följde med matchen mellan Jokerit och HIFK i Olympiaborgen. Såg läckert ut i tv och alla jag talade som varit på plats var överväldigade av evenmanget. Idrott då den är som bäst.
IFK var bättre och vann välförtjänt, det stod skrivet i stjärnorna att arrangörsföreningen inte skulle vinna detta.

I Jokerits läger kan man trösta sig med vinsten matchen genererar. För trots stadionhyror, säkerhetsvakter, snöskyfflare och städare lär man ha gjort en vacker slant på tillställningen.

Det enda negativa var väl de oundvikliga slagsmålen före och efter matchen. Men de var få och begränsade sig väl närmast till lite flaskkastning. Idiotiskt det också men finländare, ishockey, lördagkväll och matchstart 18.30 betyder alltid att kung alkohol har ett finger med i spelet. Att ölförsäljningen måste strypas i period två är tragikomiskt.

Kom Klassikern för att stanna? Jag hoppas det. Men det gäller att vårda tillställningen. En match per år eller vartannat år i Helsingfors känns som absolut maximum. Möjligen att man kunde prova på en match i Ratina för att blåsa liv lite i hockeyn i Tammerfors? Det skulle sannolikt Kalervo Kummola gilla så behöver han inte köra de irriterande 170 kilometerna till huvudstaden.

Men alla varningsklockor börjar ringa då jag i dagens HS läser att Pelicans vd Ilkka Kaarna har långtgående planer att ordna en match på skidstadion i Lahtis nästa vinter. ”Matchen lämpar sig mycket bättre att spelas i Lahtis än i Helsingfors”. Jovisst Ilkka. Jovisst. Ungefär som att säga att ett kebabfik i Finlands Chicago bjuder på bättre käk än Chez Dominique i Helsingfors.

Vårda klassikern! Ordnar man den för ofta blir det inflation. Och jag tycker verkligen inte att matchen någonsin ska spelas i Lahtis. Aldrig. Pelicans mot vem? SaiPa? Lockar säkert massor med folk.

Ett önskemål har jag till Hjallis och Valtanen. Nästa gång kanske matchen kunde ordnas på en söndag? Klockan 17. Söndag är en ypperlig dag att gå på match. Det scenariot lär inte bli av. Med en arbetsdag en natt bort behöver inte arrangörerna stänga ölkranarna. Tusentals liter bärs skulle stå osåld ändå.

Summa summarum: En fantasisk fest. Tack till alla inblandade.

I kväll (måndag) stänger transferfönstret. Lär hända en del före det. Här några heta rykten. Det är mr Houdini själv, Harry Redknapp som är huvudrollsinnehavare. Som vanligt. Och Torres.

Fernando Torres till Chelsea.
Har stått högt på Chelseas önskelista i ett par år. Men 65 miljoner euro är helt sinnessjukt för en skadebenägen anfallare. En riskvärvning om den blir av men en risk ett åldrande Chelsea måste ta. Anelkas dagar är räknade om och när affären blir av. Övergången uppges vara klar.

Andrea Caracciolo till Fiorentina.
Perparim Hetemaj riskerar att bli av med sin lagkamrat i Brescia då La Viola rycker i den landslagsmeriterade anfallaren.

Sergio Agüero till Tottenham
Harry Houdini, alias Redknapp rycker i den argentinska anfallsstjärnan och bjuder 45 miljoner euro. Agüero är teknisk, snabb och sevärd. Men hans målsnitt är inte i klass med de stora kanonerna, under 0,4 baljor per match.

Andy Carroll till Liverpool.
Pool ligger inte på latsidan. Luis Suarez är redan klar och nu försöker man värva över årets sensation Andy Carroll från Newcastle för 40 miljoner euro. Carroll är engelsman. Därav det idiotiska priset. Han är värd 15 miljoner. Högst 20 miljoner punkt. Affären är klar.

Fernando Llorente till Tottenham.
Athletic Bilbao vill inte släppa sin guldklimp till anfallare men kan man faktiskt säga nej till 40 miljoner euro. Den spanska VM-anfallaren är bra men 40 miljoner är en hisnande summa. Intressant.

Gareth Bale till Inter eller Barcelona.
Spurs kantspelare är en av säsongens lirare så här långt. Prislappen ligger på runt 50 miljoner. Redknapp säger att walesaren inte är till salu men Houdinis ord ska man inte ta så allvarligt på.

Phil Neville till Tottenham.
Redknapp älskar Phil. Varför vet ingen. Men han lär väl skriva på under dagens lopp. Tappra Evertons trupp blir allt tunnare.

Raul Albiol till Arsenal.
Wenger försöker låna den spanska landslagsbacken för att täppa till bakåt. Real har dock nobbat en lånedeal. Och 25 miljoner euro är inte Wenger redo att hosta upp.

Giuseppe Rossi till Juventus.
Villarreals succéanfallare jagas också av Spurs. Frågan är om Castellonklubben kan säga nej til 40-45 miljoner euro?

Simon Kjär till ManU eller Chelsea
Den danska landslagsbacken är högvilt på marknaden. Wolfsburg kan räkna med en kompensation på 25 miljoner euro i fall affären blir av.

Shay Given till Arsenal.
Arsenal har inte haft en pålitlig målvakt sedan Seamans dagar. Given spelar andra fiol i City och skulle knappast ha något emot en flytt till London. Finns en risk för att Wenger snålar bort också den här affären.

Wes Brown till West Ham.
Den eviga reserven med en strålande framtid bakom sig. Det är Wes Brown i ett nötskal. Nu verkar han vara på väg till östra London där en kamp mot nedflyttning väntar.

Alexis Sanchez till City, Inter, Pool?
Udineseesset är högvilt på marknaden. Cirka 30 miljoner euro kan Friuliklubben räkna med om affären blir av. Och det blir den väl?

David Luiz till Chelsea.
Benficas stjärnback har varit på gång till västra London en evighet. Nu ryktas affären bli klar. 25 miljoner euro fattigare blir de engelska mästarna.

Till sist: 15 skidåkare uttagna till VM i Holmenkollen. Skidförbundets ekonomi är inte den bästa men ändå har man råd att bjuda en handfull åkare på en två veckors all inclusive-semester. Storsint tycker jag.

Höstens tränare i Europa? Nej inte Mourinho, inte Ferguson, inte Allegri och inte ens Klopp som gjort ett fantastiskt jobb i Dortmund.

Nej skulle årets tränare utses nu skulle mitt val tvivelsutan vara Owen Coyle. Då Coyle under förra säsongen lämnade Burnley sjönk Clarets som en sten, samtidigt som Bolton spelade upp sig.

Boltons har i många år stått för dödgrävarfotboll med ett igelkottförsvar, slitstarka defensiva mittfältare och långbollar på Kevin Davies. Det har något karikerat hållit laget kvar i finrummet.

Men under Coyle har laget börjat ösa in mål. 26 stycken har det blivit i Premier League, bara de tre lagen framför, Chelsea, ManU och Arsenal har gjort flera. Och laget spelar en vägvinnande, rätt offensiv fotboll där Kevin Davies och Johan Elmander bildar ett av ligans bästa anfallspar. Laget ligger femma i tabellen, femma! Före Spurs och Pool. Inte helt illa av en klubb som alltid ansetts som tristessens högborg. Coyle har framtiden framför sig, lita på det. En innovativ, sporrande tränare med ett gott öga till offensiv fotboll.

Om Liverpools styrelse haft en aning om vad de håller på med hade de satsat på Coyle som tränare. Visserligen vann Hodgsons Pool mot West Ham (vem gör inte det?) senast men Hodgsons spelfilosofi är minst sagt något tråkig. De bortskämda supportrarna verkar också ha tappat kontakten med verkligheten då de skanderar Kenny Dalglish under matcherna. Den mytomspunne skotten skulle sannolikt träna ner Liverpool i träsket, hans kontakt med den moderna fotbollen lämnar en del att önska.

Nej de borde i stället sjunga Coyles namn. Tänk vad denne man kunde få till stånd med Liverpools material om han fört Bolton till fjärde plats? Liverpool ligger nia.

Premier League ser ju ut att bli jämnare än på mannaminne. Chelsea har förlorat tre av sina senaste fyra matcher, Arsenal föll ihop som ett korthus i andra halvlek mot ett imponerande Spurs medan United fortfarande är obesegrat. Bakom lurar Spurs och City. Bolton lär, trots Coyles stordåd, inte sluta fyra. Hittar Spurs lite jämnhet blir laget minst fyra. City sparkar Mancini vilken dag som helst och fortsätter att köpa rubb och stubb i januari. Men så länge inte tränaren heter Hiddink, Mourinho eller Advocaat har jag svårt att se laget som en riktig aspirant till titeln.

Eller så kan ju shejkerna satsa friskt och köpa in mister Coyle. Mera håglöst eller uppgivet än under Mancini kan det ine bli. Och så kan de ju börja med att göra sig av med medelmåttor med egon som Maradonas. Börja med Adebayor, Vieira, Richards och några till. Då kanske det kan bli något.

Topp 3:

1. Barcelona. Åtta mål mot Almeria. Sjukt.
2. Cristiano Ronaldo. Smörpaketet från Madeira öser in mål.
3. El Clásico. Om åtta dagar drabbar giganterna samman. Missade inte det! Årets match hittills.

Flopp 3:
1. Werder Bremen. Åkte dit med 4-0 mot Schalke. Var ska detta sluta för den ekonomiskt tynga klubben?
2. Chelsea. Tre förluster på fyra i ligan. Dominerade fullständigt mot Birmingham men Foster var fenomenal mellan stolparna.
3. Arsene Wenger. Stod som vanligt och gnällde på allt och alla. Ta det som en man Arsene! Spurs var bättre.

0-2 i baken mot stormakten Moldavien. EM-kvalet är över förrän det börjat. Så ser den bistra verkligheten ut. Till den verkligheten vaknar landslaget upp i morgon. Sågade av en hel nation. Och det har de sannerligen förtjänat.

Sveriges Radio ringde upp mig kort efter paus och undrade vad som riktigt hände. Satt och funderade och kom fram till att ingenting hände. Absolut ingenting. Det fanns ingen geist, ingen jälvlaranamma, ingen stolthet. Och Stuart Baxter? Snacka om misslyckad taktik. Fast jag vet inte, tror inte ens att Mourinho fått fart på dessa sorgliga ursäkter till fotbollsspelare.

EM-drömmen (om den någonsin levde) sprack till 99 procent. Till sist vitsorden för våra hjältar.

Otto Fredrikson 5
Gjorde ett par hyfsade ingripanden, chanslös på 0–1 men stod lite fel vid 0–2.

Petri Pasanen 4
Håglösheten personifierad. Hur denna man kunnat spela 10 år i Ajax och Bremen är för mig ett fullständigt mysterium. Gjorde ingenting rätt.

Sami Hyypiä 4
Hemska missar inledningsvis och sen ett rött kort. Synd om detta var hans sista landskamp. Risken finns. Fast kanske han ställer upp mot San Marino. Hans kompis Sancho Pancho (Tihinen) sitter redan vid lägerelden och väntar med majsplättarna. Kanske dags för Pancho att ansluta.

Markus Heikkinen 5
Försökte åtminstone. Men någon stor härförare blir Mako aldrig.

Niklas Moisander 5
Fanns mycket som inte var bra i hans spel. Fladdrigt värre.

Tim Sparv 4
Hemska första bollberöringar. Usla passningar. Måste kunna betydligt bättre.

Roman Eremenko 5
Den enda som hade något vett i sitt spel före paus. Men inte heller Dynamomittfältaren glänste.

Jonatan Johansson 4
Har inte på något sätt dominerat i FM-ligan och den alltid sympatiske JJ blir inte yngre eller bättre.

Jari Litmanen 4
Hade väl ett par hyfsade passningar men såg annars trött, seg och framför allt väldigt gammal ut.

Roni Porokara 0
Vem? Var han faktiskt med. För dålig för att bedömas.

Alexei Eremenko jr 5
Klockren fyra före paus. Kom helt fel i rollen som anfallare. Bättre i andra då han kunde gå på djupet. Men skippa cirkuskonsterna. Det håller kanske mot MYPA. Men inte här.

Inhoppare:

Kasper Hämäläinen 5
Borde definitivt ha fått chansen från start.

Mika Väyrynen 4

Öppet mål från 6 meter. Sju meter förbi. Läckert. Börjar förstå varför Ronald Koeman bänkade honom för gott.

Mikael Forssell 5
Kul att komma in med 10 kvar och 0-2 i baken.

STUART BAXTER 0
Finland skapade en målchans. I 91:a minuten. Det säger allt och alldeles för mycket. Synd att inte Bollförbundet släppte iväg honom till Celtic.

HJK spelar säsongens viktigaste match på torsdag kväll mot Besiktas. I skrivande stund verkar det klart att mittfältsstjärnan Medo lämnar Klubi för spel i Partizan. Ett stort grattis till Medo. Ett hårt arbete och en förstaklassig inställning ger honom nu chansen att spela i en stor europeisk klubb. Inte illa av en man som miste båda sina föräldrar i det blodiga inbördeskriget i Sierra Leone, som sökte politisk asyl i ett kallt och okänt land uppe i norr för sju år sedan och som i dagens läge är ligans bästa spelare tillsammans med Eremenko jr och Dickson. Och karriären kan bli både lång och framgångsrik. Bara att önska honom alla lycka och välgång! Med rätt inställning kommer man långt här i livet. Medo är ett exempel, Shefki Kuqi ett annat. Mikael Forssell och Petri Pasanen? Nja. Kanske inte även om båda gjort en fin karriär. Förutsättningarna fanns till mycket bättre.

Medo skulle behövas i landslaget. För det behövs ett undantagstillstånd från Fifa i och med att Medo spelat för Sierra Leone tidigare. Att få ett sådant tillstånd är inte lätt. Men kanske att Bollförbundet kunde försöka? Hittills har ingen lyft ett finger. Kallas ambitiöst tror jag.

HJK då? Medo har kontrakt för nästa säsong och Klubi får således en saftig summa pengar för mittfältaren. Kan vara nära en miljon euro. Mycket pengar i finsk fotboll. Däremot är tidpunkten högst olycklig. HJK slåss om ligatiteln och om avancemang i Europa League. Då släpper man iväg sin bästa spelare. Vad sänder det för signaler till fansen?

Ser fram emot att lyssna på Lyytikäinens och Haapiainens utläggningar. I synnerhet den sistnämnde som anser det vara finsk medias främsta uppgift att skriva mycket och framför allt positivt om HJK.

Dagens Urheilulehti prisar Canal Plus och dess referenter Innanen och Taivainen. Och råder samtidigt YLE att hyra in bobollsdomaren Antero Mertaranta som fotbollsreferent. Jag hoppas innerligt att detta inte händer. Låt honom hållas med ishockey och i synnerhet boboll.
I hockeysammanhang överglänstes han i fjol med hästlängder av Kunnas-Söderholm, Vuojärvi-Söderholm. Mycket tack vare Söderholms eminenta jobb som expert. Men Mertaranta behöver ju som bekant inga experter, han vet bäst själv. Välkommen till år 2010 Antero.

En sista sak: Mika Saukkonen var rätt dålig tillsammans med Bror Duktig i de orange kavajerna. Då gällde det hockey. Som friidrottsnisse är han förbluffande dålig. Skrika kan han. Det är han bra på.