Yles studio är rätt snygg och Ato Pohja kommer att tillföra mycket. Kan massor och får ut det mesta oftast. Muurinen är Muurinen, på gott och ont. Lite autopilot för det mesta. Men han är ju så skön att det är svårt att säga något negativt.

Erkka V kan sin fotboll men skulle behöva någon som säger emot honom. Det gör inte Muurinen eller Salminen. Pohja-Lehtola vore intressant.

Visst hade jag hellre sett Yle-studion i Rio eller Sao Paulo. Skulle kunna ge oerhört mycket. Piggt inslag av reporter Lipsanen från Brasilien. Plus för det.

Nu hoppas jag att man under turneringen låter diskussionen flöda då den är intressant och att man inte låser sig för mycket vid format och minutscheman. Då snacket tar slut kan ni visa top-5.

p.s. Litmanens kavaj/hör inte till de snyggaste. Men glad var han. Bådar gott. Om han är på snackhumör i studion i morgon blir det bra. Minns ännu också den där inställda kvällen i Istanbul. Det bästa i fotbollsdiskussionsväg någonsin på Yle.

De fyra främsta:

1. Brasilien. Grym press på sig och saknar väl i viss mån en anfallare av världsklass. Men VM-turneringar vinner man via ett kompakt försvar och ett fungerande spelsystem. Prostester och demonstrationer kommer av sig.  A Selecao är åter hela folkets lag. Sepp Blatter kallar VM för det finaste någonsin.

2. Portugal. Med CR7 i spetsen forcerar sig lusitanerna hela vägen till en final. På vägen slår laget ut Belgien, Argentina och Uruguay. Faller på ett självmål av Pepe i finalen.

3. Tyskland. Som vanligt nära men snubblar på målsnöret då Brasilien är bättre i semifinalen. Jogi Löw avgår efter VM och tar över PSG. De parisiska modebutikerna jublar.

4. Uruguay. Går långt igen tack vare turneringens bästa mittbackspar och en grym offensiv trio. Faller mot Portugal i semifinalen och orkar inte tända till i bronsmatchen. Luis Suarez skriver på för Real Madrid. Övergångssumma? 74 miljoner euro.

Till kvartsfinal:

5. Spanien. Vinner sin grupp, slår ut Kroatien men åker ut efter straffar mot Uruguay i kvarten. Xavi meddelar att den internationella karriären är över, Iker Casillas skriver på för Manchester City och Diego Costa avslöjar att han inte vill till Chelsea då han inte gillar Mourinho.

6. Argentina. En makalös offensiv, Argentina gör 10 mål i gruppspelet, får argentinarna att drömma om en tredje titel. Försvarets bräcklighet avslöjas dock på ett brutalt sätt i kvarten mot Portugal. Tränare Sabella avgår och Daniel Ursini, som försökte sjunga Carlos Tevez till VM, gör en nidvisa om Sabella som blir årets hit i Argentina.

7. Italien. Går vidare på målskillnad från gruppen, slår ut Colombia innan värdnationen blir för hårdtuggad i kvarten. Mario Balotelli gör ett straffmål  mot Costa Rica och blottar en undertröja med texten ”Why always me?”. Målet blir hans enda i turneringen.

8. Bosnien-Hercegovina. Gör en sagolik turnering som tar slut i förlängningen i kvarten mot Tyskland. Firas som världsmästare vid återkomsten. Miralem Pjanic lämnar för Barcelona, Vedad Ibisevic får ett torg uppkallat efter sig medan Sarajevos internationella flygfält efter VM döps till Edin Dzeko International Airport.

Till åttondelsfinal:

9. Belgien. Imponerar i gruppspelet men mot Portugal räcker det inte. Den eviga konflikten mellan flamländare och valloner blossar upp. Tränare Marc Wilmots lämnar sin uppgift och återvänder till Schalke. ”I mitt hjärta känner jag mig mera tysk än belgisk” säger han och blir av med sitt medborgarskap.

10. Colombia. Tar sig vidare från gruppen men utan Radamel Falcao bär det inte längre än så. Tränare Pekerman lämnar sin uppgift och blir juniortränare i Nordkorea.

11.  Ryssland. Segar sig vidare från en svag grupp men i åttondelen inser alla varför alla ryska spelare håller till i den ryska ligan. Tyskland vinner med 5-0 och Fabio Capello ansöker om politisk asyl i Brasilien.

12. Chile. Står för en liten skräll då laget fixar avancemang före Holland. Mot Brasilien kommer man dock ingen vart. Efter VM meddelar Arturo Vidal att han går till PSG för att det är klubben han alltid älskat.

13. Schweiz. Släpper in ett enda mål i turneringen. Och nätar en gång. Det enda baklängesmålet kommer i åttondelen mot Bosnien. ”Vi försökte spela offensivt” säger tränare Hitzfeld. T-skjortor med just det citatet säljer i tusental under och efter VM.

14. Kroatien. Balkans bröder håller sig i skinnet men i åttondelen mot Spanien är man rentav för sävliga. Modric&Co får inte i väg ett enda skott mot mål.

15. Frankrike. Ett fall framåt. Utan Nasri och Ribery spelar Frankrike glad och positiv fotboll. Skandalerna från 2010 glöms bort. Faller med 3-4 mot Argentina i kvarten.

16. Japan. Nippons söner springer sönder motståndarna i gruppspelet men skämd sushi däckar stjärnorna Kagawa och Honda före åttondelen mot Uruguay. Det blir Japans öde denna gång.

Inte vidare från gruppspelet:

17. England. Tre oavgjorda matcher räcker inte för avancemang.

18. Mexiko. Rafael Marquez magi räcker inte.

19. Grekland. Släpper in ett ynka mål men avancerar inte.

20. Elfenbenskusten. Gör visserligen fem mål i gruppspelet men då man släpper in nio håller det inte.

21. Holland. Robben slåss med fyra lagkompisar på träning, Sneijder fixar fyra nya tatueringar och RVP skadar sig direkt. Alla tre lägger av i landslaget.

22.Nigeria. Åker på fyra röda kort i de i två första matcherna.

23. Algeriet. Oerhört nära avancemang men Kerzjakovs mål fyra minuter in på stopptid i den sista gruppspelsmatchen ställer till det.

24. USA. Jürgen Klinsmanns mannar har tempot men finessen saknas.

25. Ghana. Kvartsfinal för fyra år sedan, VM 2014 blir ett magplask och Michael Essien tackar för sig.

26. Costa Rica. ”Ticona” firas som hjältar i hemlandet trots noll poäng i gruppspelet.

27. Iran. Väldigt få kan ett enda namn i den iranska startelvan före VM. Efter VM är de ännu färre.

28. Kamerun. Rubrikerna under VM handlar om att Samuel Eto’o inte är nöjd med sitt hotellrum. Han kräver att vattnet i duschen är från Evian.

29. Sydkorea. De goda åren är till ända inom sydkoreansk fotboll.

30. Ecuador. På normala höjder över havet håller inte ecuadorianerna samma klass som i kvalet.

31.  Honduras. Emilio Izaguirre gör sitt lands enda mål i VM och tillägnar det klubbkamraten Teemu Pukki.

32. Australien. Ett lagförslag som förbjuder den europeiska versionen av fotboll läggs fram i den australiska riksdagen efter VM.

1. HJK. Tråkigt tips men i en 33 matcher lång serie, behövs spets och bredd. HJK har båda delarna. Tre frågetecken finns. Fixar faktiskt unge Ring att täppa till efter Medo? Hur resonerar Muurinen kring Litmanen? Finns hungern i laget efter två raka titlar. Utropstecknen är oändligt många flera. Mannström, Pukki, Ojala, Rafinha och så vidare.

2. Honka. Definitivt med guldchans också i år men jag undrar om Heilala&Rexhepi faktiskt håller måttet som mittbackspar. Maanoja, Schüller, Äijälä, Dudu med flera skvallrar om en viss kvalitet. Schüller bör kunna ta ett steg till i utvecklingen och dominera på mittfältet.

3. TPS. Är förtjust i Marko Rajamäki som tränare och trots gigantiska spelarförluster tror jag att de svartvita kan skrälla. Väldigt mycket beror på om anfallstroikan Ääritalo, Kuqi och Tarvajärvi får fart på målproduktionen.

4. FC Inter. Har ett lag som i bästa fall kan blanda sig i gulstriden. Fina spelare i mål, i backlinjen och på mittfältet. Men har laget faktiskt en anfallare som håller måttet. Furuholm kanske gör det. Om han är frisk och det händer sällan.

5. IFK Mariehamn. Förstärkte med fyra spelare från TamU precis före premiären och har ett bättre lag på benen än på några år. Så mycket åländskt ligger inte över laget men Pekka Lyyski har nått resultat med sämre material.

6. Jaro. Senior lär någon gång bli förbundskapten i Finland. Jaro lär tjusa åskådarna med sitt spel också i år. Eremenko Junior saknas och han är omöjlig att ersätta. Men någon fara för bottenstrid föreligger sannerligen inte.

7. KuPS. Silver i fjol och kanske att det finns en liten risk för lite medaljbakis? Dessutom kan Euromatcherna betyda att fokus åtminstone stundtals ligger på något annat än på ligan. Mycket beror på i vilket skick bolltrollaren Dickson är.

8. JJK. Materialmässigt till och med ett gäng för medaljerna men jag tror inte riktigt på tränaren Kari Martonen. ”Martsi” kan bli den första att få sparken i år.

9. MYPA. Positive Toni Korkeakunnas tog över efter surpuppan Janne Lindberg. Det torde rensa luften i Anjalankoski. Men i övrigt känns det onekligen som att MYPA:s tid åp den här nivån går mot sitt slut. I synnerhet som som pappersfabrikens pengar sinar.

10. VPS. Tråkigt och förutsägbart men VPS lycka är väl att det finns ett par lag som är klart sämre. Allt mellan placeringarna 6-10 är möjligt men Tommi Pikkarainens verktygslåda skramlar halvtom.

11. RoPS. Så nersablade och avsågade redan före ligastarten att man nästan tycker synd om dem. Av någon anledning tror jag ändå inte att det anonyma gänget slutar sist.

12. HAKA. En klassisk klubb håller på att gå i graven. Det här kan bli den sista säsongen för klubben som om det går så lämnar ett gigantiskt tomrum efter sig på bruksorten.

p.s. Till sist kan jag inte låta bli att göra reklam för FST5:s hockeysändningar som håller världsklass med Toni Söderholm som expertkommentator. Han borde väl i sanningens namn vara med i truppen men som tv-tittare ska man inte klaga.

Han har en aura runt sig som få finländska fotbollspersoner. Mika-Matti Paatelainen är en man som folk lyssnar på. Och han är erkänt skicklig på att motivera sina spelare. Hur långt det räcker återstår att se.

Fans och förbund kommer att ha tålamod med honom på ett helt annat sätt än Stuart Baxter. VM 2014 är rena rama utopin, EM 2016 (som spelas med 24 länder för första gången) är det uttalade slutmålet för Paatelainens femåriga mandatperiod. Realistiskt? Nja. Möjligt? Kanske.

Än viktigare än att nå ett EM eller VM är att nu en gång för alla skapa något som kan kallas en finländsk fotbollsidentitet. Det måste finnas en röd tråd som genomsyrar hela Bollförbundets verksamhet och alla pojk- och ungdomslandslag. Hittills har det varit lite si och så med den saken.

Paatelainen är en man som inte räds att jobba hårt. Och han är mer än gärna med och formar en fotbollsidentitet. Blott hans engagemang för uppgiften gör honom till ett hästlängder bättre alternativ än Baxter.

Då inte sagt att han kan föra Finland till drömmen. Gör han det skall han geniförklaras och gator ska döpas efter honom. Med de klossar han har till sitt förfogande skulle en slutspelsplats vara snudd på ett mirakel.

Har ofta undrat hur det kan komma sig att allt är emot oss finländare i idrott. Enligt tv-referenter, tränare och aktiva ligger felet oftast någon annanstans.
I VM i Oslo, som faktiskt kan sluta i fullständigt blåvitt fiasko, är vindar, snö, is och klister emot oss.
Enligt någon värdelös rapport som OK låtit göra efter Vancouver är Finland numera en b-nation också i vallning. Hmm. Intressant. Det kan väl för böveln inte vara så svårt att smeta lite klister på ett par plankor.

Dessa rapporter får mig för övrigt tappa nerverna. Bollförbundet har publicerat en, OK en, Risto Nieminens eminenta arbetsgrupp ska presentera en om typ 19 år en och flera är säkert på kommande. Pengarna som används till det här joxet kunde användas på ett betydligt bättre sätt, nämligen till att anställa flera tränare på gräsrotsnivå.

Det finns alldeles för många byråkrater, takorganisationer och kvacksalvare som nappar åt sig en bit av den tårta som borde komma idrottare och tränare till godo. Råder vi bukt på det problemet kanske också vindarna är med oss. Klistret är naturligtvis en helt annan femma.

Bäst i Oslo hittills? Överlägset Tapio Suominen. Glenn Lindholm och Jarmo Punkkinen är jag inte lika imponerad över.

FC Köpenhamns fans hoppade knappast i taket av glädje då Chelsea lottades som motståndare i åttondelsfinalen i Champions League. Den stora och mäktiga Londonklubben har hört till de bästa i Europa under de senaste 6-7 åren. Och namn som Drogba, Lampard, Terry och Essien inger respekt.

Men det har gått troll i Chelseas spel och tränaren Carlo Ancelotti har inte lyckats vända den negativa trenden trots att storstjärnor som Fernando Torres och David Luiz tillkommit i januari. Torres ska givetvis inte bedömas ännu men på basis av hans första stapplande steg efter flytten från Liverpool finns det ett litet Sjevtjenko-spöke över honom. Ukrainaren var ju inte helt klockren under sina år i Blues. Han var bra på träning sa lagkamrater och tränare. Just därför betalade klubben 40 miljoner för anfallaren.

FCK då? Danska ligan har vinterpaus och återupptas om knappt två veckor. Ligan är redan avgjord. Frågan är om FCK vinner med 20 eller 30 poäng. Köpenhamnklubbens överlägsenhet i hemlandet är förbluffande. Klubben är den överlägset rikaste i Danmark och pengarna fortsätter att rulla in. Det kan bli ännu mera för chanserna att slå Chelsea är faktiskt rätt goda. På pappret ska Chelsea vinna klart men kom ihåg att FCK höll jämna steg med Barcelona i gruppspelet hemma på Parken och att Barca är ett lag av helt annan kaliber än Chelsea just nu är.
The Blues stenrika ägare Roman Abramovitj vill vinna Champions League. För några år sedan kom man en stolpträff i från, i år kan det ta slut redan nu. Pressen är oerhörd på spelarna, på tränaren Ancelotti (som sitter löst) och Drogba är sur. FCK har allt att vinna. Och jag tror de vinner. Ska vi säga 2–1 till FCK. I kväll är vi alla danskar.

Lyon–Real? 1–1?

Synd att Yle inte fick visa matchen från Parken. Inget fel på Lyon och Real men visst var det Solbakkens mannar man ville se i statlig tv den här gången. Något referent Koivukangas också beklagade. Nå man kan inte få allt här på jorden.
Nelonen Pro 1 har rättigheterna den här gången. Real kan ses i tv 2.

P.S. Ancelotti håller på tappar greppet helt. En tränare som sätter två av världshistoriens nervsvagaste spelare, Anelka och Cole, att skjuta i en straffsparkstävling tigger om problem.

P.S.2: Att FCK inte spelat riktigt tuffa matcher på ett par månader kan vara ett litet minus men laget har sparrat flitigt och bland annat slagit Rosenborg med 5–0.

Jari Litmanen fyller 40 år i dag. Vår bäste fotbollsspelare genom alla tider har en i finska mått osannolik karriär bakom sig. Hans talang, målfarlighet och attityd har tagit honom till mytomspunna klubbar som Ajax, Barcelona och Liverpool och även om sejourerna i Barca och Liverpool inte blev några riktiga fullträffar är det klubbar som varit utom räckhåll för så gott som samtliga finska spelare under alla tider, Sami Hyypiä och möjligen någon till undantagen.

Litmanen var i mitten av 90-talet en av Europas bästa spelare. Hans Ajax sopade hem rubb och stubb och Litti var en av de tongivande spelarna. Det laget splittrades ganska snabbt i och med att klubben aldrig velat eller kunnat matcha lönerna i större klubbor och större ligor. Litmanen älskade dock Ajax och Amsterdam och den kärleken var besvarad. Plötsligt blev Jari ett rätt vanligt pojknamn i Holland och då i synnerhet i Ajax-fansens familjer. Litmanen lämnade klubben först 1999 efter 159 matcher och 91 mål. Redan då hade de skador som präglat Litmanens senaste årtionde stört honom en hel del men hans forne tränare Louis van Gaal visste vad Litmanen kunde och värvade honom till Barcelona.

Skadeproblemen fortsatte och Barca var inne i en ganska djup kris. då van Gaal fick gå tog Llorenc Serra Ferrer och han gav inte mycket för Litmanen som tog konsekvenserna och flyttade till Liverpool.
Eländet forsatte dock på Anfield i form av skador, skador och mera skador. Managern Gerard Houllier kunde inte använda sig av Litmanen i den utsträckning han tänkt sig och tiden i England blev kort. Efter det blev det Ajax, FC Lahti, Hansa Rostock, Malmö FF, Fulham innan han återvände till Lahtis. I Fulham spelade han inte en enda match.

Litmanens kärlek till fotbollen har varit så stor att han inte gett upp trots att läget stundtals säkert känts rätt hopplöst. En starkt bidragande orsak till den långa karriären stavas L-A-N-D-S-L-A-G-E-T där han givetvis är den bästa målskytten, den mesta spelaren och den bästa spelaren någonsin. Han har representerat landslaget under fyra decennier.
Den stora drömmen, en plats i ett VM eller VM, tycks aldrig bli verklighet för Litti. Fast vem vet? Om Finland mot alla odds tar sig till VM i Brasilien 2014 är Litmanen bara 43 år ung. Och det är ju ingen ålder alls. Om han nu bestämmer sig för att fortsätta karriären.

Hur som helst, grattis Jari Litmanen!