Han har en aura runt sig som få finländska fotbollspersoner. Mika-Matti Paatelainen är en man som folk lyssnar på. Och han är erkänt skicklig på att motivera sina spelare. Hur långt det räcker återstår att se.

Fans och förbund kommer att ha tålamod med honom på ett helt annat sätt än Stuart Baxter. VM 2014 är rena rama utopin, EM 2016 (som spelas med 24 länder för första gången) är det uttalade slutmålet för Paatelainens femåriga mandatperiod. Realistiskt? Nja. Möjligt? Kanske.

Än viktigare än att nå ett EM eller VM är att nu en gång för alla skapa något som kan kallas en finländsk fotbollsidentitet. Det måste finnas en röd tråd som genomsyrar hela Bollförbundets verksamhet och alla pojk- och ungdomslandslag. Hittills har det varit lite si och så med den saken.

Paatelainen är en man som inte räds att jobba hårt. Och han är mer än gärna med och formar en fotbollsidentitet. Blott hans engagemang för uppgiften gör honom till ett hästlängder bättre alternativ än Baxter.

Då inte sagt att han kan föra Finland till drömmen. Gör han det skall han geniförklaras och gator ska döpas efter honom. Med de klossar han har till sitt förfogande skulle en slutspelsplats vara snudd på ett mirakel.