Undrar varför före detta spelare ibland blir så usla expertkommentatorer. Ögnade igenom Calle Johanssons kommentar i Aftonbladet och föga överraskande hyllar han Leafs och nominerar världhistoriens mest överskattade back Dion Phaneuf till Norris Trophy. Totalsågar Penguins som har en ”massa hål”. Efter fyra omgångar.
Medger att Torontos säsongstart är något överraskande, men knappast behöver de fundera på arrangemangen kring Stanley Cup-paraden ännu. Och Penguins har haft en massa hål ända sedan Sidney Crosby, Jevgenij Malkin, Jordan Staal och Marc-Andre Fleury slöt sig till gänget. Få se nu, två finaler och en Stanley Cup sedan dess. Och säkert minst konferenssemifinal i år.
Mindre överraskande är att:
– När Teemu Selänne öppnar målkontot är det med ett skott direkt på pass ungefär från vänstra b-tekningspunkten.
– Calgary Flames splittrade kedjan med Jarome Iginla, Alex Tanguay och Olli Jokinen med följden att Iginla gjorde ett, Tanguay två och Niklas Hagman som återförenades med Jokinen ett mål. Som en parentes i sammanhanget kan förresten nämnas att den som klagar på för många lokalderbyn i FM-ligan bör notera att Flames möter Oilers i kampen om Alberta f-e-m gånger i oktober månad.
– Tim Thomas storspelar i Boston. Inget tvivel om att Tuukka Rask är Bostons framtida målvaktsetta, men 5 miljoner dollars veteranen har väl en viss yrkesstolthet (en delorsak till att Rask tog över i Bruinsmålet förra säsongen var att Thomas drogs med skador).
– Alexandr Ovejtkin fortsätter att ösa in mål. Jisses vilken rökare i förrgår i sudden i mötet med Nashille, fast den gick in via Brooks Laich.
Överraskning eller ej, men jag är inte förvånad över att:
– Kari Lehtonen får en superbra start på säsongen.
-Ville Leino har svårt att hitta nätet i början av grundserien efter ett fenomenalt slutspel.
Efter att ha sagt att bara 3-6 omgångar är spelade är inledningen av säsongen väldigt viktig i NHL, med det nuvarande poängsystemet där bägge lagen får poäng vid förlängning och vinnaren får blott två poäng. Observera att fjorton av sexton lag som kvalificerade sig för slutspel 2009-2010 vann minst 5 av sina 10 första matcher. Bara Nashville (?) och Detroit som fick sina skadade nyckelspelare tillbaka från sjukstugan bröt trenden. Att det du, Selänne och Ducks med 2-3-1 att inleda säsongen.
På tal om Calle Johansson förundrar jag mig över att svenskarna alltid kan vara så övermodiga vad det än gäller. Jag minns gärna OS-Vancouvers hockeyturnering, när svenska medier/expertkommentatorer/spelare bara snackade om de fyra favoriterna: Sverige, Ryssland, USA, Kanada och Sverige. Blev det fem? Till och med kanuckerna nämnde Finland av artighetsskäl. Nå, vi minns väl hur det gick. Eller när svenskarna hajpade upp sin kommande revansch i junior-VM-finalen 2010. Sen blev dom slaktade av USA i semi.
Och den chockstämningen som rådde i grannlandet efter blodbadet i Holland förra veckan tyder på en viss överskattning av den egna förmågan. Som TV4:s expertkommentator sade när 4-0 var ett faktum: Vi måste kanske omvärdera vår nivå. Det finns en viss skillnad mellan en VM-finalist och Sverige.Jag menar, hade de faktiskt glömt att senast som Sverige spelade VM blev dom totalt förnedrade och utspelade av Tyskland? Vi finländare hyllar ofta svenskarnas optimism, och ja, det är ett bra karaktärsdrag, men lite realism skadar inte ibland.
