Sanningen om fotboll
06.09.2010 17:57 | Skriven av i fotboll
Knattefotboll är stort i Finland.
Blixt och dunder, tänkte Stuart Baxter när han läste Husis efter fiaskot i Chisinau och gav en föreläsning i krishantering.
Själv höll jag på att ramla av stolen i dag när redaktör Vuojärvi på Yle Sporten twittrade om idrottsgrenarnas rangordning i Finland. Det är siffror från i vår som känns väldigt aktuella nu när så många söker svar på svåra fotbollsfrågor. Fast inte är jag helt hundra på att statistiken leder till något mer än nya frågor.
YLE undersökte finländarnas intresse för olika grenar: 1. Backhoppning/Kombinerat, 2. Friidrott, 3. Ishockey.
( … )
Fotboll på sjunde plats, bakom konståkning. Endast 22% ansåg att fotboll är mycket intressant eller intressant.
Lär handla om en enkät som Yle själv gjort. Runt 600 som deltog. Inspirerad av detta går jag in på Forskningsinstitutet för toppidrott KIHU:s och takorganisationen Finlands Idrott SLU:s hemsidor. Resultaten i deras liknande och mer omfattande undersökningar ger liknande ska vi säga chockerande resultat.
Huu huuu?
Jag har svårt att se hur det hänger ihop att man aktivt utövar fotboll och kanske har en eller flera ungar eller en systersson som älskar att sparka boll men ändå i utfrågningar värdesätter högre backhoppning och konståkning.
Enligt den stora nationella idrotts- och motionsenkäten är 107 000 finländare i åldern 3–18 år aktiva i en fotbollsförening minst en gång i veckan och tre månader i året. Samma siffra för tabelltvåan gymnastik: 59 000. Sedan kan man också titta på både unga och vuxna och licenser och whatnot. Slutresultatet verkar alltid bli densamma. Fotboll är störst och ändå inte. Väldigt väldigt många finländska familjer andas och tänker fotis men ändå är det helt andra grenar som värdesätts högst. Men vi är 5,5 miljoner så det är möjligt att fotbollsfolket inte deltar i imageundersökningarna? Och kanske vänder det först med flyget till EM- eller VM-slutspelet.
You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.
Det här har ju helt enkelt med det faktum att göra att Finland inte är en ”idrottstokig” nation utan en ”framgångstokig” nation.
Med andra ord är finländarna intresserade av en sport så länge det går bra för ”oss” i den. Backhoppning, nordisk kombination, friidrott (läs spjutkastning) och ishockey är grenar där Finland når framgångar.
Ishockeyns popularitet ökade explosionsartat efter VM-guldet 1995, samma sak skulle hända med fotbollen om landslaget någon gång lyckas ta sig till ett slutspel.
Att klaga över att den stora massan har fel är dumt. De har rätt. Publiksiffrorna i fotbollsligan berättar om hur attraktiv den serien är. Det finns bara ett sätt att mäta hur intressant en liga är och det är just via publiksiffror, de ljuger inte (förutom i Hartwall Arenan under hockeysäsongen).
Fotbollsligan har fått en enorm draghjälp av media i Finland och får betydligt större synlighet i både tv och tidningar med tanke på publikintresset. Men inte heller det här tycks hjälpa att höja intresset.
Landslaget är däremot mycket intressant för folket. Till kvalmatcherna hittar publiken och stämningen börjar till och med närma sig något som kan kallas kultur.
Framgången måste komma först i Finland, sedan kommer intresset. Därför var fiaskot i Moldavien ytterst ovälkommet. Nästa gång kanske fotbollen har rasat ännu längre ner på listan.
Sen är det lite samma fenomen som att centern vann senaste riksdagsvalet fast jag personligen inte känner en enda som röstade för dem. Från huvudstadsregionen sett är det svårt att inse att någon tycker att boboll är jättehejsan, men så bara bor det en massa människor ute i periferin som tycker itä-länsi är årets höjdpunkt. Och någonstans ifrån kom folkmassan som fyllde stadion under Sverigekampen också.
Det som jag har svårt att fatta är varför det verkar vara obligatoriskt att man gillar fotboll hemsk mycket. Om man inte gör det, så har man då fel? Måste man också gilla Big Mac?
Faktum är att finsk/finländsk fotboll är ganska tråkig att se på. De ända matcherna jag själv orkat se på plats är HJK:s matcher i Championsleague då HJK fick stryk, rätta mig om jag har fel, med 1-3, långt tack vare en viss van Nistelrooy. Samt Haka:s kval mot Liverpool, som också spelades på Olympistadion, gissa hur det gick! Samt några av landslagets kvalmatcher bl.a. mot Turkiet.
Ligafotboll på TV är tråkigare än damernas EM-kval. Inget illa menat för damerna, de är i Europas topskikt, något inte finlands herrar kommer att vara på länge om någånsin.
Vi har tur att vi haft några spelare som gjort eftertryck i Europa. Hyypiä, Litmanen, Niemi, Jääskeläinen och kanske några flera. Men hur skall vi kunna klara ett VM/EM kval då hälften av våra riktiga proffs är målvakter?