Snacka om silly season-slutspelets två kanske bästa spelare sålda. Tacka lönetaket för det.
Superhjälte i OS för Slovakien och fenomenal när Montreal chockbesegrade förhandsfavoriterna Washington och Pittsburgh i NHL-slutspelet. Då säljer Canadiens honom.
Orsaken är att Habs satt på två dyra målvakter och väljer att lita på Carey Price, sitt förstaval i draften. Förstaval får alltid fem gånger fler chanser, så oavsett vad Mikael Granlund säger kvittar det inte i vilken omgång han blir vald på midsommarhelgens drafttillfälle.
En annan ofattbar men totalt logisk affär är att Blackhawks sålde Dustin Byfuglien, som var alldeles fenomenal och som väl kunde ha fått Conn Smythe som slutspelets MVP. Lönetaket. Cupvinnarna kommer att tvingas dumpa fler nyckelspelare.
Philadelphias sagolika vändning från att vara ligans jumbo måtte ha grämt Anaheim, som fick Flyers förstaval i årets draft i utbyte mot Chris Pronger. I stället för att välja mellan blivande superstjärnorna Tyler Hall och Tyler Seguin väljer Ducks nästsist. Plus sitt eget tolfteval, som jag tror de använder för att ta Granlund.
Men draftens betydelse ska inte överskattas. Tänk vilka finländare som blivit valda under första omgången under de senaste åren: Jesse Niinimäki, Jani Rita, Riku Helenius…Inte några briljanta NHL-karriärer precis. Samtidigt har odraftade spelare som Ville Leino och Antti Niemi och krafsspelare i draften som Kimmo Timonen och Sami Salo slagit igenom.
Ett av de bästa exemplen genom åren är för övrigt draften 1990. Ja. Owen Nolan (förstavalet) blev en hygglig NHL-spelare. Men kanske Quebec hellre haft Jaromir Jagr (femte). Trevor Kidd gjorde en hyfsad NHL-karriär. Men kanske han inte riktigt blev den målvakt som draftens nr 20, Martin Brodeur.
Sjyst av Viasat att direktsända draften. Få se om det görs några galna bytesaffärer, som när Vancouvers dåvarande GM Brian Burke år 1999 kapade bröderna Sedin – affären som gjorde att han geniförklarades. Eller, ännu bättre, när NY Islanders Mike Milbury år 2000 sålde superlöftet Roberto Luongo för att kunna drafta en annan målvakta, Rick DiPietro-affären som gjorde att han idiotförklarades. Eller nåja, Milbury har lite annat på sitt konto också. Några av nyckelorden: Jashin. NHL:s längsta kontrakt nånsin. Chara. Det värsta som kan hända Granlund, Joonas Donskoi ocj Teemu Pulkkinen är att de hamnar i någon krisklubb. Eller Toronto. Eller NHL-hockeyns Grekland New Jersey.

Oberoende om det är Ville Leino och Kimmo Timonen eller Antti Niemi som får sina namn graverade på ishockeyns värdefullaste trofe, har de delvis samma person att tacka för sin osannolika NHL-karriär. Sin nordamerikanska agent Bill Zito. Det är han som lyckats övertyga NHL-klubbar att ge chansen till spelare som Kimmo Timonen (draftad som nr 250 och senare dumpad av LA), Sami Salo (draftad som nr 239), Antti Miettinen (draftad som nr 224) och Antti Niemi (aldrig draftad). I Hockey News senaste Genius Issue (man kan inte låta bli att digga THN:s temanr) lyfts Zito fram som ett av genierna. Listan över sent utvecklade, småväxta spelare som förbisetts av scouterna men som räddats av Zito och hans finländska partner Markus Lehto är lång: Tim Thomas, Brian Rafalski och John Madden, mfl mfl.
Geni är ett ord som används för ofta i sportsammanhang, men Zito tog nästan fulla poäng i inträdesförhöret till Harvard Law School – men valde Yale för hockeyns skull. Ok, det tyder mer på målmedvetenhet att plugga på.
Till Ilta-sanomat sa Zito att han är kluven om vem han ska heja på i finalen. Hans klienter vinner ändå, och alla involverade har en feel good story om sig.

Chris Pronger hade inte någon lyckad kväll när Chicago tog ledningen i finalserien med 3-2.Först styr han oavsiktligt in Chicagos ledningsmål, ett av de få skott som Michael Leighton kunnat ta den här kvällen. Sen fick han en saftig smäll av sin antagonist Dustin Byfuglien, som gjorde mål och utökade Blackhawks ledning när Pronger satt utvisad. -5 för kvällen och utbuad varje gång han rörde pucken. Matchen blev spännande mest tack vare Antti Niemis osäkra spel i andra ändan av rinken.
Det finns dom som hyllar Pronger som en av vår tids bästa backar. Han är inte precis någon Nicklas Lidström, men elak och smart. Slår motståndaren i vaden och fiskar sedan en utvisning när denne hämnas. Renommen talar sitt språk: flyttade till Oilers, gick till final 2006, gick till Ducks, final 2007, Flyers och final 2010. Och utbuad i varje arena utom i Philadelphia.
Till skillnad från vad många trodde har Philadelphia inte alls blivit uträknat, utan tacklat, svinat och slugt krypit under skinnet på Chicago. Fjärde matchen förlorade Blackhawks på dumma utvisningar. Flyers har också en osannolik förmåga att resa sig igen, som femte matchen visade. Räkna med en sjunde match. Vilken thriller den här finalserien varit.
Och Leino.Ville Leino har överträffat alla de vildaste förväntningarna och nu snackar jag inte bara om hur det ser ut med blåvita linser – vi snackar spelavgörande dominans typ Henrik Zetterberg. Jeff Carter i Flyers nominella första kedja lider helt tydligt av sin skada (han är inte ”lat”som Iltalehti skrev i en förträfflig kommentar).
Med tanke på Chicagos problem med lönetaket blir det intressant att se vad de gör med sina målvakter. Vågar de faktiskt lita på Antti Niemi och skicka Christobal Huet med hans 5,25 miljoners årslön till farmen?