Första halvlek kan ha varit den bästa jag sett i La Liga denna säsong (inte denna säsongen som WT som Anna Anka och Olof Lundh säger). I 20 minuter spelade Atletico Madrid en fotboll som fick Barcelonas stjärnor att rynka pannorna i djupa veck.

Zlatan reducerade och sen etablerade Barca ett hyfsat tryck. Och visst skapade man vissa lägen men de bästa chanserna gick till Zlatan, som målet till trots, är rätt långt från storformen. Det såg kantigt, stelt och svårt ut.

Zlatan var inte den enda i det katalanska storlaget som var ur slag. Xavi, som brukar göra sig skyldig till fem felpass om året, slog bort dussinet bollar före paus. Busquets hade inte många rätt och Valdes mellan stolparna är nu en gång för alla ingen stor hjälte. Simaos 2-0 på frispark var läcker men satt i det hörn som Valdes borde ha haft koll på.

Lägg till att inte heller Messi var på spelhumör och att mästarna saknade massor med spelare i de bakre leden och första förlusten för säsongen var ett faktum. Real Madrid tackar.

Atletico blir man aldrig klok på. Laget kan slå Barca ena dagen och förlora mot något hopkok från division 3 följande kväll. Att hålla på ”madrassmakarna” innehåller en oerhört stor portion av masochism för supportrarna. Lite som att hålla på HIFK i hockey. Skoj ibland, men för det mesta en balansgång mellan himmel och helvete.

Så lite på att Madridlaget får det svårt mot Almeria borta i nästa omgång.

Nu ska vi se hur det går för Manninen.