Arrangörerna av Vuelta a Espana gör världen en riktig tjänst genom att utnyttja asfaltbanor byggda för motor”sport” för något vettigt ändamål. Hur IQ-befriat det än var att inleda Spanien runt med etapper i septemberruskiga Holland var det smart att köra prologen runt moto-GP-banan i Assen. Och dagens 30 kilometers tempolopp gör en avstickare på formel 1-banan i Valencia. Excellent. Detta några månader efter att Tour de Frances prolog körts delvis på samma gator där Monacos GP avgörs, inklusive den där tunneln som det lär gå att köra upp och ned i med en formel 1-bil. Det går kanske inte med en cykel, men i övrigt är cyklandet att föredra framför den korrumperade miljösmutssporten med dess omoraliska sponsorer och – i Finland – förbannat irriterande superhejakiminicoheikkiochfleraandraordtillsjagtapparandan-kommentatorer.  Nå cykling är åtminstone miljövänligt och förarna gör jobbet själva.

Efter att de finländska damernas förmåga att komma igen i svåra lägen prisats ( en förmåga de för övrigt  delar med innebandyherrarna) visar det sig att de trots allt delar ett genomgående drag i finländsk lagsport – en obehaglig tendens att vinna de fel matcherna. Även efter den här turneringen är det lätt att säga att Finland var den moraliske bronsmedaljören. Om nu inte Holland chockvinner skräpet, då är Finland moralisk segrare!I själva verket var förlusten ytterst väntad med tanke på turneringens utveckling.

Jag följde inte turneringen så noga, men råkade se Finland utklassning av ett Holland som spelade så urtråkigt att de buats ut av sina egna fans till och med om de varit Grekland eller Italien. Men de taktikerade för att minimera sin förlust. Det är just sånt halvfult spel som Finland aldrig hanterar. Alla minns hur Sverige lade sig i sin sista gruppspelsmatch vid OS 2006 för att få spela mot Schweiz i kvarten. Hur gick det? Sverige vann finalen. Finland som spelat för fullt hela vägen och  krossat allt motstånd dittills var moralisk segrare.

Såå, Roberto Luongo spelar för Vancouver Canucks de närmaste tolv åren. När det nya 64 miljoner dollars kontraktet löper ut är han 42, ingen ålder för en hockeymålvakt. Luongos kontrakt hör till samma kategori som Alexandr Ovetjkins 13 års, 124 miljoner dollars kontrakt med Washington och Rick DiPietros 15 års, 67,5 miljoners kontrakt med NY Islanders.

Canucks följer trenden i NHL att binda nyckelspelare med sjukt långa kontrakt. Det beror på kollektivavtalet från 2005 som gör att spelare har större rättigheter som free agents samt att det är snittlönen för mångåriga kontrakt som räknas mot lönetaket. För de första åren får spelaren en fet lön, men under de sista åren av kontraktet spelar han för peanuts. Lättare att sälja honom, åtminstone, ifall hans nivå rasar.

Undrar om inte de här megakontrakten kommer att rivas i samband med att det nuvarande kollektivavtalet löper ut 2011 eller 2012 (spelarfacket har option att förlänga det).