Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Ka-tjing!

10.11.2009 23.46 | Skriven av Marcus Lindqvist i fotboll - (Kommentarer inaktiverade för Ka-tjing!)

Vad har försäkringsbolag, banker och vadslagningsbyråer gemensamt? Nå, ta en titt på de största europeiska fotbollsklubbarnas tröjor så ser du: AIG, Bwin, etc. Allt mer sällan ser du reklam för öl och nationella telekombolag – det är storbolag som behöver global synlighet som kan betala mest.

Strax efter att ManU tecknat världens största tröjsponsorkontrakt med försäkringsjätten Aon tangerade Liverpool rekordet med sitt fyraåriga, 80 miljoner punds kontrakt med Londonbanken Standard Charter. Lite konstigt att finansbolagen kan hosta upp såna summor mitt i recessionen – ManU:s nuvarande tröjsponsor, försäkringsjätten AIG gick ju omkull så det är i princip amerikanska skattebetalar som sponsrar ManU under pågående säsong.

Klubbarna i de fem stora fotbollsligorna höstar in 395,5 miljoner euro av sina tröjsponsorer under pågående säsong. Av beloppet står banker och försäkringsbolag för 75,6 miljoner, medan vadslagningsfirmorna står för 56,4 miljoner, framgår det av Sport+Markts färska rapport.

Det måtte pärta de franska klubbarna att den franska staten i all sin socialistprotektionistiska inåtvändhet beslutat förbjuda vadslagningsbyråer från att köpa tröjreklam. Och sen är det förstås förbjudet att marknadsföra sprit. Oj, det är visst förbjudet för ligaklubbarna i Finland också. Nåväl, Ligue 1-klubbarna tjänar minst på sin tröjsponsorer av alla i Europa.

Gissa vem som tar in mest? Nix, inte Premier League. Bundesliga. Innan Liverpools och ManUs kontrakt kickar in är Bayern Munchens 20 miljoner per år-kontrakt med T-Mobile det största. Men Bundesligas hemlighet är att skillnaden mellan små och stora klubbar inte är den avgrund som den är i Premiership. De bästa klubbarna i 2 Bundesliga tjänar mer på tröjsponsorer än de minsta i Premier League.

Nog om det. I det stora hela är tröjsponsorerna ganska obetydliga för klubbarnas ekonomi. Aons 20 miljoner pund betyder inte mycket för ManU:s 300 miljoner punds omsättning. Men det är den delen som är synlig för publiken – utöver biljettpriserna och det faktum att det bara är betalkanaler som har råd att visa toppfotboll numera.

Från Baxters byten till Beckhams skägg

14.10.2009 23.51 | Skriven av Christoffer Herberts i Cykling | fotboll | ishockey | Okategoriserad | Sport i tv - (Kommentarer inaktiverade för Från Baxters byten till Beckhams skägg)

11 punkter efter en VM-kvalkväll i soffan:

1. Lika klockrent som Baxter lyckades med sin startelva, lika kapitalt misslyckades han med sina byten. Kolkka gjorde ingenting, Kuqi ännu mindre och Nyman i stället för Litmanen var ett hån. Dessutom betydde bytena att en trött Johansson som inte spelat klubblagsmatcher på gud-vet-när gjordes om till vänster(!?!) yttermittfältare. Resultatet såg vi.

2. Utan att ta bort något från Finlands insats: det är inte det lättaste att spela kvalmatcher när man just säkrat avancemang. Inte ens för Tyskland. Efter att tyskarna säkrat biljetten till EM 2008 hade laget två hemmamatcher kvar i kvalet. Resultat? 0-3 mot Tjeckien och 0-0 mot Wales … Och för att inte ta ner humöret tänker jag inte påpeka hur det sedan gick för tjeckerna och walesarna i nästa kval.

3. Det är kanske att state the bleedin obvious, men Pasi Rautiainen är fantastisk.

4. De som intervjuades i tv efter matchen (Baxter, Johansson, Porokara, Hämäläinen, Sparv) sa alla helt rätt saker.

5. Det sämsta vitsordet på Kickers betygsskala är ”6”. Har svårt att tänka mig att olyckorna Gomez och Cacau skulle ha många pinnhål högre …

6. … men på samma skala kan jag tänka mig att de fullständigt magnifika Roman Eremenko och Jari Litmanen kan få varsin tvåa.

7. Senast nu vet vi att Baxter tröttnade rejält under de där landskamperna där Roman och Alexei Jr mest bara passade åt varann. Att sedan välja bror var rätt enkelt.

8. Markus Heikkinen hade väldig tur när Jääskeläinen gjorde en strålande räddning på Kloses nick. Annars skulle ”Mako” just nu ha ”Tinttis” syndabocksroll. Och Heikkinen var ändå på plan för att försvara.

9. Det är kanske inte direkt smockfullt på sportpubarna nästa sommar när Slovakien och Schweiz spelar VM mot Nordkorea och Chile. Och det skulle vara väldigt kul att veta exakt på pricken hur många som såg andra halvlek av superklassikern Liechtenstein-Wales på Canal+ i kväll.

10. Peter Crouch.

11. För alla oss som tycker att det borde finnas väldigt mycket mera helskägg i idrottsvärlden var David Beckhams inhopp kvalkvällens tveklösa höjdpunkt. Bara att hoppas att han fortfarande är en trendsetter. Att få det skägget i kombination med Kyle Ortons mustasch är kanske för mycket begärt, men det känns som att saker just nu går i rätt riktning i sportvärlden.

,

Pensionärsklubben har fått vitamininjektioner

14.10.2009 12.01 | Skriven av Christoffer Herberts i ishockey | Okategoriserad | Sport i tv - (Kommentarer inaktiverade för Pensionärsklubben har fått vitamininjektioner)

Huvudrubriken på sportbilagan i dagens Ilta-Sanomat är ”NUORI SUOMI”.
På bild finns Roni Porokara och Tim Sparv.
Jag har svårt att hitta någon lika klar symbol för hur långt det faktiskt fått gå inom finländsk fotboll.

När Roni Porokara i dag spelar mot Tyskland i Hamburg är han på väg att fylla 26 år.
I den förmodade tyska startelvan finns sju (sju!) spelare som är YNGRE än ”unga” Porokara. Bastian Schweinsteiger är yngre än Roni Porokara, bara så ni vet. I den tyska backlinjen är det bara en spelare (Friedrich) som är äldre än ”unga” Veli Lampi. Per Mertesacker är yngre än Veli Lampi, bara så ni vet. Och så vidare.

Medelåldern i dagens tyska startelva är 25,6.
Medelåldern i dagens ”unga” finländska startelva är 28,5.

Dra vilka slutsatser ni vill. Själv drar jag framför allt en.
Det är fullständigt fel att just nu prata om det ”unga” finländska fotbollslandslaget. ”Nya”, javisst, men inte ”unga”. Snälla. Inte så länge det inte finns en enda spelare på plan som är under 22.

,

Ena brodern Eremenko står tydligen högre i kurs

13.10.2009 16.00 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (en kommentar)

Vet inte om ni tänkt på det, men det faktum att Teemu Tainio för 76354:e gången i sin karriär drog på sig en skada i lördags var väldigt väldigt väldigt tur för den Eremenkoska släktfriden.

Som Tim Sparv avslöjade i söndagens Hbl var det ju bestämt att Tainio och Sparv (Teme&Timi) skulle vara defensiva mittfältare mot Wales, medan Roman Eremenko skulle spela på ”tians plats”, det vill säga i stället för Litmanen som skulle ha suttit på bänken.

Nu var Alexei Eremenko Jr. riktigt sur från förr, både före, efter och under Walesmatchen.
Inte undra på egentligen, Stuart Baxter hade alltså signalerat att Alexei just nu i bästa fall är tredjeval som ”tia” (bakom Litti och Roman) och femteval på kanten (bakom Roni Porokara, Joonas Kolkka, Kasper Hämäläinen och Jonatan Johansson).
Det enda som kunde ha gjort humöret ännu sämre skulle väl i så fall ha varit om lillebror spelat på ”hans” plats och gjort det alldeles lysande. För så mycket konkurrens att sånt stör finns det garanterat mellan bröderna.

Nu gick det inte så, men bara det faktum att Roman var uttagen som offensiv mittfältare/släpande forward visar att Stuart Baxter kanske inte är lika lätt att förutspå som vi trott.
Jag gör ändå ett nytt försök att läsa mannen, och tror han gamblar betydligt mindre mot en motståndare som Tyskland.
Så här tror jag att Finland startar i Hamburg i morgon:

Jääskeläinen

Lampi
Heikkinen
Hyypiä
Moisander

Sparv
R. Eremenko

Kolkka
Litmanen
Porokara

Johansson

Själv skulle jag definitivt spela med Moisander på hans rätta plats (mittback) och belöna Kasper Hämäläinens inhopp senast med en plats i startelvan. Dessutom hör jag till dem som tycker att Alexei Eremenko Jr har tillräckligt med boll i sig för att han ska vara med i skadeförsvagade finländska landslagselvor.
Men åtminstone på den sista punkten verkar vi just nu vara av lite olika uppfattning, Stuart och jag.

,

Den makalöst överskattade Michel Platini

15.09.2009 14.47 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (en kommentar)

Champions League-start i dag, och i veckans i övrigt utmärkta temanummer av Veikkaaja ingår som någon slags röd tråd hur fint Michel Platini ändrat på ligan och fixat så att en massa lag från små länder får komma med och leka.

Platini själv hyllar den ”nya” ligan, Uefa-anställda Timo Waldén hyllar den ”nya” ligan och några av tidningens redaktörer hyllar den ”nya” ligan, med alla dess småklubbar.

Snacka om mycket väsen för ingenting.
Dags att dra den berömda reality checken.

I årets Champions League deltar fem klubbar man med bästa vilja i världen kan kalla små. Maccabi Haifa, Zürich, Apoel Nicosia, Unirea och Debrecen.
Maccabi Haifa har varit med redan tidigare, från Schweiz fanns Basel med i fjol och Cypern representerades i fjol av Anorthosis Famagusta. Och från Unireas Rumänien fanns rentav två gäng med för ett år sedan, Cluj och Steaua.
Återstår då Debrecen som onekligen inte var med i fjol höstas, men då fanns å andra sidan BATE Borissov och Aalborg med då det hela drog igång.

Monsieur Platini har uppenbarligen lyckats dupera några, men mig lurar du inte, Michel.
Hur man än räknar är det FÄRRE ”smålag” med i år, efter de upphaussade ändringarna.

Vad Platini under pompa och ståt gjort är alltså att inte fixa något som inte ens var sönder.
Och något som var riktigt rejält risigt från förr, Uefacupen, har Platini gjort ännu värre. Den nya Europaligan känns så ointressant att jag föredrar att inte tänka på den alls, efter att ha sett US Open-finalen i natt skulle jag i så fall somna vid tangentbordet.

Så om du Michel kan se lite mindre självgod ut nästa gång du visar dig skulle vi alla vara tacksamma.

, ,

Det viktigaste är inte att göra mål, utan att skapa chanser

13.09.2009 13.08 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Det viktigaste är inte att göra mål, utan att skapa chanser)

Det brukar ofta påpekas att för Honkatränaren Mika Lehkosuo är det viktigaste inte att vinna, utan på vilket sätt man gör det.

Att Lehkosuo har den inställningen kan ju framstå som en överdriven mediekliché.
”Äh vadå, klart att det viktigaste för alla tränare är att vinna”, kanske någon av er säger.

Men ännu ett bevis på att Lehkosuo spelar fotboll på taktikpapper och inte i serietabeller fick man efter förlustmatchen mot Inter i går, 2-3 efter en rolig fotbollsexplosion.

Lehkosuo såg faktiskt rätt tillfreds ut minuterna efter att hans lag spelats bort från guldstriden. Honka hade ju skapat massor med chanser.
– Anfallssspelet var utmärkt, där fanns det inget som helst att anmärka på, sade Lehkosuo.
Själv höll jag inte på att tro mina öron, och måste totalt förvirrad på presskonferensen riktigt fråga Lehkosuo hur han kan säga så när Hermanni Vuorinen ensam sumpade ett halvdussin målchanser.
– Där ser du! Just det! Att vi skapade så många chanser mot ett lag som Inter tyder ju på att anfallsspelet var utmärkt, hojtade Lehkosuo triumferande och gav sig in i en lång utläggning om hur många passningar som gick rätt innan reduceringen till 1–2.

Hmmm. Även om jag är en sann vän av The Beautiful Game och allt det där och kraftigt ogillar Drillo Olsen och långa inkast känns det kanske lite som om Lehkosuo tar det hela till överdrift. Med sex omgångar kvar borde man kanske ändå som tränare hellre ta 0-0 och sparka och spring än 2-3 och femton sumpade målchanser. Speciellt som den totalt apatiska Esbopubliken inte blir högre än 1300 en lördagskväll om så Honka skulle sätta de där chanserna och vinna med 17-3.

Ännu när det gäller fotbollsligans popularitet är det svårt att välja vilka klåpare som gjort bort sig mer i veckan.
Urho-tv:s ledning som köpt en liga som inte lockar någon tv-publik över huvud taget.
Eller fotbollsligans ledning som sålt till en kanal som garanterar att ligan inte kommer att locka någon tv-publik över huvud taget.

,

Nu är det slut, men oj vad kul det var

11.09.2009 00.49 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Nu är det slut, men oj vad kul det var)

Var på en privat liten ledig utflykt till alperna i veckan, med Liechtenstein-Finland som höjdpunkt, åtminstone vad det gäller komik.
Skulle kunna skriva en mindre bok om läget i Finlands herrlandslag just nu men nöjer mig med att konstatera följande: Det är svårt att tänka sig att någon annan tränare (eller fotbollsintresserad överhuvudtaget) skulle ha kunnat misslyckas så kapitalt med alla aspekter av ett kval som Stuart Baxter gjort det senaste året. Baxter måste göra osannolikt mycket rätt de kommande säsongerna för att inte gå till historien som en väldig felrekrytering.

Det om det. Så över till roligare saker: Dam-EM.
Finalen blev en strålande avslutning på en fin turnering som det rakt igenom har varit ett sant nöje att bevaka. Tänkte avsluta EM-projektet med ett uppdaterat All star-lag. Hade min första version i Hbl i söndags, men känner att jag måste göra två ändringar. Hade petat Kelly Smith då efter att hon varit rätt blek mot Finland, men hon var ju faktiskt hela turneringens bästa spelare. Sen så såg min norska favorit Maren Mjelde mot Tyskland i semi ut som den 19-åring hon faktiskt är, så hon ersätts av den matchens bästa spelare, Annike Krahn.
Men annars är jag nöjd med mitt urprungsgäng. Och beslutet att gå ner på en trebackslinje känns befogat efter en final med åtta mål (förtydligande för Stuart Baxter: Trebackslinje=att bara ha tre försvarsspelare på plan. Något som kan testas när man jagar segermål mot skitlag så man inte behöver byta ut Jari Litmanen).

Here goes. Stjärnelvan Euro 2009. Enligt 3-4-1-2-system, från höger:

Hjelmseth (Norge)

Krahn (Tyskland)
Koster (Holland)
Peter (Tyskland)

Carney (England)
Stensland (Norge)
Kulig (Tyskland)
Behringer (Tyskland)

Smith (England)

Österberg Kalmari (Finland)
Grings (Tyskland)

,