1. Franck Ribery. Först åkte han dit med brallorna nere med en minderårig. Helt ur balans drog han sig sedan på sig ett rött kort mot Lyon.

2. Jeremy Toulalan. Lyons grymt rutinerade lirare fick hjärnsläpp. Två gånger. Inom loppet av några minuter. Och så var de bara tio.

2. Mario Balotelli. Besitter en obestridlig talang. Det vet alla. Men Interstjärnans humör får Antonio Cassano att framstå som stabil. Fast jag förstår att han tappar nerverna då till och med de egna fansen gör apljud då han har bollen. Lyd ett gott råd Mario: Lämna Italien. Newcastle nästa?

3. Zlatan Ibrahimovic. Sämst på planen då hans Barca kraschade tungt mot Inter. Nja nu var jag kanske onödigt hård. Dani Alves, som tycks ha ett väldigt mjukt psyke (han brukar aldrig vara bra i de stora matcherna) var väl ännu sämre.

Bubblare: Tiger Woods. Tycker att tjafset om Woods gått alldeles för långt. Och den skenheliga undertonen är ju hemsk. Det är väl inget nytt med att rika och berömda gör som Woods. Och den gode Tigern har ju inte dödat någon. OJ Simpson var och är en skurk. Woods har lite dåligt omdöme. En viss skillnad.

Annars är det inget fel på Canal Plus studio. Men snälla Matti Eve: Låt Pasi nysta vidare då han väl kommer igång. Skit i allt som format heter. Slopa inslagen då det är läge för det.

HIFK:s säsong tog slut i förtid. Inget nytt i det blåvita hockeylivet och hela  hockey-Finland får sig som vanligt ett gott skratt. Kollegan  Saxen har förtjänstfullt betat av matchserien mot HPK och analyserat den färdigt. Bara att hålla med om att HIFK föll på ett sanslöst dåligt coachande av Kari Jalonen. Spelarmaterialet var det inget fel på. På pappret kunde HIFK ha vunnit guld. Det fanns alla ingredienser till en gourmetmiddag. Nu blev det en fisljummen ärtsoppa av kock Jalonen.

Det är ändå på sin plats att i ett  vidare perspektiv fundera varför HIFK djupdyker årligen och då kanske inte bara fokusera sig på det spelmässiga eller spelarmaterialet, även om HIFK i många år saknat en vinnande målvakt. På ett större plan har HIFK haft stora brister i klubbledningen. Det är alldeles klart att HIFK saknar en vinnarkultur. Senaste guldet 1998 – för tolv år sedan. På 2000-talet har många radikala felbedömningar gjorts i form av misslyckade tränarvärvningar och på basis av årets resultat ställs frågan om Kari Jalonen är ytterligare en i raden av Baxtrar och Francisar som yrat på i IFK-båset ?

Sedan borde asgråa IFK-eminenser som Frank Moberg, Kife Heino, Harri Tuohimaa ha haft vett att lämna klubben långt tidigare än de gjorde. De hängde inte med. De blev  blytunga barlaster för klubben. Vi minns alla Mobergs barocka uttalande ” För IFK:s anhängare är det viktigaste inte att vinna mästerskap utan att slå Jokerit några gånger per säsong”. Hade jag varit IFK-anhängare hade jag sagt upp äktenskapet med klubben för gott efter ett sådant uttalande. Att Moberg och Heino fortfarande täcks visa sig i hallen förvånar. Och cigarrlukten från logen ovanför pressläktaren har inte avtagit. Drar herrarna fortfarande i trådarna någonstans i kulisserna ?

IFK-fansens beteende har också varit diskutabelt.  Det har alltid förvånat mej hur  representanter ur  det finlandssvenska myspys-mikrokosmoset på A och C-läktarna troget burit sina fyrk till hallen att man inte protesterat ljudligare eller på det bästa sättet av allt – att låta bli att köpa säsongkort. Jag skulle förstå det trogna förhållandet om HIFK hade förlorat med flaggan i topp eller klubbledningen hade skött sig, men i stället finansierade IFK-fansen klubbledningens amatörmässiga pysslande. Att sponsorerna med öljätten i Kervo i spetsen inte dragit sig ur tidigare är också ett under. Varför har inte pressen på klubben varit högre?

Pentti ”Fööni” Matikainen drog också HIFK djupare ner i skiten och där sitter man fast. Det var sannerligen inget rent bo som Tom Nybondas och Jukka Valtanen varit tvungna att städa. Ett städtalko som ser ut att bli oändligt långt. Det har nu pågått i två år. Frågan är hur länge tålamodet för fansen räcker ? Men det lär väl räcka, eller…?

Att HIFK ska bli av med stämpeln som hockey-Finlands stående skämtobjekt nummer ett är ett så stort och omfattande projekt att jag inte har några hockus-pockus -konster att bjuda ut. Men en sak är klar: Alla vars hjärta klappar för HIFK på ett eller annat sätt har en orsak att fundera rejält på hur den anrika klubben ska bli en maktfaktor i finsk hockey. Ordet är fritt. Lycka till !

I samma veva som jag måste gratulera Teemu Selänne till mål nummer 600 uttrycker jag min förhoppning om att han går förbi Jari Kurri som mesta finländska målgörare i NHL. Det krävs två mål, Kurri hade 601. Motivering: Kurri spelade största delen av sin karriär som Wayne Gretzkys ytter och gjorde de flesta av sina mål under en epok då ingen hört om traphockey, målvakterna var huvudet kortare och hade hälften mindre skydd, backarna vägde i snitt 10 kg mindre och tredje backparet kunde knappast ens skrinna bakåt.Ta en koll på en gammal Oilers-match på ESPN så förstår ni vad jag menar.

Selänne gjorde mål i början av nittiotalet, under traphockeyns glansdagar, efter att NHL ändrat på reglerna och gjort slut på hakningar och interference.I början gjorde han sina 90 procent av sina mål på snabba spelvändningar, numera står han visserligen mest på lur vid vänster tekningscirkel på power play. Men ändå förtjänar han rekordet mer än Kurri.Kanske att Kiprusoff gör finländsk ishockey en tjänst i natt och släpper in ett billigt när Ducks möter Flames.

Efter det här lägger Selänne nog av.Hoppas han inte följer sin ungdomsidols exempel och blir kvar och dingla på rinkarna tills de egna fansen buar ut honom (som nr 17 i Madison Square Garden).

Pasi Rautiainen är i högform i Canal Plus Championsstudio. Sjukt roligt!

Kan inte känna annat än medlidande för de människor som står utanför en klinik i Åbo för att få en skymt av David Beckham. Men okej, få människor i världen har större stjärnstatus än ”Becks”, låt vara att hans storhetstid är förbi.
En sak som överraskat mig i hysterin är att ingen tycks ha vetat hur bra finländsk ortopedi är och har varit en längre tid. Killar som Wayne Gretzky och Paolo Maldini har besökt vårt land för att konsultera mästare som Orava, Pitkäkallio, Syvähuoko med flera.

Orava har jobbat för AC Milan sedan 80-talet och har privatkliniker i Rom, Madrid och Åbo. Så ni som är oroliga för att herr Beckham skulle snylta på finska skattebetalares pengar kan andas ut. Så är inte fallet. Oravas arvode för operationen är flera tusen, kanske till och med över tiotusen. Och han betalar en del i skatt till staten. Så vi ska bara vara glada över att stjärnorna kommer hit för att lappas. Dessutom har ju killar som ”Becks” en stimulerande effekt på sysselsättningen. Behövs ganska många väktare och ordningsmän för att få folk att hålla sig i skinnet.

För Beckham är akillesskadan naturligtvis väldigt tråkig. Han blir sannolikt borta i 4-6 till månader, kanske ännu längre vilket betyder att VM på sommaren är rena rama utopin. Synd för arrangörerna som kommer att sakna en av alla tiders kändaste idrottsmän i marknadsföringen.
Tur för England som nu slipper den belastning Beckham i viss mån är för laget. ”Viktig i omklädningsrummet” säger vissa. Kan så vara men rent spelmässigt tror jag att tränaren Fabio Capello drar en lättnadens suck.

Englands chanser att hävda sig i VM blev inte mindre av akillessenan som gick av. Tvärtom. Synd om Beckham. Men orättvist? Nja, idrotten är sällan rättvis. Och på det här sättet slipper Beckham bli petad ur truppen.

JYP punkterade matchen mot Jokerit efter typ 15 minuter. Men det märkte tydligen inte Jani Alkio. Nelonens läckra referent fortsatte skrika. Han skriker alltid. Oavsett gren. Finns bara en växel.
Kanske han borde prova på radioreferat i stället. Han har tydligen inte insett att tv-tittarna ser matchen.