Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Har ofta undrat hur det kan komma sig att allt är emot oss finländare i idrott. Enligt tv-referenter, tränare och aktiva ligger felet oftast någon annanstans.
I VM i Oslo, som faktiskt kan sluta i fullständigt blåvitt fiasko, är vindar, snö, is och klister emot oss.
Enligt någon värdelös rapport som OK låtit göra efter Vancouver är Finland numera en b-nation också i vallning. Hmm. Intressant. Det kan väl för böveln inte vara så svårt att smeta lite klister på ett par plankor.

Dessa rapporter får mig för övrigt tappa nerverna. Bollförbundet har publicerat en, OK en, Risto Nieminens eminenta arbetsgrupp ska presentera en om typ 19 år en och flera är säkert på kommande. Pengarna som används till det här joxet kunde användas på ett betydligt bättre sätt, nämligen till att anställa flera tränare på gräsrotsnivå.

Det finns alldeles för många byråkrater, takorganisationer och kvacksalvare som nappar åt sig en bit av den tårta som borde komma idrottare och tränare till godo. Råder vi bukt på det problemet kanske också vindarna är med oss. Klistret är naturligtvis en helt annan femma.

Bäst i Oslo hittills? Överlägset Tapio Suominen. Glenn Lindholm och Jarmo Punkkinen är jag inte lika imponerad över.

Grattis Litmanen!

20.02.2011 15.28 | Skriven av Jonas von Wendt i fotboll | Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Grattis Litmanen!)

Jari Litmanen fyller 40 år i dag. Vår bäste fotbollsspelare genom alla tider har en i finska mått osannolik karriär bakom sig. Hans talang, målfarlighet och attityd har tagit honom till mytomspunna klubbar som Ajax, Barcelona och Liverpool och även om sejourerna i Barca och Liverpool inte blev några riktiga fullträffar är det klubbar som varit utom räckhåll för så gott som samtliga finska spelare under alla tider, Sami Hyypiä och möjligen någon till undantagen.

Litmanen var i mitten av 90-talet en av Europas bästa spelare. Hans Ajax sopade hem rubb och stubb och Litti var en av de tongivande spelarna. Det laget splittrades ganska snabbt i och med att klubben aldrig velat eller kunnat matcha lönerna i större klubbor och större ligor. Litmanen älskade dock Ajax och Amsterdam och den kärleken var besvarad. Plötsligt blev Jari ett rätt vanligt pojknamn i Holland och då i synnerhet i Ajax-fansens familjer. Litmanen lämnade klubben först 1999 efter 159 matcher och 91 mål. Redan då hade de skador som präglat Litmanens senaste årtionde stört honom en hel del men hans forne tränare Louis van Gaal visste vad Litmanen kunde och värvade honom till Barcelona.

Skadeproblemen fortsatte och Barca var inne i en ganska djup kris. då van Gaal fick gå tog Llorenc Serra Ferrer och han gav inte mycket för Litmanen som tog konsekvenserna och flyttade till Liverpool.
Eländet forsatte dock på Anfield i form av skador, skador och mera skador. Managern Gerard Houllier kunde inte använda sig av Litmanen i den utsträckning han tänkt sig och tiden i England blev kort. Efter det blev det Ajax, FC Lahti, Hansa Rostock, Malmö FF, Fulham innan han återvände till Lahtis. I Fulham spelade han inte en enda match.

Litmanens kärlek till fotbollen har varit så stor att han inte gett upp trots att läget stundtals säkert känts rätt hopplöst. En starkt bidragande orsak till den långa karriären stavas L-A-N-D-S-L-A-G-E-T där han givetvis är den bästa målskytten, den mesta spelaren och den bästa spelaren någonsin. Han har representerat landslaget under fyra decennier.
Den stora drömmen, en plats i ett VM eller VM, tycks aldrig bli verklighet för Litti. Fast vem vet? Om Finland mot alla odds tar sig till VM i Brasilien 2014 är Litmanen bara 43 år ung. Och det är ju ingen ålder alls. Om han nu bestämmer sig för att fortsätta karriären.

Hur som helst, grattis Jari Litmanen!

Kanske att han är den bästa anfallaren genom alla tider. Den oefterliknelige Ronaldo har gjort sin sista match. Det meddelade den 34-årige brassen på måndagen. Han borde möjligen ha avrundat lite tidigare för de sista åren i karriären blev inte en värdig avslutning trots att han klart överviktigt och matchotränad gjorde mål i ungefär varje match för Corinthians.

Facit i karriären är hisnande, snudd på overkligt. Han slog igenom i PSV där det blev 42 strutar på 45 matcher, i FC Barcelona satte han 34 mål på 37 matcher innan El Fenómeno flyttade till italienska jätten Inter. Också där öste han in mål trots att skadorna började störa honom på allvar. På fem år blev det knappt 70 matcher och 49 mål för Internazionale som dock inte vann några stora titlar om man bortser från Uefa-cupsegern 1998.
Knäskador störde Ronaldo som 1998 gick igenom sin allvarligaste kris. Nummer 9 hade i vanlig ordning varit effektiv under VM-turneringen i Frankrike och spottat in fyra mål för Brasilien som tagit sig till sin andra raka final. Men timmarna före finalen mot Frankrike insjuknade Ronaldo, Brasilien tappade all udd och Frankrike for iväg med guldet med klara 3-0. Vad som hände med Ronaldo den gången är inte helt känt men åren därpå led han av många skador. Det var främsta det ena knäet som inte riktigt ville hålla. Mentalt tog det honom länge att komma över debaclet i Paris.

2002, efter att han vunnit sitt andra VM-guld med Braslien, gick flyttlasset till den största klubben av dem alla, Real Madrid där han blev lagkompis med bland andra Figo, Zidane, Roberto Carlos och Raúl. Los Galacticos mönstrade det namnstarkaste laget någonsin och Ronaldo trivdes. Både på planen där han snittade strax över 0,6 mål per match och hemma i trädgården där han ordnade gigantiska fester för lagkamrater och vänner. Ronaldo kunde njuta av livet också utanför planerna och hans vikt var ett ständigt samtalsämne i den spanska huvudstaden. Fet eller inte, mål blev det. En vända till blev det till Italien och Milan innan han tröttnade på Europa och flyttade hem.

Ronaldo vann det mesta som kunde vinnas, både i klubb- och landslag. Och han gjorde det för det mesta med ett brett flin på läpparna. För honom var fotboll först och främst en rolig hobby. Att han sedan råkade ha en enastående talang är fotbollsvänner världen över tacksamma för.

Oj vad man kommer att sakna Ronaldos ryck där han sprang ifrån försvararna med bollen som klistrad vid fötterna för att någon sekund avsluta iskallt. En av de mest kompletta anfallarna är han genom alla tider. Tack för alla minnen. Hoppas han hittar något meningsfullt att göra som pensionär. Den stora tomheten efter fotbollen är inte alltid så lätt att bemästra.

p.s.1: Peter Forsberg. En av de största. Men nu är det slut. En gång för alla. Någon gång måste man ge upp.

p.s.2: Andreas Romar. Hur bra kan inte denna man bli? En finsk fartåkare i världsklass. Han är snart där.

p.s.3: Teemu Selänne. Hur kan en 40-åring vara så bra?

Satt själv fast på kontoret då nästan 40 000 pers följde med matchen mellan Jokerit och HIFK i Olympiaborgen. Såg läckert ut i tv och alla jag talade som varit på plats var överväldigade av evenmanget. Idrott då den är som bäst.
IFK var bättre och vann välförtjänt, det stod skrivet i stjärnorna att arrangörsföreningen inte skulle vinna detta.

I Jokerits läger kan man trösta sig med vinsten matchen genererar. För trots stadionhyror, säkerhetsvakter, snöskyfflare och städare lär man ha gjort en vacker slant på tillställningen.

Det enda negativa var väl de oundvikliga slagsmålen före och efter matchen. Men de var få och begränsade sig väl närmast till lite flaskkastning. Idiotiskt det också men finländare, ishockey, lördagkväll och matchstart 18.30 betyder alltid att kung alkohol har ett finger med i spelet. Att ölförsäljningen måste strypas i period två är tragikomiskt.

Kom Klassikern för att stanna? Jag hoppas det. Men det gäller att vårda tillställningen. En match per år eller vartannat år i Helsingfors känns som absolut maximum. Möjligen att man kunde prova på en match i Ratina för att blåsa liv lite i hockeyn i Tammerfors? Det skulle sannolikt Kalervo Kummola gilla så behöver han inte köra de irriterande 170 kilometerna till huvudstaden.

Men alla varningsklockor börjar ringa då jag i dagens HS läser att Pelicans vd Ilkka Kaarna har långtgående planer att ordna en match på skidstadion i Lahtis nästa vinter. ”Matchen lämpar sig mycket bättre att spelas i Lahtis än i Helsingfors”. Jovisst Ilkka. Jovisst. Ungefär som att säga att ett kebabfik i Finlands Chicago bjuder på bättre käk än Chez Dominique i Helsingfors.

Vårda klassikern! Ordnar man den för ofta blir det inflation. Och jag tycker verkligen inte att matchen någonsin ska spelas i Lahtis. Aldrig. Pelicans mot vem? SaiPa? Lockar säkert massor med folk.

Ett önskemål har jag till Hjallis och Valtanen. Nästa gång kanske matchen kunde ordnas på en söndag? Klockan 17. Söndag är en ypperlig dag att gå på match. Det scenariot lär inte bli av. Med en arbetsdag en natt bort behöver inte arrangörerna stänga ölkranarna. Tusentals liter bärs skulle stå osåld ändå.

Summa summarum: En fantasisk fest. Tack till alla inblandade.

Rentav löjligt hur kvällspressen behandlat den svenska ”dopningsskandalen”. Reaktionerna bevisar hur djupa sår Lahtisskandalen förorsakade hos den finska journalistkåren.

Iltasanomat briljerade först med att damma av Kari-Pekka Kyrö, som överraskande nog ansåg att nyheten om att ”flera svenska toppidrottare” åkt dit för dopning på grund av näringstillskott som innehåller förbjudna prohormoner visar att det förekommer systematisk dopning i Sverige. Samma visa har vi hört sedan 2001.

Innerst inne hopppades väl kvällsreportrarna på att det hade varit någon Emma Green eller Charlotte Kalla som åkt dit. Föga överraskande lär det främst ha varit fråga om några kampsportare, i varje fall idrottsgrenar som knappast följer Wadas regler om testning och avstängning,

IS Marko Lempinen adderar ytterligare lite briljans med att ifrågasätta det svenska idrottssystemets trovärdighet. Han är övertygad om att ”systemet” i Sverige, idrottens takorganisationer, ligger bakom. Knappast kan ju någon enskild idrottare komma på att själv beställa kosttillägg v ia internet, va? Har inte med saken att göra att idrottare i Finland åkt fast för samma preparat som Svenska Riksidrottsförbundet nu går ut och varnar om. Exempelvis FM-guldmedaljören (ex-) Toni Liias som undrade över att han gav ett positivt dopningsprov när han använt ett preparat som hette – Testo Booster.

Kvällspressen undrade också varför frågan slätades över i de svenska medierna utan större uppmärksamhet. Själv tycker jag att det är otroligt hur stavhopparen Eemeli Salomäkis positiva dopningstest slätades över. Hans luddiga förklaring om att det fanns ett tryckfel i den finska översättningen av Wadas lista över förbjudna preparat köptes med hull och hår.Idrottaren är alltid ansvarig för vad han/hon stoppar i sig. Och när det gäller dopning är sportjournalistkåren fruktansvärt patriotisk. Dom dopar. Våra dopningsfall är missförstånd. Var är er trovärdighet, Iltasanomat och Kari-Pekka Kyrö?

Torres uppges vara klar för Chelsea

31.01.2011 14.35 | Skriven av Jonas von Wendt i fotboll | Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Torres uppges vara klar för Chelsea)

I kväll (måndag) stänger transferfönstret. Lär hända en del före det. Här några heta rykten. Det är mr Houdini själv, Harry Redknapp som är huvudrollsinnehavare. Som vanligt. Och Torres.

Fernando Torres till Chelsea.
Har stått högt på Chelseas önskelista i ett par år. Men 65 miljoner euro är helt sinnessjukt för en skadebenägen anfallare. En riskvärvning om den blir av men en risk ett åldrande Chelsea måste ta. Anelkas dagar är räknade om och när affären blir av. Övergången uppges vara klar.

Andrea Caracciolo till Fiorentina.
Perparim Hetemaj riskerar att bli av med sin lagkamrat i Brescia då La Viola rycker i den landslagsmeriterade anfallaren.

Sergio Agüero till Tottenham
Harry Houdini, alias Redknapp rycker i den argentinska anfallsstjärnan och bjuder 45 miljoner euro. Agüero är teknisk, snabb och sevärd. Men hans målsnitt är inte i klass med de stora kanonerna, under 0,4 baljor per match.

Andy Carroll till Liverpool.
Pool ligger inte på latsidan. Luis Suarez är redan klar och nu försöker man värva över årets sensation Andy Carroll från Newcastle för 40 miljoner euro. Carroll är engelsman. Därav det idiotiska priset. Han är värd 15 miljoner. Högst 20 miljoner punkt. Affären är klar.

Fernando Llorente till Tottenham.
Athletic Bilbao vill inte släppa sin guldklimp till anfallare men kan man faktiskt säga nej till 40 miljoner euro. Den spanska VM-anfallaren är bra men 40 miljoner är en hisnande summa. Intressant.

Gareth Bale till Inter eller Barcelona.
Spurs kantspelare är en av säsongens lirare så här långt. Prislappen ligger på runt 50 miljoner. Redknapp säger att walesaren inte är till salu men Houdinis ord ska man inte ta så allvarligt på.

Phil Neville till Tottenham.
Redknapp älskar Phil. Varför vet ingen. Men han lär väl skriva på under dagens lopp. Tappra Evertons trupp blir allt tunnare.

Raul Albiol till Arsenal.
Wenger försöker låna den spanska landslagsbacken för att täppa till bakåt. Real har dock nobbat en lånedeal. Och 25 miljoner euro är inte Wenger redo att hosta upp.

Giuseppe Rossi till Juventus.
Villarreals succéanfallare jagas också av Spurs. Frågan är om Castellonklubben kan säga nej til 40-45 miljoner euro?

Simon Kjär till ManU eller Chelsea
Den danska landslagsbacken är högvilt på marknaden. Wolfsburg kan räkna med en kompensation på 25 miljoner euro i fall affären blir av.

Shay Given till Arsenal.
Arsenal har inte haft en pålitlig målvakt sedan Seamans dagar. Given spelar andra fiol i City och skulle knappast ha något emot en flytt till London. Finns en risk för att Wenger snålar bort också den här affären.

Wes Brown till West Ham.
Den eviga reserven med en strålande framtid bakom sig. Det är Wes Brown i ett nötskal. Nu verkar han vara på väg till östra London där en kamp mot nedflyttning väntar.

Alexis Sanchez till City, Inter, Pool?
Udineseesset är högvilt på marknaden. Cirka 30 miljoner euro kan Friuliklubben räkna med om affären blir av. Och det blir den väl?

David Luiz till Chelsea.
Benficas stjärnback har varit på gång till västra London en evighet. Nu ryktas affären bli klar. 25 miljoner euro fattigare blir de engelska mästarna.

Till sist: 15 skidåkare uttagna till VM i Holmenkollen. Skidförbundets ekonomi är inte den bästa men ändå har man råd att bjuda en handfull åkare på en två veckors all inclusive-semester. Storsint tycker jag.

Sievinens oslagbara rekord

17.01.2011 22.03 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Sievinens oslagbara rekord)

Undrar vad fjolårets idrottare Minna Kauppi gjort för att bli utnämnd ”kohusuunnistaja” av Iltalehti. Kanske det var blogginlägget eller hennes klänning som gick sönder. Smått undermålig journalistik annars också, att fråga om hon blivit nerringd av nya sponsorer efter att valet offentliggjorts. Det är så det går till, hörni. Sju VM-guld och hennes offentliga image hittills har mindre med saken att göra. Men nu när jag säger detta märker jag att det inte går att nå Kauppis hemsida på grund av att ”den månatliga besökarmängden har överskridits”.

Minna Kauppi var som folk kanske minns förkyld under VM. Hon deltog ändå i kvalen och tillfrisknade tillräckligt för att ta guld i medeldistans och sprint. En kollega i HS (fel-)citerade henne som att säga att ”det inte var någon risk att tävla trots att hon var sjuk, för hon tog bort febern med en Burana”. Enligt en ömsesidig bekant blev Kauppi minst sagt rasande över att låta som en idiot i landets största dagstidning. Tufft att vara kändis.

Håller för övrigt på att läsa Michael Phelps självbiografi No Limits som bäst. Ganska kul att läsa att Phelps 2003 blev tillfrågad av en finländsk journalist varför han någonsin skulle kunna slå Jani Sievinens ”oslagbara” rekord på 200 m medley. Sievinens rekord löd 1.58.16. En provocerad Phelps simmade samma kväll 1.57.94. I dag lyder Ryan Lochtes världsrekord på 1.54.10.