Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

FOTBOLLSFEST?

13.05.2009 18.22 | Skriven av Jonas von Wendt i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för FOTBOLLSFEST?)

HJK mot Honka. Slaget om huvudstadsregionen. En toppmatch. Publikfest? Knappast. Ett dygn före match hade 300-400 biljetter sålts.

Tänk att intresset kan vara så lamt. Hoppas verkligen att folk tar sitt förnuft till fånga och beger sig till Tölö på tordag klockan 19. Kanske till och med Esboborna orkar ta pendeltåget? Då Honka mötte MyPa fanns 1000 pers på plats. Underkänt så det sjunger om det. HJK-anhängarna kan inte heller slå sig för bröstet. Mot IFK Mariehamn satt det 2500 ögonpar på läktarna och följde med den tidiga seriefinalen.

Fotbollsligan verkar gå trögare än på många år. Publiksnittet är bara lite drygt 2000 så här långt. Underhållningsvärdet är dock inte så dåligt som många tycks tro. Vi är inte särskilt långt efter Allsvenskan. Men inramningen är ju om inte 50 så 30 procent av en match.

I Esbo och Helsingfors bor det cirka 800 000 människor. Finnair Stadiun tar drygt 10 000. Om var åttionde person skulle offra sig skulle det vara utsålt. Det är naturligtvis rena utopin. 

Men 5000 skall väl en toppmatch kunna locka?

Den Konstgjorda HockeyLigan

12.05.2009 23.43 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Den Konstgjorda HockeyLigan)

Det upphör inte att förvåna mig när ännu en finländsk (eller svensk) hockeyspelare tecknar miljonkontrakt med ryska (och nu också vitryska) klubbar. Klubbar som Ak Bars Kazan och Dynamo Moskva spelar för cirka 5000 åskådare – färre än många FM-ligalag – och Dinamo Minsk dit Hannes Hyvönen, Jere Karalahti och Niko Kapanen är på väg har omkring 3000 åskådare på sina hemmamatcher. Och biljetterna kostar kring 5 euro. Det bara inte håller att klubbarna samtidigt betalar NHL-löner. I NHL säljer klubbarna 20 000 biljetter för 50-100 euro stycket och fast den nordamerikanska ligans tv-kontrakt är ett skämt jämfört med NBA:s och NFL:s tv-kontrakt överträffar NHL-lagens tv-intäkter nog KHL:s.

Samtidigt bygger klubbar som Kazan och Magnitogorsk arenor som kan få Böles Jaffaarena att blekna i jämförelse. En byggkonsult som varit med om att planera arenan i Magnitogorsk sade mig att ryssarna har sitt eget sätt att räkna en investerings lönsamhet – när den börjar hämta in mera pengar än driftskostnaderna tar är den lönsam.

KHL är såklart möjligt tack vare generösa sponsorer, lokala storföretag och lokalförvaltningen. Till exempel Magnitogorsk sponsras av ståljätten MMK och Kazans snöleoparder av republiken Tatarstans regering. Spelarna skryter med att de får sin lön netto, men tro inte att klubbarna betalar någon skatt heller.

För Ryssland är framgång inom idrott numera igen en hederssak – jag tror inte att premiärminister Vladimir Putin och hans polare, hockeylegenden, idrottsminister Slava Fetisov låter KHL gå omkull. Visserligen skulle det finnas viktigare saker att sätta pengar på i Ryssland, men vissa saker förändras aldrig. Socialismens arv är seglivat.

Och den hockeyentusiastiska diktatorn av Vitryssland, president Alexander Lukashenko ser nog till att Jere & co får sin lön i tid. Men jag skulle vilja veta, samtidigt som spelarna krigar för sitt försäkringsskydd i Finland, hur finländarnas försäkringsskydd ser ut i Ryssland ifall de åker på en karriäravslutande knätackling.

Pesis-en svulst i huvudstaden

12.05.2009 21.45 | Skriven av Jonas von Wendt i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Pesis-en svulst i huvudstaden)

Så har det då hänt igen. Att en bobollsmatch mellan ett lag från Sotkamo och Hyvinge spelas i Helsingfors. Skulle de ens ha vett att hålla till på någon sandplan i periferin så skulle man kanske kunna smälta det. Men nej, matchen går på Finnair Stadium mitt i stan, på ett stadion som i tiderna byggdes endast för fotbollsbruk. Helgerån är bra förnamnet. Säger väl än en gång en del om kung fotbolls ställning i vårt land.

Kan inte bobollsmänniskorna fatta att grenen inte är särskilt önskad i huvudstaden. Ett exempel vid namn Kaisaniemen Tiikerit borde väl vara tillräckligt avskräckande?

Big Al tycks fixa det trots allt

12.05.2009 10.47 | Skriven av Jonas von Wendt i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Big Al tycks fixa det trots allt)

Magknip slipper alla väl helst, inklusive undertecknad. Men i natt var jag faktiskt glad över att magskrället väckte mig sisådär 02.17. Ungefär perfekt timing för att se superthrillern mellan Pittsburgh och Washington. Match sex slutade i en uddamålsseger för Caps, krävs en sjunde match för att skilja de två åt.  Tror inte att huvudstadens stolthet försätter den här chansen. Alex Ovetjkin lär sänka Pens på egen hand om så krävs.

Egentligen hade jag väl hellre sett Chicago slå ut Vancouver. Kul att ett klassiskt lag är med i hetluften igen efter en oerhört lång ökenvandring. För Mats Sundin måste förlusten ha varit extra bitter. Den store ”Sudden” har vunnit allt utom Stanley Cup och åren tickar iväg. I år väntade han länge och väl med att ansluta sig till ett lag. Valet föll på Canucks. Ingen jackpot direkt. Speciellt inte som supersnabba och superoffensiva Blackhawks var minst skäret före hela vägen. Orkar Sundin en säsong till eller blir det stranden, golfen och pokern som tar över nu?

Chicago har faktiskt potential att gå hela vägen. Men frågan är om inte Detroit blir för svåra i semifinalen? Red Wings ser bäst, tyngst och mest välorganiserat ut. Finns gott om vinnarskallar där. Men så är ju nästan halva laget svenskar.

Gårdagens rysare på St. James Park slutade lyckligt för Alan Shearer och hans älskade Newcastle. 3-1 mot lokalkonkurrenten Boro ger nytt hopp för skatorna att klara sig kvar. Nu är laget över strecket igen. Shearer är den stora idolen i Newcastle och fixar han ännu nytt kontrakt lär han få en motorväg, ett köpcentrum och en park uppkallad efter sig. Minst. Boro lär däremot falla ur. Men vem bryr sig egentligen? Ett mer färglöst lag får man väl leta efter.

När det svenska bandet bob hund släppte en skiva i slutet på 90-talet passade de samtidigt på att skriva ett långt pressmeddelande om hur synd det är om alla sympatiska små bokstäver, de ödmjuka gemenerna, som hela tiden skuffas bort och trängs undan av alla SKRIKIGA OCH TUFFA VERSALER.

Jag kom att tänka på storyn när jag körde åksjukevägen mellan Ummeljoki och Muhniemi efter att ha sett MYPA slå HJK i fotbollsligan.

Det är nämligen så Myllykosken Pallo heter nuförtiden. MYPA. Inte längre MyPa utan MYPA. Absolut inte Mypa utan MYPA.

– Vi bara bestämde oss för det när föreningen fyllde 60, sade MYPA-Toni (fotbollsfinlands trevligaste pressansvariga)  när jag frågade, som om det skulle vara den naturligaste sak i världen.

Så nu heter MyPa MYPA överallt, i text-tv och på fotbollsligans webbsidor och i tisdagens Hbl.

Är det faktiskt så enkelt? Kan Jouko&Jouko i Honka bara bestämma sig för att laget från och med nu ska heta HONKA? Vad händer om Hjallis och Virmanen en dag konstaterar att ”näillä mennään, nu heter vi JOKERIT”? Eller om Wolves på nästa styrelsemöte bestämmer att härmed ska föreningen i media alltid kallas WOLVERHAMPTON WANDERERS?

Så kan vi ju inte ha det. Därför kommer jag hela säsongen på denna blogg att kalla MYPA för mypa. Ett straff som får hela Kymmenedalen att skaka i sina grundvalar.

Intrycken från matchen då? mypa är faktiskt bara en målskytt från att blanda sig i toppstriden. Försvaret är lysande och mittfältet bra, men det är för tunt framåt. Och så tvivlar jag skarpt på att ett lag som krigar så erbarmligt dåligt som HJK gjorde i går blir mästare. Höstens guldlag lär nog ha några gemener i sitt namn i alla fall.

Rosa maglia hör hemma i Italien

11.05.2009 23.08 | Skriven av Marcus Lindqvist i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Rosa maglia hör hemma i Italien)

Jag diggar Lance Armstrong men han hade nog inte haft en chans att vinna Giro d´Italia, cykelsäsongens första stora etapplopp, fast den sjufaldiga Tour de France-segraren inte hade brutit nyckelbenet för några veckor sedan. Girot är inte Touren – Italien har grymt branta uppförsbackar där till och med de skinntorraste bergsgetterna vinglar på pedalerna när de knegar sig uppför. Och Lance är ingen bergsget, fast han dominerat i Tour de Frances långa alpsluttningar med sin omänskliga syreupptagningsförmåga. Och på de vindlande, ojämna kostigarna som Girot går uppför kan hans Astanastall inte dominera loppet som US Postal/Discovery Channel gjorde i Frankrike.

Dessutom skulle italienarna garanterat ha gaddat ihop sig mot L´Americano om han försökt stjäla den rosa ledartröjan. Nu är konvalescenten Armstrong inte något hot längre,  utan han jobbar för sin stallkamrat Levi Leipheimer – som är lättare, mindre och från början borde varit Astanastallets  numero uno i Italien.

Sorry Levi och Lance, men det är dags för en italienare att ta totalsegern i år. Titeln var utlånad till Spaniens Alberto Contador, men nu är det Ivan Basso som anländer till Rom i Rosa maglia.

Kolla bara in Basso i tisdagens, första ”riktiga” Giroetapp som slutar på San Martino di Castrozza och onsdagens tuffare etapp som slutar på toppen av Alpe di Siusi. Hans hjälpryttare Kjell Carlström kommer att få slita hund, men om Basso=Liquigasstallet vinner är det liktydigt med att Carlström vinner.

När Kanada under slutminuterna av VM-finalen i ishockey trummade på som värst för ett kvitteringsmål kom jag på mig själv med att väldigt mycket hoppas att kanuckerna INTE skulle lyckas få hål på Bryzgalov.

Efter att ha analyserat mitt känsloliv i några sekunder kom jag på att det måste bero på Washington Capitals.

Under de senaste veckorna har jag nämligen blivit snudd på ohälsosamt förtjust i Alexander Ovetjkin. Tack vare ESPN America får man se NHL-slutspelet live i suveräna sändningar från de kanadensiska tv-kanalerna CBC och TSN, och för dem är kvartsfinalserien Pittsburgh-Washington rena rama landskampen. 

Pittsburgh=Crosby=Kanada=bra. Washington=Ovetjkin=inte Kanada=inte bra.  

Ibland är det snudd på parodiskt hur de kanadensiska experterna i sin Crosby-fanatism hittar fel på Ovetjkin. ”Joo, Ovetjkin är bra, men … Han gör för långa byten. Han tacklar för mycket. Han slösar för mycket energi på att jaga motståndare. Han sätter för lite energi på att jaga puck. Han skapar för många fiender. Han skjuter för ofta. Och så äter vi ännu lite lönnsirap och sjunger Oh Canada och bryr oss inte fast amerikaner hånar oss jämt för vi har ju ett så mycket bättre samhälle än dom.” Typ.

Men oftast är vi ju överens, kanadensarna och jag. Som när TSN-gubben i pausen av Detroit-Anaheim i natt konstaterade att ”många säger att NHL-slutspelet är för långt, men ingen kan mena matchserien mellan Penguins och Capitals. Ingen skulle klaga om det skulle vara en bäst-av-nio-serie. Eller bäst-av-elva. Eller bäst-av-femtioen”.

Tyvärr är det bäst av sju. Så redan i natt kan det vara slut. Och i så fall tror jag ingen kommer att ha så ledsamt efter Alexander den Store som experterna i CBC och TSN.