En lång era är på väg mot sitt slut. Sverige har varit med i varje stora mästerskap sedan 2000. Den gången var blågult inte uppgiften mogen med storstjärnan Henke Larsson matchotränad efter ett otäckt benbrott och med ett mittfält som saknade all kreativitet.

Resultatraden efter det imponerar. 2002, utslagna i åttondelen mot Senegal efter att Anders Svensson i sekvensen före haft en rökare i stolpen, 2004, ut mot Holland i kvarten efter att Olof Mellberg bränt en avgörande straff, 2006 ut mot värdnationen Tyskland efter att blågult blivit förnedrat, 2008 ut i gruppspelet efter avgörande förlust mot karusell Arsjavin och Ryssland.

Fem storturneringar är hur som helst ett makalöst facit för ett så pass litet land som Sverige är. Kontinuitet, stabilitet och kultur. Där den heliga treenigheten för coachen Lars Lagerbäck som kanske fått sitta kvar lite för länge. Jag anser ändå Lagerbäck vara en alldeles ypperlig tränare som har sina största brister i matchcoachning.

En typisk produkt av det svenska systemet som värnar om just kontinuiteten. Den svenska spelmodellen genomsyrar all verksamhet som Fotbollsförbundet sysslar med. Något som vår nuvarande förbundskapten Stuart Baxter också efterlyser i Finland där mycket av de krafter som borde användas för att utveckla den finska fotbollsidentiteten går åt till att gnabbas om små skitsaker som inte spelar någon som helst i den stora bilden.

Ibland undrar jag förresten i vilken verklighet vissa klubbdirektörer lever i i vårt land. Att en vettig person som Niklas Storbacka skyller publikbortfallet på att medierna ger för lite plats åt den inhemska fotbollen är väl att ta i. FM-ligan får oerhört mycket utrymme i tidningsspalterna, ibland kanske till och med mera än den är värd även om jag själv hör till kategorin människor som hellre ser KuPS-JJK än Jokerit-HIFK.

Storbacka var väl främst sur på tv-bevakningen runt fotbollen och det kan jag väl förstå. Urheiluruutus grepp är lika fräscht som det var på sjuttiotalet. Att bygga upp inslaget på ett intressant sätt är för det mesta en omöjlig uppgift. Tänk att det skall vara så svårt för allsmäktiga YLE att ta lite exempel från exempelvis SVT och Sportspegeln.  YLE-människorna skulle, med några få undantag, bli väldigt kortlivade på en proffsig sportredaktion som SVT:s. Men det gör väl ingenting i vårt älskade hemland. Här är väl den breda massan nöjd om de får se ett sju minuter långt inslag då OS-segrarinnan Mäkelä-Nummela hämtar ett nytt gevär från Italien eller en känslig grej om Virpi Kuitunen då hon avslöjar sitt senate bullrecept. Och som avrundning sex minuter av resultat- och tabellredovisning i god gammal östtysk stil. Visst betalar man gärna sin TV-avgift eller vad den nu heter numera.

Nåjo Sverige skulle väl det här handla om men som vanligt halkade jag in på det berömda sidospåret. Sverige missar med största sannolikhet VM och det kanske inte är att undra över. Gör du två mål på fem matcher trots en Zlatan på topp har du inget i VM att skaffa.

Och Zlatan är den enda spelaren av världsklass numera. Olof Mellberg är ganska nära, men bakom det är det tomt. Daniel Andersson, Henke Larsson, Chippen Wilhelmsson, Kim Källström. Nejnej. Dags att tänka lite nytt och börja köra in spelare som Ola Toivonen istället. Den Lagerbäckska vägen går mot sitt slut. Tjänstefel om han får fortsätta efter detta kval. Efterträdaren har redan pekats ut: Svennis!

Mossigt är väl vara förnamnet. Och damerna på kontoret ute på förbundets kontor i Solna får se upp i hissen.

Till sist: Grattis Danmark! VM är mycket nära ny. Skall bli kul med dansk dynamit i Bafanaland.