Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

Serieledare för att stanna

22.05.2009 01.31 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Serieledare för att stanna)

Helgdagen tillbringades på bästa möjliga sätt, med att kolla in serieledare på Bollis och Nordsjöplan. Allra mest imponerade en 21-årig svenska och en 37-årig uleåborgare.

Det finns 135.000 licensierade flick- och damspelare i Sverige, mer än det finns fotbollsspelare i Finland totalt. Finns alltså att välja bland, och en av de 135.000 var i en klass för sig när Åland United slog HJK med 3-1 och ryckte i damligan.
Ålands anfallare Elin Nilsen förde tankarna till Teddy Sheringham, och större komplimang än så är det ju omöjligt att få. Hon var överallt, mötte bollar på mittfältet, jobbade, slet och gjorde allt med teknik och finess. Och hennes nick fram till 2-0 var så stilig att luftrummets konung Sir Ted skulle ha nickat belåtet.

HJK behöver heller inte skämmas för sin insats i en väldigt bra match. 16-åriga speedkulan Nelli Back i rosa skor var värd att göra minst ett mål och med lite tur hade Klubi tagit poäng.

Satt förresten och myste på läktaren tillsammans med damlandslagets väldans trevliga tränare Michael Käld. Han kläckte ur sig en rätt skön kommentar när vi diskuterade Finlands kommande VM-kvalgrupp med Italien, Slovenien, Portugal och Armenien.
– Damfotboll i Jerevan kan bli ett äventyr, sade jag.
– Dessutom är det matchen som vi börjar hela kvalet med i höst. Matchen går bara åtta dagar efter att vi spelat i EM-finalen här i Helsingfors, sade Käld.

Absolut inget fel på sällskapet i Nordsjö heller. Satt mellan Hbl:s seriemördarreporter och tidningens politikledarskribent och såg deras kära Viikingit snöpligt tappa poäng mot AC Oulu. Några platser bort satt dessutom Antti Niemi med en väldigt livlig unge. Den före detta landslagsmålvakten åt förresten precis som jag två utmärkta Chef Wotkins-grillkorvar under första halvlek.

Efter paus bytte Oulu in en kille med det väldigt sköna namnet Donewell Yobo som mycket riktigt gjorde väl ifrån sig och satte fart på uleåborgarnas anfallsspel. Och när Oulu till slut kvitterade firade Donewell vid sidan av planen i en hög med de tolv tillresta Oulu-fansen. Sånt uppskattas.

Klart mest synlig på plan var ändå fenomenet Mika Nurmela. Veteranen var inblandad i det mesta och skällde som vanligt konstant på medspelare, motspelare och domare. En del felpassningar, visst, men vilket driv, vilken iver, vilken energi. Och Oulus 1-1-mål på frispark i slutminuterna gjordes givetvis av Nurmela. Med benäget bistånd av Viikingits traditionella målvaktsclown, Luffe ”Pizzamannen” Fernando.

Korta Kristi Himmelsfärds-analysen alltså: Två bra matcher, och om bara den där 21-åriga svenskan och den där 37-åriga uleåborgaren hålls friska tror jag faktiskt att både Åland United och AC Oulu kommer finnas kvar i tabelltopp hela långa säsongen.

Jag är värd en helsida i Helsingin Sanomat

14.05.2009 13.56 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Jag är värd en helsida i Helsingin Sanomat)

Sommartorkan på sportsidorna kom snabbt till tidningsgrannen på andra sidan gatan.

Deras huvudnyhet på sporten i dag är att några typer i Kouvola hade gjort en sällsynt ogenomtänkt ansökan om biljetter till fotbolls-VM i Sydafrika, fått ungefär vad de sökt om, och därför nu har en osannolik massa biljetter till sju matcher – och en kreditkortsräkning på 2600 euro. Det här var enligt HS värt en halvsida.

I så fall är jag värd en hel. Jag och kumpanen Karlsson på Yle Sporten gjorde nämligen en något mer genomtänkt beställning, fick ungefär vad vi sökte om, och har nu en ganska lagom massa biljetter till tretton matcher – och en kreditkortsräkning på en bit över 3000 spänn. Tydligen har jag själv gått omkring och varit en riksnyhet i några veckor utan att veta det.

Töntigast med Hesari-juttun är ändå att tidningen försöker få det till någon form av miniskandal att FIFA tagit betalt för biljetterna. I ansökningsskedet gav man mycket tydligt sin fullmakt med kreditkortsnumret. Arrangörerna har fullständig rätt att ta exakt den summa man ansökt om biljetter för. Engelska är tydligen inte Kouvolagängets starka sida, och fattar man inte vad som står på sidorna ska man kanske inte bara sådär vifta iväg sina kreditkortsnummer och passnummer till Sydafrika.

Nästan festligast är ändå att gängets talesman i HS tillåts säga att de fått så många biljetter ”för att de ansökt om biljetter med de sämre lagen som är seedade trea och fyra i gruppen”. Hyfsat komiskt med tanke på att det verkligen inte handlar om någon seedning utan lagens placering och spelordningen i gruppen lottas fram först i december. Tänk sen då Kouvolagänget sitter med 16 biljetter till C3-C4 och utgår från att det blir Togo–Sydkorea eller Iran–Australien, och så visar det sig att det blir Holland–Brasilien i stället. Då trycker väl Helsingin Sanomat upp en extrabilaga.

Goda råd till min vän Cristiano Ronaldo

13.05.2009 23.56 | Skriven av Christoffer Herberts i Okategoriserad - (Kommentarer inaktiverade för Goda råd till min vän Cristiano Ronaldo)

Hej Cristiano.

Din karriär började ju så lovande. Du kunde ha blivit en sevärd, omtyckt och populär spelare, värd att jämföras med, säg Lionel Messi. Men än är det inte för sent. Här får du Cristiano, i all välmening, en bunt tips på saker du kan göra för att inte framstå som fullt lika fånig nästa säsong.

1. Kontakta Jürgen Klinsmann, Hristo Stoichkov eller Glenn Strömberg och be om en kurs i hur man trovärdigt försöker filma till sig straffar. Dina försök ser mest löjliga ut. Och gör något åt det där desperata grinet du har när din filmning inte går hem.

2. Nästa gång du skjuter en frispark rakt i muren, testa som omväxling att INTE visa åt domaren att muren stod för nära. Testa, bara en enda gång i karriären. Vem vet, du kanske tycker om det.

3. Nästa match du skjuter tre frisparkar rakt i muren, låt någon av dina lagkompisar ta hand om den fjärde. Man vet aldrig, någon av dem kanske till och med pratar med dig på nästa bastukväll.

4. På tal om frisparkar, sluta för bövelen med det där osannolikt irriterande sättet att stega upp ansatsen. Man blir ju tokig med mindre.

5. Skaffa en kalender. Be någon skriva in ditt lags matcher. Ta fram kalendern nästa gång du blir utbytt efter en timme så kan du se att det inte är många dagar kvar så får du sparka boll och skjuta frisparkar i muren igen. Inget att sura över.

6. Fråga snällt av Ryan Giggs, Paul Scholes eller Gary Neville om de har tid att någon gång förklara vad ord som ”laganda”,  ”klubbkänsla” och ”arbetsmoral” betyder. Jag håller med, svårförklarliga ord, sammansatta dessutom, men be dem försöka.

7. Stick till Madrid. Snabbt. Ju fortare desto bättre. Vi Premier League-fans orkar helt enkelt inte titta på dig längre. Inte en sekund till.

Med vänlig hälsning. Din vän.

/ Christoffer

När det svenska bandet bob hund släppte en skiva i slutet på 90-talet passade de samtidigt på att skriva ett långt pressmeddelande om hur synd det är om alla sympatiska små bokstäver, de ödmjuka gemenerna, som hela tiden skuffas bort och trängs undan av alla SKRIKIGA OCH TUFFA VERSALER.

Jag kom att tänka på storyn när jag körde åksjukevägen mellan Ummeljoki och Muhniemi efter att ha sett MYPA slå HJK i fotbollsligan.

Det är nämligen så Myllykosken Pallo heter nuförtiden. MYPA. Inte längre MyPa utan MYPA. Absolut inte Mypa utan MYPA.

– Vi bara bestämde oss för det när föreningen fyllde 60, sade MYPA-Toni (fotbollsfinlands trevligaste pressansvariga)  när jag frågade, som om det skulle vara den naturligaste sak i världen.

Så nu heter MyPa MYPA överallt, i text-tv och på fotbollsligans webbsidor och i tisdagens Hbl.

Är det faktiskt så enkelt? Kan Jouko&Jouko i Honka bara bestämma sig för att laget från och med nu ska heta HONKA? Vad händer om Hjallis och Virmanen en dag konstaterar att ”näillä mennään, nu heter vi JOKERIT”? Eller om Wolves på nästa styrelsemöte bestämmer att härmed ska föreningen i media alltid kallas WOLVERHAMPTON WANDERERS?

Så kan vi ju inte ha det. Därför kommer jag hela säsongen på denna blogg att kalla MYPA för mypa. Ett straff som får hela Kymmenedalen att skaka i sina grundvalar.

Intrycken från matchen då? mypa är faktiskt bara en målskytt från att blanda sig i toppstriden. Försvaret är lysande och mittfältet bra, men det är för tunt framåt. Och så tvivlar jag skarpt på att ett lag som krigar så erbarmligt dåligt som HJK gjorde i går blir mästare. Höstens guldlag lär nog ha några gemener i sitt namn i alla fall.