När det svenska bandet bob hund släppte en skiva i slutet på 90-talet passade de samtidigt på att skriva ett långt pressmeddelande om hur synd det är om alla sympatiska små bokstäver, de ödmjuka gemenerna, som hela tiden skuffas bort och trängs undan av alla SKRIKIGA OCH TUFFA VERSALER.

Jag kom att tänka på storyn när jag körde åksjukevägen mellan Ummeljoki och Muhniemi efter att ha sett MYPA slå HJK i fotbollsligan.

Det är nämligen så Myllykosken Pallo heter nuförtiden. MYPA. Inte längre MyPa utan MYPA. Absolut inte Mypa utan MYPA.

– Vi bara bestämde oss för det när föreningen fyllde 60, sade MYPA-Toni (fotbollsfinlands trevligaste pressansvariga)  när jag frågade, som om det skulle vara den naturligaste sak i världen.

Så nu heter MyPa MYPA överallt, i text-tv och på fotbollsligans webbsidor och i tisdagens Hbl.

Är det faktiskt så enkelt? Kan Jouko&Jouko i Honka bara bestämma sig för att laget från och med nu ska heta HONKA? Vad händer om Hjallis och Virmanen en dag konstaterar att ”näillä mennään, nu heter vi JOKERIT”? Eller om Wolves på nästa styrelsemöte bestämmer att härmed ska föreningen i media alltid kallas WOLVERHAMPTON WANDERERS?

Så kan vi ju inte ha det. Därför kommer jag hela säsongen på denna blogg att kalla MYPA för mypa. Ett straff som får hela Kymmenedalen att skaka i sina grundvalar.

Intrycken från matchen då? mypa är faktiskt bara en målskytt från att blanda sig i toppstriden. Försvaret är lysande och mittfältet bra, men det är för tunt framåt. Och så tvivlar jag skarpt på att ett lag som krigar så erbarmligt dåligt som HJK gjorde i går blir mästare. Höstens guldlag lär nog ha några gemener i sitt namn i alla fall.