Copa do Mundo

Hbl rapporterar om VM från Helsingfors och på plats i Brasilien
Header

En fot, ett osäkert kort och en kappvändare

26.11.2009 01.32 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för En fot, ett osäkert kort och en kappvändare)

Hjallis Harkimo gjorde det enda rätta då han gav foten åt flopptränaren Hannu Aravirta. Men faktum är att han borde ha gjort det för flera veckor sedan.

De som anser att Virmanen borde ha sparkats i stället för Aravirta kan säkert förklara hur det hade vänt på trenden den här säsongen.

Jag kan hålla med om att Virmanen borde flyttas bort från pallen som sportchef. Han har gång på gång visat att han inte kan bygga ett vinnande lag.

Men i det här fallet var det fullkomligt rätt och det enda rationella alternativet att ge sparken åt Aravirta.

Faktum är att Aravirta misslyckats totalt i sitt arbete. Den som säger att han inte borde ha sparkats efter de totalt värdelösa insatserna Jokerit presterat på isen i höst har antingen inte sett laget spela eller så förstår sig personen i fråga inte sig på hockey.

Jokerits problem i höst kan i korthet sammanfattas enligt följande:

  • Spelarna har inte varit i fysisk form vilket tyder på att sommarträningen har misslyckats. Tränaren bär ansvaret för detta.
  • Spelsystemet har saknats helt. Öppningspassningarna har gått lite vart som helst, nästan aldrig åt en spelare i farten. Tränaren bär ansvaret för detta. De organiserade anfallen har lyst med sin frånvaro. Försvaret har varit fegt, svagt och dåligt organiserat.
  • Intensiteten och glöden har saknats helt. Spelarna har inte kämpat till slut utan sett ut som om de nöjer sig med att göra så lite som möjligt på planen och lyfta (en allt för hög) lön för arbetet. Tränaren bär ansvaret för detta.
  • Resultaten talar för sig. Att ligga sist i tabellen med ligans näststörsta spelarbudget är ett fiasko. Tränaren bär ansvaret för detta.

Men frågan är hur vettigt det är att anställa Hannu Jortikka som tränare. Guldmakaren är för tillfället mycket upptagen med U20-landslaget som förbereder sig för VM vid årsskiftet.

Jortikka har tid att få lagets spel i skick de kommande 2,5 veckorna, sedan kallar U20-landslaget. Den 13 december börjar juniorernas läger inför VM i Kanada. VM är över den 7 januari och Jortikka lär vara tillbaka hos Jokerit senast följande dag.

Han missar inte mer än tre Jokeritmatcher tack vare landslagspausen i december. Problemet är att han missar större parten av Jokerits träningar under en fyraveckorsperiod då han borde köra in sitt spelsystem i laget.

Han hinner knappast med den biten under de kommande 2,5 veckorna.

Så någon större framgång är inte att vänta för Jokerit den här säsongen (om nu någon verkligen inbillade sig det).

Till sist kan man konstatera att FM i kappvändning är avgjort. Urheilulehtis självutnämnda hockeyanalytiker Petteri Sihvonen är vinnaren. Utan någon som helst konkurrens,

  • Inför säsongen lät det så här: Jokerit blir mästare. tack vare ett bra material och en utmärkt tränare.
  • Då det började gå trögt för Jokerit skrev han så här: Sportchefen Virmanen är boven. Han har försett Aravirta med ett dåligt spelarmaterialmaterial, hur ska en bra tränare som Ara lyckas med det laget han har till sitt förfogande?
  • Då Aravirta fick sparken lät det så här: Fel man fick gå, Virmanen borde ha fått sparken som byggt ett så dåligt lag.
  • Då Jortikka några timmar senare presenterades som ny tränare hade han igen ändrat sig: Jortikka är rätt man för jobbet. Han kan få mycket ut av det starka spelarmaterialet.

Svart tisdag

24.11.2009 22.47 | Skriven av Tommy Pohjola i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Svart tisdag)

Lehtikuva | Markku Ulander

– Allt möjligt har jag sett men det här – det här begriper jag inte.

Det säger en man som gått på ungefär varje hemmamatch med Jokerit sedan klubben grundades 1967 som Töölön Vesa.

Vi talar inte om Area 51 och inte ens om det faktum att laget i kväll rasade ner till jumboplatsen i tabellen utan om att det på isen pågår ännu en förevisning i jag vet inte vad – är det ens parodi längre?

Förr hette det blod, svett och tårar och då visste man att någon i alla fall någon gång varit av rätt virke. Att motgångar åtminstone ibland efterföljts av flyt. Och att det varit förtjänt.

I dag heter det blod, svett och dårar. Dårarna är väl vi som fortsätter gå på matcherna.

Mannen som sett allt säger att allt nu handlar om första målet. Att det är så jävla darrigt i det rödgula båset. Hur blev det så? Vad hände på sommaren? Vad hände för fyra fem år sedan? Plötsligt är det 0–1, och 0–2. Det slutar 3–5 och referatet av tv-matchen (!) kan ni läsa på annat håll i tidningen. Pelicans är just så usla som tabellen visar men de har två tre gubbar som både vill och kan. I alla fall i kväll. Jokerit har ingen. Ingen.

Jag vet inte om skammen på isen men på läktaren är den stor.

Mannen som jag talar med känner tydligen folk i klubbens inre krets. Han säger att allt verkade okej för bara tre månader sedan.

– Och fortfarande, om du tittar på namnen så borde det här gänget ligga helt annanstans i tabellen. Kanske det ändå är så att tränaren Aravirta gjort sitt.

Det är inte ett konstaterande utan en fråga.

Tabellen 25.11.2009Själv vet jag inte, undrar bara om det kan bli större skillnad på det man hör i Arenans högtalare (Lemmy, Ozzy) och det som händer på isen (Jokerit, isbilarna).

Rädslan för att misslyckas präglar allt. Enklaste lilla passningen blir till en Mount Everest utan syrgasmask. Anfallen dröjer och koreografin tycks vara busenkel för motståndarna att lista ut och styra ut i hörnen. Tacklingar. Tacklingar? Vad fan är det? Medryckande är det här verkligen inte.

Efter två perioder lämnar jag Arenan. Det har jag gjort frivilligt mitt i en match exakt en gång förut, med sportedaktör von Wendt som ett sorgligt vittne. Rätt bra saldo med tanke på att jag stått och suttit i hallen (hallarna) sedan 1985. Töölön Vesa-mannen har försvunnit i första pausen.

Ett hockeylag kan förlora på många sätt. Det här är inte ett av dem.

Förnyelse? För riskabelt.

24.11.2009 01.39 | Skriven av Marcus Lindqvist i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Förnyelse? För riskabelt.)

Det finns inget mera bakåtsträvande än europeiska ishockeyförbund. Kalervo Kummolas kommentar om att allsvenska AIK tänker gå med i ryska KHL var föga förvånande – mannen med världens största överläpp varnade för att stockholmarna tar en grym risk (HS 20.11). Hockeyförbundets vd Heikki Hietanen sade till FNB att de finska klubbarna ”knappast är intresserade” av ryska ligan.

Intresserade eller ej, ingenting oroar Kummolagänget mer än att IFK, Jokerit och Kärpät lämnar FM-ligan åt SaiPa och KalPa och bildar en sameuropeisk liga. Precis samma tongångar var det i höstas när det var snack om att de svenska storklubbarna ville utveckla Nordic Trophy – järnkanslern varnade genast de finska klubbarna för att börja ”soloåka”. Kummola och hans tandläkarpolare Rene Fasel försvarar bara sitt Champions League – som ironiskt nog är helt byggt på ryska pengar.

Jag hävdar inte att KHL är något värt att satsa på – tvärtom har jag också på den här bloggen sagt att den ryska ligan är ekonomiskt helt ohållbar. Dessutom är spelstilen tråkig, där finns för många skräplag med usla hemarenor – och vill ryssarna nå de västeuropeiska hockeykonsumenterna borde de nog överväga att byta ut de kyrilliska bokstäverna på speltröjorna mot latinska.

Tycker ändå det skulle vara riktigt kul att se favoritlagen i finska ligan spela mot ryska och svenska topplag, möta foppor och jashinar. Jag köper inte snacket om att publiken inte skulle bry sig om att gå på matcher mot utländska lag – visst skulle dom när det a) är matcher som gäller, inte träningsmatcher såsom nuvarande Nordic Trophy och b) när dom lär sig känna klubbarna (och ryssarna spolar den kyrilliska skriften så folk känner igenom Komarov och Immonen & co).

Problemet med en alleuropeisk liga är detsamma som NHL har. TV. Ingen proffsliga lever på biljettintäkter allena, och i längden är det bara tv-intäkterna som kan växa. Ni vet väl om att superfeta cashligan i basket NBA har ungefär samma publiksnitt på sina matcher ( det ryms inte många fler i baskethallar) som fattiga kusinen från Kanada NHL? Så för att bygga upp en seriös skandinavisk liga behövs det bra tv-affärer. Eftersom ingen utom ryska oljemagnater delar ut pengar åt höger och vänster måste en sådan liga byggas upp steg för steg och så småningom få trovärdighet och större kontrakt. I det avseendet är det inte dumt med en rik patron såsom ryska Gazprom som i praktiken äger CHL, bara verksamheten inte blir beroende av sponsorn. Då har KHL en i det avseendet ”sundare” grund då varje lag har sin egen sponsor, Magnitogorsk Metall & Steel Works, Sibneft, etc. KHL har till motsats vad som Kummola och gänget påstår också, frånsett Moskva, gott om publik – intäkterna är bara för små i förhållande till miljonlönerna eftersom inträdet inte just kan vara mer än 5 euro för rinkside.

För en knapp månad sedan uppmärksammade sportbloggen Tuukka Mäntyläs besök i Ishallen. Orsaken var Mäntyläs svinaktiga spelstil i höst. Han tacklade Jokeritjunioren Ilmari Pitkänen fult i huvudet, Lukkostjärnan Justin Morrison fick ett knä i huvudet och IFK:s Mikko Kurvinen tvingades vila nästan en månad på grund av hjärnskakning efter att Mäntylä fegt tacklat honom i ryggen.

På torsdag besöker Mäntylä och Tappara Ishallen. IFK:s marknadsföringsavdelning kom på den utmärkta idén att sätta in en helsides annons i söndagens Aamulehti.

tuukka

Nu återstår bara att se hur IFK-spelarna uppmärksammar Mäntylä på planen.

Oops, he did it again

20.11.2009 10.42 | Skriven av Filip Saxén i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Oops, he did it again)

Det fanns många som drog på smilbanden och skakade på huvudet då IFK i augusti meddelade att Jan Lundell gör comeback i laget.

– Vad ska han göra i IFK. Laget har ju Jani Nieminen.

– Han släpper ju in vartannat skott.

– Han är inte tillräckligt bra för att spela i ligan.

Det var bara några av flera kommentarer om Lundell inför säsongen.

Lundell har fått ett rykte om sig att inte vara en tillräckligt bra målvakt för ligan. Men han är i själva verket en mycket bättre målvakt än de flesta tror.

Han gör inte så många spektakulära räddningar och han sträcker inte ut handsken efter en räddning för att få den att se snyggare ut. I stället agerar han lugnt och säkert mellan stolparna och den här säsongen har han knipit positionen som IFK.s första målvakt än en gång.

Dave Stathos, Tomas Vokoun, Tom Askey och Jani Nieminen har alla fått se sig reducerade till bänkvärmare då Lundell kört förbi dem.

Med Lundell i målet har IFK vunnit 75 procent av sina matcher den här säsongen och speciellt de senaste veckorna har han varit magisk mellan stolparna

Om man bortser från TPS-matchen där hela laget sov i 40 minuter ser hans statistik ut som följande de senaste matcherna: 95,00–92,86–100–93,18.

Ändå får Lundell frän kritik på diskussionsforum och andra håll. Varje puck som går i mål är en puck han borde ha räddat. Och håller han nollan har backarna skött sig bra. Så har det låtit under de senaste veckorna.

Alla tre målen var sådana han borde ha tagit

Så lät det i Esbohallen i går efter Blues-matchen.

Samtidigt var Bluesanhängarna nöjda med Tarkkis spel mellan stolparna. Trots att han var den sämre målvakten på planen. Men så heter han inte heller Lundell.

IFK lär vara ute efter en ny målvakt eftersom tilltänkta ettan Nieminen inte hållit måttet den här säsongen. Den nya målvakten kommer att få det hett om öronen och frågan är om inte Lundell lyckas knipa tillbaka platsen som förstamålvakt än en gång. Och utstå mördande kritik för varje mål han släpper in.

Straffläggningsteorin

14.11.2009 16.47 | Skriven av Marcus Lindqvist i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Straffläggningsteorin)

Jussi Jokinen har gjort 24 mål i straffläggningen och gjort 7 mål som avgjort matchen i NHL:s grundserie – bäst i NHL tillsammans med Slava Kozlov. Mikko Koivu är åttonde bäst med 16 mål totalt sedan straffläggningen infördes som ett sätt att avgöra matcher som slutat jämnt efter förlängning. Vassare än exempelvis Sydney Crosby och Alexander Ovetjkin. Jarkko Ruutu är 51:a med 8 gjorda mål – samtidigt har han gjort 34 mål i grundserien.

I fjol satte Ville Koistinen (?) 3 av 4 försök. Antti Miettinen nätade på 3 av 5. Ända sedan Jussi Jokinen nätade på sina 9 första försök 2005-2006 har finländarna fått ett rykte som förträffliga straffskyttar. Samtidigt har finländarna lyst med sin frånvaro i toppen av poäng- och målbörsen.

Hbl:s kolumnist Martin Palms teori om finländarnas straffläggning var att en sådan stressfri situation lämpar sig bra för finländarnas natur. Jag köper inte det, utan nu ska jag presentera min egen teori.

De bästa straffskyttarna är spelare som i vanliga fall inte får mycket speltid i anfallande kedjor och power play, typ Antti Miettinen och Jarkko Ruutu. Målvakterna känner inte till deras knep och hurdant skott de har.

Många av finländarna som tvingas spela 0-0 i tredje och fjärde kedjorna i NHL är i själva verket helt hyfsat skickliga i anfallsvägen.Typ Mika Pyörälä som ännu väntar på sitt första mål i Flyers men som redan nätat sin första straff. Så till skillnad från många cementnävar till kanucker är de inte helt ute på hal is när de får förtroende att lägga en straff.

Saknar nån bevis för att stöda teorin? Jussi Jokinen har hittills varit en ytterst säker straffskytt, men nu då han får mera förtroende och speltid i Hurricanes har hans statistik försämrats. Trots att han i år fått försöka 12 gånger har han bara nätat 5 gånger.I år har Jeff Hamilton i Toronto och Jeff Tambellini i Islanders satt båda sina straffar. Sen har en supermålskytt som Ovetjkin försökt 7 gånger och bara fått in 2.

Showtime med Solkungen

14.11.2009 16.25 | Skriven av Tommy Pohjola i ishockey - (Kommentarer inaktiverade för Showtime med Solkungen)
Juhani Tamminen

Hej, det är jag som är Solkungen.

Lagom till lördag, bastu och butkan pågår den hittills bästa Juhani Tamminen-föreställningen. Den har börjat för ungefär två veckor sedan och lär pågå ett bra tag framöver.

Hockeylaget Vasa Sports tränare är avstängd i två matcher efter att han kritiserat domarna. Men det är nu sådant som händer och ingen orsak att skriva ett blogginlägg.

Allt började när Tamminens krönikörkollega  Silja Hiidenheimo skrev i Veikkaaja om nattklubbsepisoden där en av Juhani Tamminens spelare betett sig illa mot en ung kvinna. Tamminen fick kring öronen för att först ha tagit för lätt på händelsen och sedan reagerat olagligt genom att stoppa utbetalningen av ifrågavarande spelares lön i två veckor. På tisdagen kom svaret i samma tidning, i hans egen kolumn. Tamminen är förbannad för att Veikkaaja låtit Hiidenheimo, ”en förlagsredaktör som knappast svettats en droppe i sitt liv”, spy på honom och bryta mot en hemlig kod enligt vilken man inte kritiserar lagkompisen. Underförstått är att Hiidenheimo är kvinna och också därför korkad. Det är faktiskt svårt att läsa texten på något annat sätt.

På MTV3:s webbplats intervjuas Juhani Tamminen av frilansjournalisten Lauri Hollo. Det är en pigg intervju där Tamminen återges tydligen ordagrant och nu är det kortslutning. Hollo är en av idioterna som ingenting begriper men ändå skriver, förklarar Tamminen och påminner fyra fem gånger att han har 43 års erfarenhet av hårt arbete.

Få minns varför men faktum är att Juhani Tamminen ofta presenterar sig själv som Solkungen. Kanske finns förklaringen i historien? Ludvig XIV levde åren 1638–1715. Han stärkte Frankrikes position som stormakt. Under hans tid utkämpade Frankrike tre större krig. Det fanns andra men under just den här Luddes tid utvecklades Frankrike till en autokratisk stat. Autokrati är ofta synonymt med diktatur. Vidare anses det att det var Solkungen som uppfann hovetiketten.

Den här bilden saknar inte färger. Annat kan man inte säga.