Hatar att vara cyniker men när det gäller Juan Jose Cobos överraskande seger i etapploppet Vuelta a Espana går det inte att vara alltför naiv. Killen som tänkte lägga av i våras var plötsligt helt suverän och störtade uppför helt sjukt branta Angliru snabbare än exempelvis en viss Alberto Contador 2008.
Medan de andra favoriterna med bland annat Bradley Wiggins som fram till den etappen innehade den röda ledartröjan vinglade och knappt orkade uppför snurrade Cobo pedalerna som värsta symaskinen. Alla dessa år som undertecknat följt cykling har lärt en sak: överraskande formtoppar är alltid suspekta och det finns inte någon som med naturliga medel kan dominera på det sättet som Cobo gjorde.
Förstås: alla är oskyldiga tills annat är bevisat. Men svårt att låta bli att vara misstänksam med tanke på att Cobo tidigare cyklade för det ökända stallet Saunier-Duval, som drog sig ur Tour de France 2008 efter att stjärncyklisterna Riccardo Ricco och Leonardo Piepoli åkt dit för bloddopning. Piepoli fråntogs etappsegern på den tionde etappen och etappsegern gick till tvåan – stallkamraten Juan Jose Cobo.
Det är också känt hur de spanska antidopningsmyndigheterna ser mellan fingrarna på dopning. Självaste premiärministern ryckte ut för att försvara Alberto Contador, som skyller sitt positiva clenbuterol-test på kontaminerat spanskt kött. Kanske att Cobo käkat kilovis av samma delikata, stärkande oxfilé. Fjolårstvåan i Vueltan, spanjoren Ezequiel Mosquera åkte fast i ett dopningstest, men hans fall har ännu inte behandlats. Min gissning: bägge slipper undan med högst en varning.
Bradley Wiggins var försiktig i sina kommentarer gällande dopningsmisstankarna mot Cobo. Här är en intervju med Wiggins: http://velonews.competitor.com/2011/09/news/wiggins-gives-cobo-benefit-of-doubt_191101
Spanien och Italien är antidopningsarbetets ruttna ägg. Där, jag sade det.
