Tyvärr tyder det allra mesta på att Kalle Palanders enda stortävlingsmedalj blir det VM-guld han tog i slalom i Vail för snart elva år sedan. Guldet blev startskottet på en enastående karriär. Palander har hört till fixstjärnorna ända sedan segern i mytomspunna Kitzbühel 2003.

Den senaste segern i världscupen kom i favoritbacken Alta Badia i storslalom i december 2007. Senaste slalomsegern i Japan 2006. Frågan är om det blir någon seger till?

Skadeproblemen har ställt till det de senaste åren. Och signalerna från gårdagens presskonferens är att allt inte står rätt till i det ben som satte p för hela säsongen i fjol. En allvarligare skada till och loppet är kört säger Palander själv. Kan hända när som helst. Tyvärr.

Ingenting talar för att Palander skall kunna blanda sig i medaljstriden i OS eller ta en världscupseger till. Ja förutom en sak: Att det är just Palander vi talar om. Mannen har en rätt ofinsk attityd då det gäller tävlingar. Här gäller en sak: Seger. De övriga placeringarna är för losers. Palander satsar alltid allt. I varje tävling. Och kör ut rätt ofta. Men får han till det i två åk är han fortfarande ruskigt snabb. Hoppas han får till det i Kitzbühel. D skulle cirkeln slutas på ett värdigt sett för vår största alpinstjärna genom alla tider.

Hoppas benet håller någon månad till.

En sak är åtminstone säker. Den alpina sporten kommer att bli så fruktansvärt mycket tråkigare utan Palander. Hans historier och skämt har värmt gott under årens lopp efter alla de timmar man stått och huttrat i målfällorna i Alperna.

P.S. Jösses sån svenska innebandystjärnan Juha Kivilehto. Världsmästaren flyttade till Helsingborg i somras och även om han inte skorrar på ärren som en äkta skåning var hans gesällprov i SVT:s sportnytt med beröm godkänt. Lite bättre än Jarmo Myllys som väl inte lärde sig mera än något ord under ett knappt decennium i Luleå.