Diggar du ishockey och har du 212,5 miljoner dollar överlopps? Då kan du köpa dig en NHL-klubb – och på köpet får du världens bästa hockeyspelare.

Innan du tar fram kreditkortet så vill du kanske veta att Phoenix Coyotes gått med miljonförlust varje år sedan klubben flyttade till Arizona 1996 och att ägaren Jerry Moyes sökt laget i konkurs för att han inte kan betala de uppemot 100 miljoner dollars skulderna. Och att coach Wayne Gretzkys bäst-före-datum som spelare var 9.6.1993.

Låter inte så bra, men den hockeytokiga miljardären Jim Balsillie är intresserad. Han erbjuder sig att köpa klubben för 212,5 miljoner och flytta hela skräpet till Ontario i Kanada, där det garanterat finns tv-marknad och potentiella fans.  Blackberrymiljardären bryr sig inte om att han måste betala hundratals miljoner till staden Glendale för att bryta Coyotes 30-åriga hyresavtal med Jobing.com arena.

Men NHL gillar inte Balsillies planer (han försökte tidigare  köpa såväl Pittsburgh Penguins som Nashville Predators) och ligan slåss nu i domstol för att förhindra Moyes från att auktionera ut laget. Resten av klubbägarna vill inte att Coyotes flyttar till Kanada, där laget utan tvekan skulle mjölka pengar.

Det här låter sjukt, men småklubbarna som har problem med sin ekonomi vill inte att Coyotes och därmed ligans intäkter ökar. Det beror på att det nya kollektivavtalet som tecknades efter lockoutsäsongen 2004-2005 inte bara innehåller ett lönetak, utan ett lönegolv som är knutet till ligans intäkter. Ju större ligans intäkter, desto mer får de rika klubbarna betala sina spelare i lön – och desto mer måste de fattiga klubbarna minst sätta ut på spelarlöner.

I fjol betalade Coyotes sina spelare 40,1 miljoner och gjorde en 9,7 miljoners förlust. I år tvingades Coyotes ändå betala minst 40,7 miljoner i spelarlöner.

Toronto Maple Leafs som är en riktig sedelpress vill inte heller ha konkurrens i sitt revir, vilket är ironiskt för tusentals fans köar i åratal för att få köpa ett säsongskort till Air Canada Centre. Det skulle rymmas hur många NHL-klubbar som helst i Kanada, men att utvidga NHL till västra och södra USA var NHL-bossen Gary Bettmanns personliga, smått befängda, jakt. Bettmann har lyckats flerdubbla ligans intäkter sedan NHL-ägarna anställde honom 1993, men ibland tycks han inbilla sig att han fortfarande jobbar för sin före detta arbetsgivare, proffsbasketligan NBA. Basket kan vara business i USA, men frånsett New York och de stora sjöarna är hockey i USA som boboll i Helsingfors.

Och nästa höst har vi också NHL i Helsingfors, när Blackhawks möter Panthers i Böle. Men glöm allt huvudlöst snack om att utvidga NHL till Europa, showmatcherna i Europa är bara Bettmanns fixa idé att göra PR och skaffa nya fans i Europa innan ryssarnas KHL hinner sno marknaden. Lika sannolikt är det som att Premier League utvidgar till Kina, där de engelska fotbollsklubbarna spelat uppvisningsmatcher i åratal.

Lite fånigt att nämna NHL i samma stycke som Premier League. Premier League är nämligen en riktig sedelpress för klubbägarna. Att sätta sina pengar i NHL är som att sätta sedlarna i en pappersstrimlare.  Men det kvittar förstås för typer som Balsillie – enligt affärstidningen Forbes god för 1,7 miljarder dollar – 430:e rikast i världen.

I dag börjar det – jösses vilken klassiker – Chicago Blackhawks möter Detroit Red Wings i NHL-konferensfinalen. Snacka om hatmöte. Fast under de senaste åren har Chicago knappast varit en värdig motståndare för Detroit som varit ett topplag i årtionden, före lönetaket och efter lönetaket infördes.

Chicago förväntades komma igen med supertalanger som Jonathan Toews och Patrick Kane, men knappast så här fort.  Det är det som är så fantastiskt med NHL:s draftssystem – om lagledningen inte är alldeles oduglig jämnar det ut skillnaderna mellan klubbarna. Chicago var botten och spelade för halvtomma läktare i flera år, men är nu tillbaka i konferensfinalen samtidigt som fansen har funnit tillbaka till United Center.

Ironiskt nog var det Blackhawks långvariga ägares Bill Wirtz frånfälle som räddade klubben. När hans son Rocky Wirtz tog över hävde han genast sin fars ofattbara förbud mot att sända Blackhawks matcher i lokal-tv (fadern trodde inte det ger PR utan att det stjäl publik), förnyade ledningen och anställde duktigt marknadsföringsfolk, öh, marknadsföringsfolk, punkt.

Men i konferensfinalen tar det nog slut för Chicago. Tyvärr, för jag hade gärna sett Kane och Toews & Co i finalen. Detroits mix av rutin och ung talang blir för mycket, då också burvaktaren Chris Osgood verkar ha funnit formen igen.

Detroit är ett exempel på hur en klubb genom att drafta skickligt,  utveckla sina talanger på ett optimalt sätt samt manövrera klipskt under lönetaket kan hålla sig på toppen från år tll år.

Tips till andra GM:s – Mike Holland draftar aldrig den störste busen som växt snabbast och som lyft mest skrot och därför gör flest mål när killarna är 16, utan den killen som är skickligast, mest teknisk, och har bäst spelöga. På gymmet hinnar spelarna gå när de blir äldre, men spelöga kan busen inte träna fram. Därför har Detroit gjort fynd som i slutändan av drafttillfällena, såsom Henrik Zetterberg, Pavel Datsjuk, Valtteri Filppula och nu senaste Jonathan Ericsson – sista spelare vald i draften 2002(!) Och om lönetaket tvingar dem att göra sig av med Mikael Samuelsson eller Marian Hossa i sommar, no problem, de har talanger som Ville Leino i farmen, redo att ta över.