Det var en bedrift av Finland att ta sig till U21-EM. En stor eloge för den insatsen. Väl där gick det som de flesta befarat. Kunnandet räckte inte till.

Här mina tre toppar i det blåvita lägret.

1. Perparim Hetemaj. Greklandsproffset skall gå in omedelbums i A-landslaget, helst rakt in i öppningselvan. Allt annat är tjänstefel av Stuart Baxter.

2. Jukka Raitala. Gör inte många matcher till på finsk mark. Oerhört mogen insats. Har en speluppfattning som hans företrädare Toni Kallio bara kan drömma om. Också han bör platsa bland de stora grabbarna.

3. De finska fansen. Glädjande att se så många finländare på plats på den svenska västkusten. Visst utvecklas fotbollskulturen hos oss också. Men ingenting kan förändras över en natt.

Floppar: 

1. Jonas Portin. Skrev lite före EM på för Ascoli i serie B. Månntro Italien redan spökade i det undermedvetna för Portin var en av de absolut sämsta spelarna. Hiskeliga bekymmer i markeringsspelet.

2. Berat Sadik. Som befarat helt odudlig på den här nivån. Hyfsad inledningsvis mot England men annars totalt osynlig och ofarlig. Verkligen ingen arvtagare till Shefki. 

3.  Fasta situationerna. Finländarnas agerande var hemskt att skåda vid frisparkar och hörnor, oavsett om det gällde defensiv eller offensiv. Här faller en väldig skugga över Markku Kanerva och övrig träningsledning. Så här svårt kan det inte vara.

Gott om ryssar i stadsbilden i dag. De väller ut från varuhus, barer och restauranger. Supit har de också, åtminstone de allra flesta av dem. Vissa så till den grad att de löper stor risk att bli nekade inträde till Olympiastadion i kväll. Kanske lika bra. Ju färre överförfriskade ryssar på plats, desto mindre risk för upplopp. Spänningarna mellan de två folken har inte försvunnit någonstans.

Finländska sportfans hör kanske inte till de allra bäst dresserade i världen men för det mesta brukar vi väl vara rätt harmlösa. Lite pissande i gatuhörnen, lite för många öl och kanske något litet gruff då och då. 

Ryssarna har däremot betett sig som riktiga svin i Helsingfors. Sönderslagna barer, massor med bråk, en större brottningskamp mot ordningsmakten utanför Stockmann och så vidare.

Värst är de som tror att ryska är ett världsspråk och att man automatiskt kan förvänta sig service på  modersmålet. Stod några ryssar och skrek på ryska åt en stackars expedit på Stocka då jag var inne och hämtade lite käk. Tyckte så synd om tjejen att jag inte kunde låta bli att konstatera att vi har två officiella språk i Finland, finska och svenska och att ni för närvarande inte talar någondera.

Den störste av dem, sympatisk som en stammis vid garnisonen i Vladivostok, hade förmodligen plockat fram ett stycke Kalasjnikov om han haft det med sig. Så mordisk var blicken.

En lång era är på väg mot sitt slut. Sverige har varit med i varje stora mästerskap sedan 2000. Den gången var blågult inte uppgiften mogen med storstjärnan Henke Larsson matchotränad efter ett otäckt benbrott och med ett mittfält som saknade all kreativitet.

Resultatraden efter det imponerar. 2002, utslagna i åttondelen mot Senegal efter att Anders Svensson i sekvensen före haft en rökare i stolpen, 2004, ut mot Holland i kvarten efter att Olof Mellberg bränt en avgörande straff, 2006 ut mot värdnationen Tyskland efter att blågult blivit förnedrat, 2008 ut i gruppspelet efter avgörande förlust mot karusell Arsjavin och Ryssland.

Fem storturneringar är hur som helst ett makalöst facit för ett så pass litet land som Sverige är. Kontinuitet, stabilitet och kultur. Där den heliga treenigheten för coachen Lars Lagerbäck som kanske fått sitta kvar lite för länge. Jag anser ändå Lagerbäck vara en alldeles ypperlig tränare som har sina största brister i matchcoachning.

En typisk produkt av det svenska systemet som värnar om just kontinuiteten. Den svenska spelmodellen genomsyrar all verksamhet som Fotbollsförbundet sysslar med. Något som vår nuvarande förbundskapten Stuart Baxter också efterlyser i Finland där mycket av de krafter som borde användas för att utveckla den finska fotbollsidentiteten går åt till att gnabbas om små skitsaker som inte spelar någon som helst i den stora bilden.

Ibland undrar jag förresten i vilken verklighet vissa klubbdirektörer lever i i vårt land. Att en vettig person som Niklas Storbacka skyller publikbortfallet på att medierna ger för lite plats åt den inhemska fotbollen är väl att ta i. FM-ligan får oerhört mycket utrymme i tidningsspalterna, ibland kanske till och med mera än den är värd även om jag själv hör till kategorin människor som hellre ser KuPS-JJK än Jokerit-HIFK.

Storbacka var väl främst sur på tv-bevakningen runt fotbollen och det kan jag väl förstå. Urheiluruutus grepp är lika fräscht som det var på sjuttiotalet. Att bygga upp inslaget på ett intressant sätt är för det mesta en omöjlig uppgift. Tänk att det skall vara så svårt för allsmäktiga YLE att ta lite exempel från exempelvis SVT och Sportspegeln.  YLE-människorna skulle, med några få undantag, bli väldigt kortlivade på en proffsig sportredaktion som SVT:s. Men det gör väl ingenting i vårt älskade hemland. Här är väl den breda massan nöjd om de får se ett sju minuter långt inslag då OS-segrarinnan Mäkelä-Nummela hämtar ett nytt gevär från Italien eller en känslig grej om Virpi Kuitunen då hon avslöjar sitt senate bullrecept. Och som avrundning sex minuter av resultat- och tabellredovisning i god gammal östtysk stil. Visst betalar man gärna sin TV-avgift eller vad den nu heter numera.

Nåjo Sverige skulle väl det här handla om men som vanligt halkade jag in på det berömda sidospåret. Sverige missar med största sannolikhet VM och det kanske inte är att undra över. Gör du två mål på fem matcher trots en Zlatan på topp har du inget i VM att skaffa.

Och Zlatan är den enda spelaren av världsklass numera. Olof Mellberg är ganska nära, men bakom det är det tomt. Daniel Andersson, Henke Larsson, Chippen Wilhelmsson, Kim Källström. Nejnej. Dags att tänka lite nytt och börja köra in spelare som Ola Toivonen istället. Den Lagerbäckska vägen går mot sitt slut. Tjänstefel om han får fortsätta efter detta kval. Efterträdaren har redan pekats ut: Svennis!

Mossigt är väl vara förnamnet. Och damerna på kontoret ute på förbundets kontor i Solna får se upp i hissen.

Till sist: Grattis Danmark! VM är mycket nära ny. Skall bli kul med dansk dynamit i Bafanaland.

Idrottsmän har ju alltför ofta en förmåga att säga ingenting alls och upprepa samma standardfraser från gång till gång.

En som tagit den här konstformen till en extremt hög nivå är landslagsbacken Petri Pasanen. Och han är inte bara tråkig, otrevlig blir han också om frågan inte tilltalar honom.

På dagens presstillfälle på Fiskartorpet var det tänkt att ”Bremenstjärnan” skulle vara dragplåstret nummer ett. Och hans stjärnstatus är numera så hög att presschef Walden måste hålla i diskussionen så att den inte urartar.

Det gjorde den verkligen inte eftersom antalet frågor till Pasanen hölls till ett minimum och hälften av journalisterna redan valt att lämna rummet före det. Som man bäddar får man ligga?

Fast Pasanen var säkert nöjd.

Den ultimata klassikern Honka-Jaro klockan 19 på en onsdag. Samma avsparkstid gällde för HJK mot FC Lahti på måndag. Andra dagar är tiderna helt andra. Viktigast tycks vara all avsaknad av någon som helst logik i matchprogrammen. Klubbarna får ju mer eller mindre bestämma själva när  de spelar.

Men då de samtidigt gnäller över att publiken sviker kanske både ligan och samtliga klubbar borde ta sig en titt i spegeln. Med matchdagar utspridda hit och dit och ingen logik alls får de nog skylla sig själva.

Jag menar, vem i helsike är det som säger att matcher på söndagar måste börja klockan 18.30 eller 19? De insnöade töntarna på ligans kansli menar ju att ”ALLA” finländare är ute på sommarstugan på lördagar och omöjligt kan gå på ligafotboll då. Samma töntar tycker ju också att det är bra med veckolånga pauser mitt i sommaren.

På tal om idiotiska tider förresten. I morgon torsdag möter Finlands damer Italien på Olympiastadion med start klockan 17. Så för en gångs skull kanske det vore motiverat med matchstart klockan 19 mellan HJK och TamU? 18.30 stod som matchstart ännu dygnet före match. Till slut tog allsmäktiga Klubi förnuftet till fånga och satte tiden till 19.00. Man lär så länge man lever.

Dags för den näst största av fotbollsfinaler i Europa på onsdag kväll i Istanbul. Gruvarbetarna från Donetsk mot knappa förhandsfavoriten Werder Bremen som kan rädda en annars rätt medioker säsong med seger.

Petri Pasanen kan göra något en finländare inte gjort sedan Sami Hyypiä år 2001 sopade hem Uefa-cuptiteln med sitt Liverpool.  Pasanen är ingalunda given i startelvan i kväll men i varje land med tillstymmelse till fotbollskultur borde man kunna följa med matchen en vivo. Och visst kan vi det i Finland också. Eminenta Viasat Sport HD direktsänder finalen. Hur många har månntro den kanalen i Finland? 12 pers? Att Yle inte sänder den är ju inte att förundras över. Rättigheter saknas och efter att ha haft 100 pers nere i Schweiz i tre veckor måste väl journalisterna få pusta ut?

På tal om Hyypiä så gör ju backklippan sin sista match på Anfield på söndag. Dock inte sagt att kroniske surpuppan och allvetaren Rafa Benitez låter Hyypiä spela. Men visst får Hyypiä chansen att tacka av och bli avtackad av The Kop. Säkerligen ett av rätt känslosamt ögonblick. Däremot var herr Hyypiä inte intresserad av att ge kollegan Herberts typ 12 minuters audiens inför matchen. Inga mjukisfasoner som gäller i Liverpool inte. Det var kalla handen hela vägen så resan til Merseyside blev inställd den här gången.

Nå, Liverpool hade åtminstone den eminenta stilen att meddela att några intervjuer blir det inte. Lika proffsigt skötte sig inte Honka förra veckan då redaktör Borenius hade tänkt göra ett stort införpaket på HJK vs Honka. Vinklingen med Bah och Savage föll ihop på grund av att den sistnämnde blev sjuk. Sådant händer naturligtvis. Men kanske att den ärevördiga Esboklubben kunde ha meddelat tidningen lite tidigare om det?  Nu kom beskedet klockan 17 kvällen före match. Man undrar om de verkligen har råd att bete sig på det sättet? Ha sen mage att gnälla över att tidningarna inte skriver tillräckligt om inhemsk fotboll… It’s a two way street eller hur var det nu igen.

En av Nordens mest sympatiska fotbollsspelare genom alla tider är svår sjuk. VM-hjälten från 1994, Klas Ingesson, har diagnostiserats för blodcancer och ligger intagen på universitetssjukhuset i Linköping.

”Nu väntar en tid av hårt arbete och mycket jäklar anamma, vilket också var mitt främsta kännetecken som fotbollsspelare. För att lyckas med uppgiften så behöver jag och min familj lugn och ro vilket jag hoppas alla respekterar”, säger Ingesson i ett pressmeddelande.

Det lugnet får han säkert. Och jävlaranamma och hjärta finns det före hela kungariket i den 40-årige timmermannen från Ödeshög. Så Klas du som knäckt så många motståndare under dina år på de gröna planerna, ta och knäck den här motståndaren också!!