Mitt i all VM-hysteri avgjordes också årets sista major i golf, PGA-mästerskapen. Allt tydde på att Tiger Woods skulle ta ännu en stor seger men den här gången kunde inte ens hans svällande överarmsmuskler rädda honom mot ett för undertecknad rätt okänt koncentrationsfenomen från Sydkorea vid namn Y.E Yang.

Tigern stod inte att känna igen på de sista hålen. Han spred slagen runt sig på ett sätt inte är kännspakt för honom. Yangs bragd var ännu ett bevis på att alla går att slå.

Något som även Jelena Isinbajeva fick uppleva i Berlinkvällen. I många år var den bildsköna ryskan oslagbar. Men i något skede kommer konkurrenterna i kapp. Alltid.

Så trots att experter, krönikörer och de flesta är andra om att Usain Bolt är oslagbar kommer jamaicanen ännu att möta sin överman. Inte nu i VM, knappast nästa år men någon gång i framtiden dyker en ännu snabbare man fram. Det tar evolutionen hand om.

P.S. Kan bli hyfsad puls på Olympiastadion på söndag då Finland möter Danmark. Undertecknad får hålla sig i skinnet på kräftskivan kvällen före match. Uppåt 30 000 väntas till läktarna. Nu gäller det för damerna att plocka fram sitt yttersta kunnande.

P.S. 2 Otroligt skoj att se Finland slå Frankrike i basket. I en av de allra största grenarna som finns. Lite större än ishockey…

P.S. 3 Jukka Keskisalo stod för en bedrift då han tog sig till final på 3000 meter hinder i en gren där afrikanerna dominerat i evigheter. Tar han en poängplats i det här fältet smäller det högre än ett unket brons i spjut där konkurrensen verkligen inte är knivskarp.

P.S 4 Franz Kruger i diskuskval just nu. Första bar 62,29. Bättre än väntat. Däremot åkte Hanna Grobler föga överraskande ut i höjdkvalet. Grobler verkar för övrigt vara en mycket sympatisk person. Att få vara med efter många års skadeelände rörde henne till tårar.

P.S 5 Jessica Ennis fick alldeles för lite uppmärksamhet för sitt sjukampsguld. Engelskan hade varit värd många fler spaltmillimetrar men olyckligtvis tävlade en viss Bolt samtidigt.

Sandra Eriksson 3000 meter hinder 7

Satte personligt rekord i försöket. Att det sedan inte räckte till avancemang är bara att beklaga. Hoppas utvecklingen inte stannar upp.

Minna Nikkanen stav 7

Kom i närheten av sitt personliga rekord i stavkvalet och var inte särskilt långt ifrån att klara 450. Framtidens namn.

Olli-Pekka Karjalainen slägga 4

Stannade nästan 10 meter från sitt personbästa. Inte någon stor vinnarskalle han inte.

David Söderberg slägga 5

Gjorde ungefär vad man förväntade sig. Men vad i all sin dar gjorde han i truppen?

Jussi Heikkilä 400 meter häck 4

Gjorde 51,42 då 49,53 hade krävts för avancemang. Fast är någon överraskad? Borde definitivt inte ha fått åka till Berlin.

Snacka om läcker kulfinal förresten. Fem man över 21 meter i en gren där finländarna tappat allt och lite till. Tyvärr.

Nu får vi hoppas att Keskisalo och Ingberg sprider lite positiv energi inom den finska truppen. Inledningen har lämnat mycket att önska. Sådant kan dessvärre smitta av sig.

Vilken hjälte! O-P Karjalainen visade än en gång att han är bäst då det gäller. 74,09 i kvalet är ju läckert. Nu väntar jag  bara på att få höra hans bortförklaringar. Att sängen var för mjuk, att det är svårt för stora män att stiga upp tidigt,  flingorna hade svegnat, äppelsaften sur….

Undrar förresten varför O-P är så rund runt magen. Konkurrenterna ser ju aningen mer vältränade ut. Eller så har OP världens största six pack.

Tre kortisar.

1. Honka-Kuusysi 16-1. Härlig reklam för damfotboll med EM en vecka bort. Ungefär lika bra PR som då OLS slår Kampparit med 29-0 i bandyligan.

2. Asafa Powell. Bromsade in så kraftigt i försöken på 100 meter att han nästan missade nästa omgång. Helt som det skulle spela någon roll om du tar i lite mera…

3. Dwain Chambers. Kul att du är med igen. V har verkligen saknat dig.

Trots att truppen bara är 19 man och kvinnor stark vimlar det i vanlig ordning av turister i VM i Berlin.  Men det är klart, jag skulle inte heller tacka nej till en gratis resa med kost och logi till en av Europas häftigaste städer.

Här mitt inte alltför glödheta VM-tips.

Damer:

3 000 m hinder Sandra Eriksson

Har väl åren framför sig. Kanske. Här räcker hennes fart ingen vart. 

Höjd Hanna Grobler

Gått mer eller mindre skadad i fyra år och borde nog fundera på att lägga av. Gör väl 185 i kvalet.

Stav Minna Nikkanen

21-åring som faktiskt kan bli någonting i framtiden. Behöver personbästa för att nå final. Oj vad roligt det skulle vara med en finländare som överpresterar i de här sammanhangen.

Slägga Merja Korpela

Nejnejnej.

Spjut Mikaela Ingberg

Stortävlingarnas dam? Kanske det? Men de stora åren är oåterkalleligen förbi. Dags att runda av?

Män

400 m häck Jussi Heikkilä

Den här grenen har aldrig passat finländarna. Heikkilä gör ett lopp.

3 000 m hinder Jukka Keskisalo

Synd att det inte är EM. I den här formen skulle Keskisalo vara guldaspirant. I VM finns en poängplats inom räckhåll så länge farten inte är för hög.

Längd Tommi Evilä

Stor och stöddig är han. Och bra sina bästa stunder. Men risken för ett magplask är rätt stor.

Höjd Oskari Frösén

Varför är han med?

Stav Eemeli Salomäki

Har själv lovat minst en finalplats. 540 och ut i kvalet lär vara närmare sanningen.

Diskus Frantz Kruger

Blev mer eller mindre oduglig efter att Finland adopterade honom. 

Slägga Olli-Pekka Karjalainen

Säker på finalplats. Medalj vore en skräll.

David Söderberg

Borde definitivt inte ha nominerats.

Spjut

Tero Järvenpää

Väldigt ojämn säsong men har kapacitet. Känns ändå som att kvalet blir honom övermäktigt.

Antti Ruuskanen

Avsaknaden av rutin kan ställa till det. Men visst tar han sig till final.

Tero Pitkämäki

Fixstjärnan som bara blivit sämre sedan guldet  i Osaka. Guld känns utopistiskt. 

Teemu Wirkkala

Den formstarkaste spjutmannen. Medalj blir det men inte ens han rår på Thorkildsen.

50 km gång Jarkko Kinnunen 

Gäsp.

Och så var det Jan Lundell som gör comeback på Nordenskiöldsgatan. Anrika HIFK verkar än en gång ha gjort bort sig.  Målvaktsposten har varit ett mer eller mindre kroniskt problem sedan guldåret 1998.

Med inte alltför imponerande Jani Nieminen i truppen sedan tidigare skulle man kanske ha trott att att IFK sökt med ljus och lykta efter en rutinerad och säker sista utpost. Jan Lundell är en bra andra målvakt. Samma gäller för Nieminen. Men du vinner inga medaljer med de här herrarna mellan stolparna.

Ett par hårresande exempel på hur det egentligen står till med fotbollens ställning i fosterlandet:

1. Ingen spansk liga.

Helt ofattbart att det är omöjligt att få kolla in världens bästa eller näst bästa liga i Finland. Urheilukanava skall ha en stor eloge för att kanalen i många år förgyllde tillvaron under T. Virkkunens ledning. Fick aldrig se några tittarsiffror för La Liga men de kan verkligen inte ha varit bra om ingen kanal nu är intresserad att ta över rättigheterna.

Märkligt att ligan aldrig slog igenom. En offensiv, charmig och stundtals brutal liga som slår statiska och tråkiga serie A med hästlängder. Och en gång för alla: Något större än Barcelona mot Real Madrid  finns inte. Snälla Canal Plus eller Viasat: Slopa italienska eller franska ligan och köp för böveln in rättigheterna!

Nu!

2. Sverige-Finland

Vår näst största (eller största) fotbollsspelare genom tiderna gör sin hundrade landskamp. Mot Sverige. En timmes studiodel och direktsänt? Självklart skulle man ju tycka.  Men inte i Finland. Här kunde matchen bara ses på någon jäkla kanal som heter Viasat Sport HD som finns i kanske fyra hushåll.

I ett fotbollsland med självaktning skulle kanalcheferna bli hudflängda om något dylikt inträffade.

Är personligen väldigt avigt inställd till landskamper, vänskapsmatcher Confederations Cup och fan och hans moster men vissa matcher måste bara sändas. Det här var en sådan match.

Tack Mänty, Lehmuskallio, Mannonen och övriga giganter. Bra jobbat!

p.s. Till sist ett gott råd till de finskspråkiga eterjournalisterna på plats i Berlin. Staden heter Berliini på finska. Inte Perliini.

Först av allt tänker jag racka ner på alla journalister som säger att Roger Federer fått titlarna i Paris och London mer eller mindre till skänks då den ständigt stönande Rafael Nadal åkt ut i ett tidigt skede eller saknats på grund av skada.

Federer är den mest kompletta, mångsidiga och eleganta spelaren som någonsin förgyllt tennisbanorna. Ingen har en sådan balans, ett sådant flyt i sitt spel.   Allt han gör ser ut som ett lättare träningspass.

Då det gäller Nadal är fallet det totalt motsatta. Ingen skall ifrågasätta spanjorens fantastiska talang men undertecknad sörjer inte det minsta att Mallorcas stora son inte fanns på plats i London. Han extremt slitsamma spelstil som mest går ut på  att han springer som en vinthund från hörn till hörn kombinerat med en för en tennisspelare onödigt stor muskelmassa har lett till att knäna håller på att säga upp kontraktet. Federer är i perfekt balans och harmoni med sin kropp. Det samma kan inte sägas om spanjoren.

För något år sedan var alla ”experter” eniga om att framtidens är Nadals. Men Federer har med eftertryck visat att han inte ämnar lämna ifrån se tronen utan kamp. Som det ser ut nu går Federer segrande ur den här kampen. Får inte Nadal fason på sina knän får han i fortsättningen koncentrera sig på att visa upp sin väldiga vänstra överarm på stränderna på Mallorca.

Kul att höra att Hagalund skall få en ny fotbollsstadion. Börjar vara innerligt trött på att sitta och kolla på ett av landets mest intressanta lag sittande på byggställningar lånade av Ramirent. Honkaordföranden Jouko Harjunpää verkar dessutom veta vad han vill ha. I tisdagens Hbl sade han sig ha uppmanat den ledande arkitekten att noggrannt kolla vad man gjort på Finnair Stadion och sedan göra allt på ett annat sätt i Esbo. Extremt kloka ord för Finnair Stadium är ett av de absolut sämsta ”fotbollsstadion” jag någonsin besökt.  Helt grönt ljus har bygget inte fått ännu men enligt Harjunpää är överenskommelsen med Esbo stad klar till 90 procent.

Till sist ett par kommentarer gällande transfers i England. Michael Owens flytt till ManU kan visa sig vara rena rama genidraget av Sir Alex som annars tagit det väldigt lugnt på marknaden. Noll pund för en anfallare som har nästan 0,5 mål i snitt i landslaget är inte helt illa.

Allt beror ju på om Owens kropp håller ihop. Han har ju gått mer eller mindre skadad de senaste fem åren men då han stundtals varit i skick har han visat att målkänslan inte försvunnit någonstans. Skall bli intressant att följa Owens framfart i en fantastisk omgivning.

Chelsea gjorde till slut klart med CSKA:s suveräna kantspringare Jurij Zjirkov. Zjirkov jagades av en rad toppklubbar, bland andra Barcelona. Intressant att se var Carlo Ancelotti placerar ryssen. Är Ashley Coles eller Florent Maloudas dagar räknade? För Zjirkov har knappast köpts för att sitta på bänken. Frågan är väl hur han finnr sig till rätta i London? Ryska eller sovjetiska spelare har ju sannerligen inget makalöst facit då de lämnar Moder Ryssland.

Men kanske att kompisen Arsjavin i fiendelägret Arsenal hjälper honom i acklimatiseringen?