James Milner lämnar Villa för City. Villa får typ 20 mille och utmärkte Stephen Ireland på köpet. Snacka om bra affär för Birminghamlagets del.

I City får väl Milner 150 000 euro i veckan. Men någon oerhörd skillnad kommer han knappast att göra. Milner är en bra spelare men ingen superstjärna. Och vad ska City med Milner till? Mittfältet kryllar av klasspelare. Eller vad sägs om följande lista:
Barry, De Jong, Touré, Kompany (kan också spela mittback), Johnson, Vieira, Silva, SWP osv. Svårt att se att Milner gör någon jättelik skillnad. Mest handlar det här väl om ett pr-trick. Gäller att få in lite engelskt blod i startelvan.

Andra rykten i fotbollsvärlden:
Zlatan till City. Han skulle få 25 miljoner euro om året. Men svensken trivs kring Ramblan. Barcelona skulle behöva bli av med någon av sina dyraste spelare för att få ekonomin i skick.

Jack Rodwell till Chelsea. Evertons superlöfte lär lämna The Toffees förr eller senare. Är han klok går han till ManU, Arsenal eller Chelsea. Vill han ha pengar går han till City. Vill han förbli titellös går han till Liverpool.

Neymar till Chelsea. Den 18-årige brassen bestämmer sig i dagarna om han lämnar fosterlandet för västra London.
Intressant spelare.

Scott Parker till Liverpool. Hodgson rycker i Hammers nyckelspelare. Kan bli affär.

Akinfeejev till ManU. Edvin van der Sar är 39 år. Den ryska landslagsmålisen ska lösa alla problem för många år framåt.

Ben Arfa till Newcastle eller Arsenal. Marseilles bråkstake vill bort från Rivieran.

Schwarzer till Arsenal. Wenger vill inte betala 4 miljoner pund. Är någon överraskad?

Porokari till Wigan. Dags att ta ett steg till i karriären för ÖSK-spelaren. Kommer chansen är det bara att dra.

Toivonen till Liverpool. PSV:s succéanfallare värderas till 13 miljoner euro. Också Tottenham är intresserat.

Att Rafa Benitez lämnar Liverpool är inget att förundras över. Liverpools formkurva har dalat sedan miraklet i Istanbul 2005.
Sex år är en lång tid i en klubb. För en manager. Och hade inte Liverpool vunnit Champions League för fem år sedan hade spanjoren fått gå för länge sedan.
Benitez var en Europas ledande tränare då han kom till klubben. Och klubben andades optimism trots att det 2004 gått nästan 15 år sedan den senaste ligatiteln. Efter att kvacksalvare med den fullständigt oduglige Graeme Souness i spetsen kört klubben i botten hade den skicklige fransmannen Gerard Houllier fått skutan på rätt köl igen. Och Benitez fortsatte på den invalda vägen.

Men Benitez föll till slut på eget grepp. Han utvecklades inte som tränare och höll envist kvar vid sin rotationstaktik som kostade laget tiotals och åter tiotals poäng. Och i takt med att framgångarna uteblev blev Benitez allt buttrare och buttrare. Han skyllde på cyniska motståndare och usla domare. I samma veva tycktes han tappa cirka 80 procent av sitt redan begränsade ordförråd på engelska.

Benitez avgår som en mycket förmögen man. Och han får garanterat jobb på gamla meriter. Om inte annat så i Grekland, Turkiet eller varför inte Ryssland.

Liverpool då? Storhetstiden är för länge sedan förbi, klubben är skuldsatt upp över öronen och spelarmaterialet är mycket begränsat. Reina, Gerrard och Torres håller klassen. Resten är det lite si och så med. Lägg till att Reina var medioker och Gerrard usel i år och man förstår varför laget bara blev sjua i Premier League.

Och det är inte så mycket som tyder på att vänder. Benitez avgång fick knappast de stora tränarnamnen att höja på ögonbrynen och skriva om sina framtidsplaner. Och då det gäller nya spelare finns två hinder. En begränsad budget och en image som inte längre är helt klockren. Suget efter att få spela i Liverpool har minskat drastiskt, år för år.

Nu gäller det att hitta ett starkt namn som tränare. Någon som får folk att tro på klubben igen. Det kräver fingertoppskänsla av klubbledningen. Undrar om den finns?
Skulle jag äga Liverpool skulle jag omedelbums ringa Roy Hodgson och/eller Martin O’Neill.

Liverpool löper stor risk för att bli en klubb som slutar på placeringarna 6-10. Chelsea, ManU, Arsenal, Manchester City, Tottenham och Aston Villa är klart före. Det gäller speciellt för de fem förstnämnda. Det är realiteten.
Benitez lämnade ett sjunkande skepp. Med en extremt fet bunt pund i fickan.

p.s. Janne Gunnarsson, SVT:s tennisexpert, tappade allt anseende i mina ögon i onsdags då han på fullaste allvar i direktsändning sa att Robin Söderlings seger över Roger Federer i kvartsfinalen (!) i Franska Öppna var den största svenska tennisbragden någonsin. Hmm. I ett land som mönstrat spelare som Björn Borg, Mats Wilander, Stefan Edberg och så vidare. Men visst var det en imponerande seger.

Jag tänker inte börja betygsätta de finska spelarna. Det får redaktör Saxén göra. Med facit på hand kan man väl säga att Finlands material inte räckte till och att Jukka Jalonen som landslagscoach ska ifrågasättas. En säsong till ska han få på sig. Nu räddar OS-bronset säsongen. Insatsen i VM var under alla kritik.

Så till betyget. Den här gången gäller det YLE:s insats i VM.

1. Toni Söderholm. Lugn, saklig och analytisk i allt han säger. Inget tomt snack här inte. En härligt balanserande faktor till i sig förtjänstfulla Kunnas&Vuojärvi.
2. Pasi Nurminen. Kan inte låta bli att gilla den här mannen. En personlighet utöver det vanliga. Pang på rödbetan bara.
3. Teemu Niikko. Som gjord för att vara studiovärd. Här har Tapio Suominen en mantelbärare den dagen den bästa lägger av.

Inte ens nära.
1. Tuomo Ruutu. Vad i all sin dar gjorde han i studion. Alldeles för ”nära” laget för att ha någonting att komma med.

På väg neråt.
Antero Mertaranta. Känns som att de gyllene åren är förbi. En bisittare skulle inte vara helt fel.

P.s. Tack till Yle som skickar både en svensk och finskspråkig referent till Champions League-finalen i Madrid.

VM är sedan en annan femma.

Tomi Maanoja har ett mardrömslikt år bakom sig med benbrott och annat elände bakom sig. Och visst har AIK-målvakten varit skral inledningsvis i Allsvenskan. Men det är knappast bara Maanoja som ska kritiseras. Bara fyra lag har släppt in färre mål än AIK. Däremot har inget lag gjort färre mål än Gnaget. Oj vad en viss Ivan Obolo saknas.
Men det är ju alltid lätt för fans, tränare och klubbledning att leta fram en syndabock. Den här gången blev det Maanoja trots att det finns andra som borde kritiseras minst lika hårt.

Maanoja ställde, som den klippa han är, upp för intervju i Fotbollskväll. Han sa att han varit med om värre saker än att kritiseras för några dåliga matcher. Och det är klart, har ditt ben varit i typ fem bitar och du vaknat upp med smärtor varje natt i flera månader, kanske du har ett visst perspektiv. Tomi kommer tillbaka. Den vinnarskallen kan ingen knäcka.

Och herrejösses vilken svenska Maanoja snackar. Vill man så lär man sej. Snabbt. Eller hur Jarmo Myllys?

1. Franck Ribery. Först åkte han dit med brallorna nere med en minderårig. Helt ur balans drog han sig sedan på sig ett rött kort mot Lyon.

2. Jeremy Toulalan. Lyons grymt rutinerade lirare fick hjärnsläpp. Två gånger. Inom loppet av några minuter. Och så var de bara tio.

2. Mario Balotelli. Besitter en obestridlig talang. Det vet alla. Men Interstjärnans humör får Antonio Cassano att framstå som stabil. Fast jag förstår att han tappar nerverna då till och med de egna fansen gör apljud då han har bollen. Lyd ett gott råd Mario: Lämna Italien. Newcastle nästa?

3. Zlatan Ibrahimovic. Sämst på planen då hans Barca kraschade tungt mot Inter. Nja nu var jag kanske onödigt hård. Dani Alves, som tycks ha ett väldigt mjukt psyke (han brukar aldrig vara bra i de stora matcherna) var väl ännu sämre.

Bubblare: Tiger Woods. Tycker att tjafset om Woods gått alldeles för långt. Och den skenheliga undertonen är ju hemsk. Det är väl inget nytt med att rika och berömda gör som Woods. Och den gode Tigern har ju inte dödat någon. OJ Simpson var och är en skurk. Woods har lite dåligt omdöme. En viss skillnad.

Annars är det inget fel på Canal Plus studio. Men snälla Matti Eve: Låt Pasi nysta vidare då han väl kommer igång. Skit i allt som format heter. Slopa inslagen då det är läge för det.

Pasi Rautiainen är i högform i Canal Plus Championsstudio. Sjukt roligt!

Kan inte känna annat än medlidande för de människor som står utanför en klinik i Åbo för att få en skymt av David Beckham. Men okej, få människor i världen har större stjärnstatus än ”Becks”, låt vara att hans storhetstid är förbi.
En sak som överraskat mig i hysterin är att ingen tycks ha vetat hur bra finländsk ortopedi är och har varit en längre tid. Killar som Wayne Gretzky och Paolo Maldini har besökt vårt land för att konsultera mästare som Orava, Pitkäkallio, Syvähuoko med flera.

Orava har jobbat för AC Milan sedan 80-talet och har privatkliniker i Rom, Madrid och Åbo. Så ni som är oroliga för att herr Beckham skulle snylta på finska skattebetalares pengar kan andas ut. Så är inte fallet. Oravas arvode för operationen är flera tusen, kanske till och med över tiotusen. Och han betalar en del i skatt till staten. Så vi ska bara vara glada över att stjärnorna kommer hit för att lappas. Dessutom har ju killar som ”Becks” en stimulerande effekt på sysselsättningen. Behövs ganska många väktare och ordningsmän för att få folk att hålla sig i skinnet.

För Beckham är akillesskadan naturligtvis väldigt tråkig. Han blir sannolikt borta i 4-6 till månader, kanske ännu längre vilket betyder att VM på sommaren är rena rama utopin. Synd för arrangörerna som kommer att sakna en av alla tiders kändaste idrottsmän i marknadsföringen.
Tur för England som nu slipper den belastning Beckham i viss mån är för laget. ”Viktig i omklädningsrummet” säger vissa. Kan så vara men rent spelmässigt tror jag att tränaren Fabio Capello drar en lättnadens suck.

Englands chanser att hävda sig i VM blev inte mindre av akillessenan som gick av. Tvärtom. Synd om Beckham. Men orättvist? Nja, idrotten är sällan rättvis. Och på det här sättet slipper Beckham bli petad ur truppen.