Kanske att man inte skall vara alltför nedslagen. 4500 i Helsingfors, 5700 i Åbo, 2400 i Jyväskylä och lika många i Valkeakoski. Kanske att den negativa trenden gällande publiksiffrorna vände i går. Att det bara kom 1500 i Anjalankoski är vardagsmat. 

En sak står dock alldeles klar. Fotbollshuvudstaden är inte längre Helsingfors. Åbo har kört förbi för länge sedan då vi talar om publiksiffror. Det var gårdagen ännu ett exempel på.

Matchen mellan HJK och Honka hade det mesta även om inramningen inte var den bästa. Svinkallt på läktarna och säkert lika kallt ute på plan. Eller som forne landslagstränaren Martti Kuusela uttryckte det: Så här mycket kläder har jag inte ens på mig på vintern.

Vädret kan man inte göra så mycket åt. Däremot skulle någon vänlig skäl kunna skrubba bort de där förbaskade bobollslinjerna som nu pryder det vackra konstgräset i Tölö. Smaklöst är bara förnamnet.

En uppmärksam läsare skrev och besvärade sig över att informationen gällande HJK-Honka i Dagens Idrott är fel. Och han har helt rätt.

Undertecknad har i all sin dumhet skrivit att matchen börjar 19.00 på Finnair Stadium. Det är FEL!

Rätt tid är 18.30!

HJK mot Honka. Slaget om huvudstadsregionen. En toppmatch. Publikfest? Knappast. Ett dygn före match hade 300-400 biljetter sålts.

Tänk att intresset kan vara så lamt. Hoppas verkligen att folk tar sitt förnuft till fånga och beger sig till Tölö på tordag klockan 19. Kanske till och med Esboborna orkar ta pendeltåget? Då Honka mötte MyPa fanns 1000 pers på plats. Underkänt så det sjunger om det. HJK-anhängarna kan inte heller slå sig för bröstet. Mot IFK Mariehamn satt det 2500 ögonpar på läktarna och följde med den tidiga seriefinalen.

Fotbollsligan verkar gå trögare än på många år. Publiksnittet är bara lite drygt 2000 så här långt. Underhållningsvärdet är dock inte så dåligt som många tycks tro. Vi är inte särskilt långt efter Allsvenskan. Men inramningen är ju om inte 50 så 30 procent av en match.

I Esbo och Helsingfors bor det cirka 800 000 människor. Finnair Stadiun tar drygt 10 000. Om var åttionde person skulle offra sig skulle det vara utsålt. Det är naturligtvis rena utopin. 

Men 5000 skall väl en toppmatch kunna locka?

Så har det då hänt igen. Att en bobollsmatch mellan ett lag från Sotkamo och Hyvinge spelas i Helsingfors. Skulle de ens ha vett att hålla till på någon sandplan i periferin så skulle man kanske kunna smälta det. Men nej, matchen går på Finnair Stadium mitt i stan, på ett stadion som i tiderna byggdes endast för fotbollsbruk. Helgerån är bra förnamnet. Säger väl än en gång en del om kung fotbolls ställning i vårt land.

Kan inte bobollsmänniskorna fatta att grenen inte är särskilt önskad i huvudstaden. Ett exempel vid namn Kaisaniemen Tiikerit borde väl vara tillräckligt avskräckande?

Magknip slipper alla väl helst, inklusive undertecknad. Men i natt var jag faktiskt glad över att magskrället väckte mig sisådär 02.17. Ungefär perfekt timing för att se superthrillern mellan Pittsburgh och Washington. Match sex slutade i en uddamålsseger för Caps, krävs en sjunde match för att skilja de två åt.  Tror inte att huvudstadens stolthet försätter den här chansen. Alex Ovetjkin lär sänka Pens på egen hand om så krävs.

Egentligen hade jag väl hellre sett Chicago slå ut Vancouver. Kul att ett klassiskt lag är med i hetluften igen efter en oerhört lång ökenvandring. För Mats Sundin måste förlusten ha varit extra bitter. Den store ”Sudden” har vunnit allt utom Stanley Cup och åren tickar iväg. I år väntade han länge och väl med att ansluta sig till ett lag. Valet föll på Canucks. Ingen jackpot direkt. Speciellt inte som supersnabba och superoffensiva Blackhawks var minst skäret före hela vägen. Orkar Sundin en säsong till eller blir det stranden, golfen och pokern som tar över nu?

Chicago har faktiskt potential att gå hela vägen. Men frågan är om inte Detroit blir för svåra i semifinalen? Red Wings ser bäst, tyngst och mest välorganiserat ut. Finns gott om vinnarskallar där. Men så är ju nästan halva laget svenskar.

Gårdagens rysare på St. James Park slutade lyckligt för Alan Shearer och hans älskade Newcastle. 3-1 mot lokalkonkurrenten Boro ger nytt hopp för skatorna att klara sig kvar. Nu är laget över strecket igen. Shearer är den stora idolen i Newcastle och fixar han ännu nytt kontrakt lär han få en motorväg, ett köpcentrum och en park uppkallad efter sig. Minst. Boro lär däremot falla ur. Men vem bryr sig egentligen? Ett mer färglöst lag får man väl leta efter.