En av de mest spännande upplagorna av Tour de France avslutades med australiskt jubel. Här är några observationer under de tre veckor som gått.
Alpe d’Huez. Tourchefen Christian Prudhomme kan gratulera sig själv för att ha planerat årets upplaga så väl – allt var vidöppet inför de avgörande etapperna i Alperna som slutade på Col du Galibier och Alpe d’Huez, och Touren avgjordes slutligen först av tempoloppet i Grenoble.
Bergstävlingen. På efterhand är det lätt att säga att de förnyade poängreglerna var som gjorda för att Samuel Sanchez skulle krönas till kung av bergen – med dubbelt fler poäng åt bergsetappvinnare var det upplagt för en vinnarkandidat, som inte riktigt har realistisk chans att vinna och därmed kan rymma iväg till etappsegrar.
Contador. Det skulle ha varit tidernas fars om dopningsmisstänkte Alberto Contador vunnit i sammandraget för tredje gången i följd, bara för att fråntas de två senaste segrarna av idrottens skiljedomstol CAS. Nu undvek Tourarrangörerna den pinsamma situationen – Contador slog knät och tappade tid när han kraschade några gånger under den första veckan och gick inte att känna igen förrän under de sista etapperna, då racet redan var över för hans del.
Doping. Katushastallets Alexandr Kolobnev åkte dit för ett vätskedrivande medel som kan användas för att maskera doping, men annars anser många att årets Tour de France var en av de renaste någonsin hittills. Inga omänskliga soloutbrytningar, inga underliga formkurvor och en ytterst jämn tävling ända till slutet.
Evans. Den sympatiska australiern fick bära den gula tröjan bara en dag och tillbringade största delen av bergsetapperna med att skugga Andy Schleck och sina andra rivaler, men dominerade i det individuella tempot som utgjorde nästsista etappen och förtjänade helt klart sin seger. No more den eviga tvåan.
Finländare. Inga med i år. Trist. Däremot många finländska turister med finska flaggan i högsta hugg längs med rutten. Undrar bara vad ett turistgäng hade HIFK-flaggan med sig för.
Gruppetto. Under etappen till Galibier hann 88 cyklister inte i mål inom tidsgränsen, följande dag missade en grupppetto om 82 cyklister tidsgränsen. Det handlade om namnstarka cyklister såsom Mark Cavendish och Tourarrangörerna beslöt att låta nåd gå före diskvalifikation.
Hushovd.Världsmästaren Thor Hushov stod igen för ett par fantastiska prestationer med två etappsegrar. Fick tillbringa flera dagar i den gula ledartröjan efter att hans Garmin-Cervelo vunnit det inledande lagtempot.
Italien. Touren gjorde en kort visit i de italienska Alperna och det ryktas om att Giro d’Italia ska gästa legendariska Alpe d’Huez på den franska sidan nästa år.
Jérémy Roy. Fransmannen var med i stort sett i varje utbrytning och belönades med priset som aggressivaste cyklist på touren.
Katusha. Skulle vara intressant att veta hur Tourarrangörerna resonerade då de inbjöd en helrysk laguppställning framom exempelvis Geox-TMC med Tourvinnaren 2008 Carlos Sastre och fjolårstrean Denis Menchov.
Lampre-ISD. Jisses de har fula tröjor. Ljusrött? Blah. Tourens fulaste efter att Liquigas-Cannondale minskat på det neongröna.
Martin. HTC-Highroads hopp i sammandraget Tony Martin var ganska hopplös i bergen, men vann det avslutande tempot före Cadel Evans. Förstås underlättade det att temposuveränen Fabian Cancellara tvingades starta bland de första på en regnvåt tempobana.
Norge. Tragedin kring de vansinniga terrordåden i Norge överskuggar det mesta som handlar om Norge under dessa dagar, men före det var tourebn en norsk fest. Två etappsegrar var för Edvald Boasson Hagen och världsmästaren Thor Hushovd.Två gånger var norrmännen dessutom tillika på prispallen.
Olyckor. Den värsta av alla var då den franska televisionens bil rammade Juan Antonio Flecha, som i sin tur fällde Johnny Hoogerland som landade på ett taggtrådsstängsel. Annars också var den första tourveckan präglad av vårdslöst åkande, smala vägar, farliga sidovindar och olyckor. Bland offren fanns stora namn som Alexandr Vinokourov, Andreas Klöden, Chris Horner och Jurgen Van Den Broeck.
Poängtävlingen. De nya poängreglerna med bara en, desto värdefullare mellanspurt samt fler poäng för etappvinnaren gav kampen om den gröna tröjan ny flavör. Mark Cavendish som vunnit flest etapper två år i rad utan att vinna poängtävlingen kunde äntligen kapa Maillot Verde. Till skillnad från vad många tror är Cavendish inte alls oslagbar på upploppet – Missilen från Manx är oslagbar bara i det fall att hans stallkamrater ostörda kan dra upp hans fart till 70 km/h och avlossa honom 200 meter före målstrecket.
Quick-Step. Tom Boonen tvingades avbryta efter att ha ådragit sig en hjärnskakning och utan den belgiska veteranen hade stallet inte mycket att hämta på touren. Det en gång så starka stallet är en skugga av sitt forna jag.
Rolland. Frankrike fick en etappseger trots allt, i sista stund, på den tredje sista etappen som slutade på Alpe d’Huez när Pierre Rolland hakade på sina motståndare och ryckte ifrån när de tröttnade. Han vann också ungdomstävlingen.
Schleck. Två gånger Schleck på prispallen, men ingendera stod högst. Andy förlorade greppet om segern under en dålig dag på den sextonde etappen som slutade med en regnhal utförsbacke ned mot Gap och Fränk verkade inte alls vara i form under hela Touren. Andy kunde inte skaka av sig Evans i Alperna, trots en otrolig utbrytning på den artonde etappen.
Tempo. Det syntes på Andy Schleck redan när han åkte nedför startrampen i Grenoble att han förlorar kampen om segern åt Cadel Evans. Evans: åker med aggressivitet och beslutsamhet. Schleck: ser ut som han helst var någon annanstans. Luxemburgaren vinner aldrig touren om han inte lär sig åka tempo bättre än så.
USA. Tom Danielson som i tio år kallats den nästa Lance Armstrong slutade nionde i sammandraget, inte helt oävet.
Voeckler.Tourens största story. Thomas Voeckler, den värsta baroudeuren under 2000-talet, lyckades kapa den gula ledartröjan i en utbrytning och klamrade sig fast vid den så länge att folk med lite sämre koll på proffscykling började tro han kan behålla ledningen ända till Paris. Sandsäckade på de två sista Alpetapperna, men blev slutligen fjärde i sammandraget.
Wiggins. Det här skulle vara brittens år. För att inte upprepa fjolårets misstag hoppade han över Giro d’Italia och uppvisade lovande form genom att vinna Critérium du Dauphiné Libéré i juni. Men hans TdF slutade innan den ens hunnit börja i en krasch.
X-Ö. Nä, sorry. Kom inte på något.
