Skönt att Boston lyckades vinna game 3 och göra NHL-finalerna till en matchserie. Framgångsreceptet var enkelt – spela rivig, aggressiv Bruinshockey.

Vancouver är fortfarande favorit, med hemmafavör och spelarmaterialet som talar för sig. Men åtminstone blir det lite spänning inför fortsättningen. Slutsiffrorna 8-1 säger inget, matchen var avgjord vid 3-0, och sedan började Canucks se fram emot nästa möte.

Kan inte låta bli att förundra mig över NHL:s linje när det gäller disciplinära åtgärder. Aaron Rome avstängs för resten av finalserien för sin tackling mot Nathan Horton, som fick sig en otäck smäll. Lyckligtvis klarade Horton sig med en hjärnskakning. Men i och för sig var det inget annat fel på Romes tackling än att den kom alldeles för sent, efter att Horton passat bort pucken.

När Vancouver mötte Chicago i första omgången av slutspelet däckade Raffi Torres Brent Seabrook med en betydligt fulare tackling. Men Seabrook blev inte skadad och Torres slapp avstängning.

Alex Burrows slapp bestraffning för att ha bitit Patrice Bergeron i game 1. En förbrytelse som gav Jarkko Ruutu två matchers avstängning för ett par år sedan.

Nå, Boston har också dragit nytta av Colin Campbells darriga linje. Som när Zdeno Chara slapp avstängning för mordförsöket på Montreals Max Pacioretty i grundserien.

I finalserien är det Colin Campbells underordnade Kris King och Mike Murphy som beslutar om disciplinära åtgärder, eftersom Colin Campbell är jävig på grund av att hans son Gregory Campbell lirar i Boston. Efter säsongen stiger Campbell åt sidan till fördel för Brendan Shanahan, under sin tid en power forward med klass och numera en respekterad röst i NHL-kretsar.Få se om det innebär en mer konsekvent linje.